Jämlikhet en förutsättning för social rörlighet

När Sverige var som mest jämlikt, på 1970- och 1980-talen, var också den sociala rörligheten störst. Den blev större med möjlighet till vidareutbildning till äldre år, vettig a-kassa, möjligheter till att gå om gymnasiet osv.  Med fasta jobb och trygghet i anställningen ökar också den sociala rörligheten genom ökade möjligheter till intern karriär i företaget oberoende av utbildning och social bakgrund.

Med otrygga anställningar, privata arbetsförmedlingar, tillfälliga jobb, inga möjligheter till omutbildning och mycket små möjlighet till vidareutbildning som vuxen har möjligheten att komma upp sig på samhällsstegen minskat. Segregation, sämre skolor för fattiga, brist på bostäder för den som inte har mycket pengar försvårar möjligheterna till social rörlighet ytterligare. Med andra ord där den minskade jämlikheten och de ökade orättvisorna, överföringen av pengar till de allra rikaste, nedskärningar och privatiseringar det som motverkar social rörlighet. Allt som såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar gjort de senaste 25 åren har minskat jämlikheten och försvårat möjligheterna till klassresor. Minskat den sociala rörligheten.

Jämlikhet går hand i hand med social rörlighet. Det menar jag och det menar Håkan Boström i DN också. Vi har olika utgångspunkter, olika ideologi, men kan uppenbarligen både se det uppenbara. Kanske inte riktigt samma slutsatser dock. Jämlikhetsidealen har inte försämrat möjligheterna till klassresor i Sverige genom att försämra skolan. Istället är det i stor utsträckning den befängd utbildningspolitik som bär Jan Björklunds märke som åstadkommit en del av problemen. Och nej det är sannolikt inte så att alla samhällen måste vara hierarkisk som Boström påstår. Det stämmer att det finns sådan tendenser i mänskligheten och i människor, men de kan motverkas genom beslut, politik och organisation bara vi vill det.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

About these ads