När GP skriver om fiske blir det om sånt som gått dåligt

Inte bara GP för den delen. Bevakningen av svenskt fiske i media handlar i stort sett om problem. Rödlistade räkor, dumpning av räkor, fiskelägen som förlorat alla sina fiskebåtar. Det positiva rapporteras inte. Det faktum att det mest av det svenska fisket är långsiktigt hållbart, att stora delar av fisket har MSC-märkning och att flera svenska fiskare i ett nordiskt perspektiv är mycket framgångsrika skrivs det aldrig.

Att svenska fiskare klarat sig så bra att de kunnat expandera till andra länder med köp av båtar och övertag av fiskerättigheter visar att svenska fiskare är företagsamma och duktiga. Då menar jag inte fisket utanför Västsahara som visserligen visar på att de som etablerat sig där både är företagssamma och duktiga men det hela är politiskt tvivelaktigt. Marocko har ingen rätt att ge fiskare rättigheter att fiska ett annat lands fisk. Utan jag menar det faktum att svenska fiskare hör till Danmarks största fiskare, Finlands största fiskare och att några av dem äger båtar i Polen, Estland och Tyskland. Det visar på en framåtanda och företagsamhet som borde uppmärksammas mer. Också den utveckling av nya redskap som en rad svenska fiskare inom räkfisket deltar i är ett tecken på framåtanda och optimism inom fisket.

Det vore bättre om media utforskade varför fisket finns kvar på vissa öar, mot alla odds, och inte varför det försvunnit på en ö. Fiskebåtar har försvunnit överallt och natalet fiskelägen som förlorat alla båtar är betydligt fler än de som har fiskebåtar kvar. Det är den normala utvecklingen i en värld där det behövs allt färre fiskare för att ta upp lika mycket fisk som innan på grund av den tekniska utvecklingen.

Den tekniska utvecklingen nuförtiden har lett till och leder till bränsleeffektivare båtar, vilket ofta också betyder större, bättre arbetsmiljö, mindre olycksrisker osv. I täten för detta går det lönsammaste svenska fisket, det pelagiska fisket, dvs fisket efter sill, makrill, skarpsill, tobis, taggmakrill och blåvitling. Det är också där storleken på båten har störst betydelse.

En stor båt är miljövänligare, bränslesnålare och innebär bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö. Sådant borde media rapportera om. På söndag har de all chans i världen. Då visas den största svenskägda fiskebåten upp vid Björnhuvudet på Öckerö. Mellan 12:00 och 15:00 kan nyfikna se S 264 Astrid, en fiskebåt i en storlek som aldrig tidigare skådats i Sverige.

Ägare till Astrid är familjen Johansson på Rörö, ett av de fiskelägen där fisket finns kvar. 3 båtar över 100 ton har Rörö som hemmahamn, GG 764 Astrid på över 700 ton, GG 39 Rossö och GG 840 Svanen, båda på ungefär 150 ton. Vidare finns där en på cirka 50 ton, GG 32 Tristan och ett tiotal småbåtar. Dessutom äger Röröfiskare 5 stora fiskebåtar i Danmark förutom den redan nämnda S 264 Astrid. Sådant borde media skriva om.

Förutom Rörö domineras det pelagiska fisket av fiskare från Fiskebäck, Fotö och Donsö. Enstaka båtar finns också på annat håll. Andra fiskelägen som utan tvekan är levande än idag är exempelvis Resö och Kungshamn i norra Bohuslän, Styrsö, Öckerö och Hönö i Göteborgs skärgård, Träslövsläge, Glommen och Bua i Halland samt Simrishamn och Skillinge i Skåne. Det finns fler både i dessa områden och på andra ställen. Dessa ställen borde media skriva om när de skriver om svenskt fiske.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

About these ads