Yxhults Stenhuggeri – Ytong

I mitt skrivande om olja och uran i Sverige kom jag in på företaget Yxhults Stenhugeri (Ytong) som 1965 köpte Svenska Skifferoljebolagets anläggningar i Kvarntorp. Samtidigt såg jag att Jan Jörnmark tagit en mängd bilder på deras övergivna anläggningar och dessutom har SVD presenterat företaget i en presentation av Jan Jörnmarks arbete med övergivna platser. Problemet är att historiken och uppgifterna i SVD:s artikel i stort sett är inkorrekta rakt över. Ytong var och är inte synonymt med blåbetong, utan ett varumärke som innefattade lättbetong tillverkad av alunskiffer (blåbetong) och lättbetong tillverkad av cement, sand och kalk. Mexisten (mexitegel) är inte gjort av alunskiffer, är inte samma sak som blåbetong och innehåller inget uran vilket gör att det inte är radioaktivt. Det samma gäller lättbetong som inte är tillverkad av alunskiffer. Mexisten är inte heller samma sak som lättbetong. Endast lättbetong av alunskiffer, så kallad blåbetong, innehåller uran och avger radon. Tillverkningen av sådan lättbetong slutade 1975. Lättbetong av cement, sand och kalk var det vanligaste från mitten av 1960-talet.

Yxhults Stenhuggeri grundades på 1820-talet i Yxhult, senare en del av orten Hällabrottet. Brytningen av kalksten i Hällabrottet är dock mycket äldre än så och anses ha startats redan på medeltiden. Fram till 1820-talet var Hällabrottet i statlig ägo. Såväl Örebro slott som en mängd kyrkor är helt eller delvis uppförda av sten från Hällabrottet. Vid Hällabrottet producerade inte bara kalksten för byggnadsändamålutan även bränd kalk. Ugnarna eldades till en början med ved, men 1868 ska Adlof Jonsson ha börjat använda alunskiffer som bränsle.

Yxhults Stenhuggeri blev aktiebolag 1879 av bland annat Adolf Jonsson och inköpte Yxhults och Hällabrottets egendomar omedelbart. Dessutom köptes Hynneberg och ett antal egendomar i Askers socken. 1880 började bolaget även bränna kalk, och en kalkgruva med linbana anlades. 1883 byggde bolaget en normalspårig järnväg från Yxhult med anslutning till statsbanans station i Kumla. Järnvägslinjen kom senare att förlängas till Närkes Kvarntorp. 1886 öppnade Yxhultsbolaget kontor i Stockholm. Företaget bröt också marmor i Glanshammar, Brännlyckan och Mårdshyttan. Företaget tillverkade dessutom byggnadsdetaljer i kalksten som till större delen levererades till byggen i Stockholm och andra städer. Stenhuggerirörelsen började i början av 1900-talet gå med förlust. 1907 beslutades att mekanisera marmorförädlingen och effektivisera kalktillverkningen, vilket ledde till att bolaget kunde expandera. Genom inköp av Broängens marmorbrott i Mariedam började man förädla svensk marmor, och började senare även bearbeta Ekebergsmarmor från Glanshammar.

1910 tog Carl August Carlén över ledningen av företaget som under åren 1880-1930 tidvis stod för 20% av all byggnadssten och 50% av alla skulptural fasadsten i Stockholm. Från 1924 var C Aug Carlén ensam ägare av företaget

Yxhult

Yxhult 1946

1929 började bolaget tillverkning av lättbetong av typen ånghärdad gasbetong under produktnamnet Ytong i Yxhult. Även i Skövde startades tillverkning av lättbetong med alunskiffer som råvara utifrån Erikssons patent, detta av ett annat företag, Skövde Gasbetong AB, under varunamnet Durox. I början tillverkades denna av alunskiffer enligt ett patent av uppfinnaren Axel Eriksson. De var först i världen att satsa på denna produkt. Företaget köpte även upp Ånghärad Gasbetong AB i Borensberg och Ölands Gasbetong AB i Ventlinge som blev dotterbolag och 1942 bildade Yxhult ett separat försäljningsbolag i Stockholm. Under 1940-talet anlades en ny fabrik för tillverkning av lättbetong i Hynneberg, grannby till Yxhult. Som mest hade Yxhultbolaget sju lättbetongfabriker varav tre stycken i området Yxhult, Hällabrottet och Kvarntorp.

År 1955 bytte företaget namn till Ytong AB, 1973 återtogs namnet Yxhult. 1975 lades tillverkning av lättbetong från alunskiffer ner och därefter tillverkades enbart lättbetong av finmald sandsten, cement och kalk.  Under 1960-talet började företaget också tillverka lättbetong baserad på sandsten, kalk och cement. Gradvis blev denna produkt den vanligaste. Mexisten (mexitegel, egentligen ska det kallas kalksandsten) började tillverkas 1965. Sandsten för lättbetong och mexisten bröts i Kvarntorp. Mexi var Yxhultsbolagets varumärke för kalksandsten. Kalksandsten som sådan hade producerats sen början på 1900-talet men produktionen i Sverige var liten och på 1960-talet importerades stora mängder från framförallt Danmark. Yxhult övertog 1965 den tillverkning av kalksandsten som Svensk Skifferolje AB startat i Kvarntorp. Bolaget blev snart störst på den venska marknaden för kalksandsten med sitt varumärke Mexi.

Yxhult

Yxhults huvudkontor 1955-2004

Tillverkning av alunskifferbaserad lättbetong upphörde i Skövde 1968. Gullhögens bruk köpte en tredjedel av aktierna i Ytong AB som bolaget då hette. 1975 upphörde också tillverkningen av alunskifferbaserad lättbetong (blåbetong) i Kvarntorp och därefter var det bara kalkbaserad lättbetong som tillverkades. 1972 ägde AB Gullhögens Bruk 33,3% av Ytong AB som nu hade sitt säte i Falköping. Familjen Carlén ägde resten. Ytong AB hade dotterbolagen AB Ytonghus och Yxhults Stenhuggeri AB i Hällabrottet. Huvudägare i AB Gullhögens bruk var AB Industrivärden med 50,9% av rösterna och 41,8% av kapitalet. Ytong AB ägde 25,3% av kapitalet och hade 25,4% av rösterna medan det franska storföretaget Saint-Gobain stod för 15% av aktiekapitalet men bara 10,8% av rösterna. Svenska staten stod för 10,9% av kapitalet och hade 7,8% av rösterna. Antalet anställda i hela Yxhultkoncernen med moderbolaget Ytong AB var detta år 3 200. Från 1973 hette moderbolaget återigen Yxhult AB och Ytong AB var dotetrbolag i koncernen.

AB Gullhögens Bruk ägde också Gullfiber AB som tillverkade mineralull medan svenska staten via Svenska Skifferolje AB och dess dotterbolag Skövde Gasbetong AB (1955-69 Durox AB) innehades 50% av aktierna i Rockwool AB. 1976 hade ett tyskt företag, Ytong AG, övertagit Gullhögens ägande i Yxhult AB som moderbolaget nu hette. Familjen Carlén ägde resten. Gullfiber ägdes av Industrivärden och Saint-Gobain och Rockwool av svenska staten via Statsföretag AB. AB Gullhögens Bruk ägdes av AB Cementa.

Lättbetong tillverkas inte längre i Sverige utan importeras. 2001 lades tillverkningen av mexisten ner i Kvarntorp samtidigt som sandstensgruvan stängdes och idag finns ingen produktion av kalksandsten i Sverige. 2004 gick företaget i konkurs. Ägare av varumärkena Yxhult, Ytong, Mexi är idag det tyska företaget Xella. Xella har  6 800 anställda och sannolikt finns väl en koppling till det bolag som 1976 ägde en tredjedel av Yxhult AB, Ytong AG.

Andra källor:
Birgitta & Olof Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Olof Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Sveriges 1000 största företag 1972

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Läs också gärna min artiklar om gamla försvunna finansfamiljer. De är just nu underlag för en artikelserie i Aftonbladet och har ju en viss anknytning till denna artikel som också är industri- och företagshistoria.

About these ads