Nationalegoism

Invandring och mörkläggningBoknytt
Invandring och mörkläggning
Arnstberg & Sandelin
Debattförlaget

Nationalegoism

Har man en demokratisk grundsyn om alla människors lika värde är främlingsfientlighet och rasism totalt oacceptabla. Nu uppfattar jag inte denna debattboks författare som främlingshatande rasister, utan som uttalade invandringskritiker. Men eftersom debatten är så känslomässigt infekterad hade de gjort väl i att mycket tydligare än de gör nu ta avstånd från rasism.

De borde också, av samma skäl, ha betonat mer än de gör i boken att invandringen genom historien haft en positiv roll för att utveckla den svenska nationen. Framhållit klarare att det inte är all invandring de går emot, utan bara den nutida, som de anser kostar för mycket i pengar och i problem.

Något de anser mörkas av politiker och journalister – det senare en ståndpunkt många svenskar delar enligt undersökningar.

Boken innehåller en del borgerligt gnäll om svensk snällhet – vad är det för fel med att vara generös? De öser på med siffror och citat från meningsfränder. De har smutskastats, och kastar smuts tillbaka på sina meningsmotståndare. De är så indignerade och upprörda som de flesta debattörer är på båda sidor av invandringsdebatten – den välkomnande och den restriktiva.

Det blir lite spretigt, men jag skulle vilja sammanfatta den stora invandringsoroliga opinion de båda debattörerna gör sig till talesmän för med ett sammanfattande ord; ”Nationalegoism” – eller ”Nationalsolidaritet” sett från andra sidan av myntet.

Undersökningar visar att få svenskar är rasister, men många gånger fler är kritiska till dagens stora inflöde av invandrare/flyktingar – som de uppfattar det. De är ”nationalegoister” eller ”nationalsolidarister” á la ”ta hand om vår egna först”.

Och i grunden ligger rädslor med djupa rötter i den mänskliga naturen, som jag förstår det. Jag uppfattar tre stora ”oroskomplex” (mitt ord) som ligger bakom invandringsmotståndet – EKONOMI, SÄKERHET, IDENTITET:

Hunger&Föda&Ekonomi&Standard&Pengar&Välfärd är en ”orosgruppering”. Invandringen kostar Sverige i arbetslösa och bidragsberoende invandrare, speciellt anhöriginvandrare, anses det. Många nya svenskar saknar den utbildning och den sociala/kulturella kompetens som krävs på dagens arbetsmarknad. Deras barn har ofta svårt att klara sig i skolan. Samtidigt rustas den svenska välfärden ner via ständiga besparingar. Och hela Europa är drabbat av ekonomisk kris och arbetslöshet.

Rädsla&Skydd&Säkerhet&Trygghet är nästa grundläggande orosområde. Man räds ökad terrorism, kriminalitet, islamism, och de konflikter som inte sällan ledsagar samlevnaden mellan olika etniska grupper. Vissa utomeuropeiska mäns våldtäkter på svenska kvinnor är här en känslig punkt. Man glömmer i detta sammanhang att inte bara invandrare, utan även andra marginaliserade grupper, som unga och arbetare, också är överrepresenterade i brottsstatistiken – liksom män.

Grupptillhörighet&Socialitet&Identitet&Svensk kultur& Samhällssammanhållning&Kollektiv&Vi-känsla&Nationell solidaritet&Folkhem är nästa ”orosfält”. Man räds ett splittrat Sverige med mindre solidaritet människor emellan, fler konflikter, och sämre ”hemkänsla” när människor med främmande kulturer och värderingar (ibland odemokratiska, reaktionära och kvinnofientliga) blir allt fler. Det handlar om känslor av förändring, främlingskap och nostalgi i ett som man upplever nytt annorlunda Sverige (Forskaren Tobias Hübinette har framfört en liknande analys).

Detta är min tolkning av invandringsmotståndet, vilket jag tycker mig kunna läsa mellan raderna i denna bok. Och i motsats till rasism tycker jag att dessa tre problemområden borde kunna vara diskuterbara;

Invandringen och invandringspolitikens kostnader, integrationspolitikens förbättring och fler invandrare i jobb. Marginaliserade gruppers större kriminalitet, och hur detta ska åtgärdas. Och hur ett enat solidariskt samhälle ska kunna återskapas av gamla och nya svenskar tillsammans.

Även nationalegoismen i sin helhet borde gå att diskutera sansat i ett demokratiskt samhälle. Som socialist vill jag ha en fri och jämlik värld. Andra vill i första hand försvara den livsstil och den levnadsstandard Sverige har nu. Det måste gå att ha en ömsesidigt respektfull diskussion om detta. Utskällning och fördömanden övertygar ingen.

Hur får man en värld utan krig, fattigdom, diktatur, miljökatastrofer och andra orsaker till migration? Hur hjälper vi bäst andra människor än svenskar, i och utanför Sverige? Den ”mängd solidaritet” som svenska folket i varje stund är förmögen till – hur utnyttjar vi den bäst? Var och hur lägger vi resurserna effektivast? Flyktingmottagning här och/eller där? Hur ska de som är politiskt förföljda få skydd?

Sedan måste också invandringskritiker acceptera att det finns människor som anser nationer förlegade, all nationalism farlig, gränser omoraliska, fri invandring en mänsklig rättighet, att ingen människa är illegal, att papperslösa ska ha samma rättigheter, att alla ska få bo var de vill, samt att jorden tillhör hela mänskligheten tillsammans.

På samma sätt som borgerliga och socialistiska sympatisörer bör kunna tala med varandra i civiliserade former i en demokrati, så bör ”nationalegoister” & ”nationalsolidarister” – och internationalister & ”globalsolidarister” kunna göra det. Det är inte med indignerade skällsord vi övertygar varandra, utan enbart i lyssnande diskussioner. Och i slutändan i en demokrati bestämmer majoriteten.

Hans Norebrink

P.S. Det finns ju också en tredje mittfårans inställning mellan nationen och världen. Att vara solidarisk med nationen först, och i andra hand med resten av mänskligheten. ”Hjälpa våra egna först, sedan de andra”, en åsikt jag ofta hör på mitt arbete. Det är nog en ganska allmänmänsklig synpunkt historiskt och i nutid – man gynnar den egna gruppen först. Vi och dom.

P.S.S. Som jag uppfattar det anser författarna och deras åsiktsfränder att flertalet av de invandrare/flyktingar/asylsökande/anhöriginvandrare som kommer till Sverige, gör det av ekonomiska skäl.

P.S.S.S. 10.000 barn dör dagligen av svält och behandlingsbara sjukdomar på grund av världens orättfärdiga kapitalistiska ekonomiska system. Man kan undra varför biståndsdebatten då inte är lika känslosam och eldig som invandringsdebatten. Själv anser jag det självklart att biståndet minst måste fördubblas. Jag tar den skattehöjningen.

Läs mer: Neo, DN, SVD, Veronica Svärd, DO,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • En kommentar från denna bloggs redaktör. Min uppfattning är att Hans reaktioner på denna bok har en naiv utgångspunkt och bortser från att något kan vara rasistiskt även om de som skriver inte behöver vara rasister. Om jag hade skrivit om denna bok hade det mer liknat det som Veronica Svärd eller Neo. Naiva utgångspunkter och ställningstaganden bringar ingen klarhet. Premissen för boken (Mörkläggning) håller helt enkelt inte och därmed blir boken mycket problematisk. Jag beslutade mig trots mina invändningar mot Hans text för att ändå publicera den då det naiva perspektiv den för fram ger en bild av hur resonemang kan låta på en del vanliga svenska arbetsplatser. Alla analyserar inte djupt och kollar fakta innan de reagerar och tycker.