Fly Me to the moon… med Ager-Hanssen

Del 12 av 16 i serien Ekonomiska fifflare

Fly Me var ett bolag som slutade i en hejdundrande konkurs. Några av de personer som figurerade kring detta bolag förekom också i härvan kring Prosolvia. Ett annat bolag som kraschade spektakulärt.

En kort tid innan Prosolviakraschen slutade Jörgen Carlsson (numera kallad Jörgen Karlsson) sin anställning som ekonomichef för Prosolvia. Karlsson var också ekonomichef i Fly Me tills strax innan kraschen. FlyMe:s redovisningschef under Jörgen Carlsson var Henrik Björnsson. Han storebror Klas Björnsson var avdelningschef på revisiosnfirman PWC Öhrlings. Två av de han var chef över var FlyMe:s revisorer Magnus Götenfelt och Lennart Bertheden.

Senare hamnade Jörgen Karlsson som ekonomichef på FlyMe:s tidigare konkurrent City Airline där han fått aktier av den tidigare ägaren Magnusson. Karlsson ägde via Förvaltnings AB Pengeskär aktier i City Airline.

En tid innan Prosolviakraschen sålde Stefan Hallin sina aktier i Prosolvia och han blev förmögen. Efter det har Stefan Hallin varit en etablerad riskkapitalist i Göteborg inblandad i Frontyard och en del andra verksamheter. Stefan Hallin hade en kort tid kontakter med den man som skulle bli huvuägare i FlyMe, Christen Ager-Hanssen.

I slutet av år 1999 verkade Christen Ager-Hanssen i London och förberedde ett stort börsnoteringsprojekt av Cognition Ventures Plc som genom en s.k. ”shareswap” skulle bli moderbolag till det Göteborgska investeringsföretaget på Södra Hamngatan, Cognition Ventures AB. En av världens största investmentbanker HSBC värderade Ager-Hanssens verksamhet vid denna tiden till ett spann mellan 10-20 miljarder kronor.

Ledningsgruppen i Cognition Ventures PLC år 2000 bestod förutom av Ager-Hanssen av Mr Martyn Macpherson, Sigurd Solheim och Kristoffer Källeskog.

Sigurd Solheim som själv tidigare varit fristående riskkapitalist i Oslo, kände den göteborgske riskkapitalisten Stefan Hallin. Hallin och Ager-Hanssen skulle dock bli nåt annat än såta affärsvänner. De två hamnade i konflikt då de varnade andra för varandras affärsmetoder. En del nyhetsmedia hävdar att det var hallin som varnade investerare för Ager-Hanssen, andra sajter på nätet hävdar det var omvänt.

I slutet av mars år 2000 stod Ager-Hanssen på topp. Då köpte den norske investeraren och inkassokungen Haakon Korsgaard (Håkon Korsgård, Håkon Korsgaard) aktier i Ager-Hanssens investmentbolag Cognition Ventures Plc för stora pengar, kanske motsvarande ungefär 100 M SEK.

Veckan efter Håkon Korsgårds aktieköp kom de första larmrapporterna om att IT-företagen var rejält övervärderade. Håkon Korsgård betalade då inte aktierna med pengar från sitt investmentbolag i Gibraltar, Lloyds Scandinavia Ltd, utan lånade i slutändan istället ut pengar från sitt inkassobolag direkt till Ager-Hanssen. Detta efter påtryckningar från Korsgårds bank, Barclays Bank. Ager-Hanssen och Cognition Ventures var känsliga för påtryckningar och bad-will då en notering på Londonbörsens huvudlista eventuellt planerades. Pengar hade nämligen redan betalats ut för aktierna men Barclays begärde tillbaka dem då de menade att utbetalningen var felaktig. Några pengar fanns dock inte hos Ager-Hanssen och Cognition då de redan gått vidare till andra investeringar

Håkon Korsgård erbjöd då istället Ager-Hanssen att för tillfället låna samma summa från Korsgårds norska inkassobolag som Korsgård för närvarande inte kunde betala från sitt Gibraltarregistrerade investeringsföretag. Likviditetsmässigt kunde ju då Ager-Hanssen återbetala Barclays Bank:s ”felutbetalning” och hade då en skuld till Korsgårds norska inkassobolag men hade också motsvarande fordran mot Korsgårds Gibraltarregistrerade investeringsföretag Lloyds Scandinavia Ltd.

I samband med detta verkställdes också ett första kvarstadsbeslut i Sverige mot huvudägaren Ager-Hanssen. Alla rådgivare ansåg att nyheten om kvarstad mot huvudägaren skulle kunna komma att skada börsintroduktionsprocessen svårt. Börsintroduktionen ställdes in.

Kring nyår 2000/2001 gjorde kronofogden en razzia på Cognitions kontor i Göteborg med stöd av dokument från Håkon Korsgårds Gibraltarbolag Lloyds Scandinavia Ltd som p.g.a en tredskodom (när den ena parten ej medverkat i domstolsförhandlingen) i London hade fått rätt att kvarstadsbeslå alla Ager-Hanssen tillgångar i Sverige. Kronofogden beslagtog därefter Ager-Hanssens alla tillgångar i Sverige uppgående till ca MSEK 100.

Något år senare beslöt skattemyndigheten i Sverige att Christen Ager-Hanssen inte hade bott i London under den tiden som han faktiskt tidigare hade bott i London.  Därför skulle Sverige kapitalbeskatta Ager-Hanssen för de transaktioner som Ager-Hanssen gjort i London. På grund av tidigare kvarstad hade Ager-Hanssen nu inga tillgångar i Sverige och Ager-Hanssen blev då förklarad i konkurs när skattebeslutet kom.

Efter dessa händelser startade Ager-Hanssen en privat förundersökning mot sin nya ärkefiende Håkon Korsgård och överlämnade den till norska Ökokrim (”Ekobrottsmyndigheten”). Polisutredningarna innebar att de närmaste åren för Håkon Korsgård, hans verksamheter och hans medarbetare blev problemfyllt. Håkon Korsgård dömdes så småningom till fängelse. Därefter låg Korsgård och Ager-Hasen i ständiga konflikter och rättstvister i flera år. Ager-Hanssen och Korsgård försonades dock så småningom, begravde stridsyxan år 2010 samt grundade tillsammans ett riskkapitalbolag, Tribeca Capital. Tillsammans drev de också en skadeståndsprocess mot rederibolaget Ugland Holding som pågick samtidigt som Fly Me-processen. Ursprunget till konflikten med Ugland var att bolaget satsat pengar i Cognition men pengarna försvann när Cognitions värde och pengar försvann i IT-kraschen. Tribeca Capital är numera upplöst som bolag.

Sigurd Solheim, Martyn Mcpherson och Kristoffer Källeskog var centrala personer i det börsintroduktionsprojekt som förbereddes för Cognition Ventures PLC i London under våren år 2000. De tre lämnade sitt arbete med Cognition, lånade pengar av Korsgård och bildade företaget Eagle One Capital LPP (eller EOC Partners LLP) i skatteparadiset Gibraltar.

Rent generellt har Christen Ager-Hanssens företagande kantats av stora ord, bombastiska uttalanden och solkiga avslut:

Christen Ager-Hanssens affärskarriär är kantad av storstilade entréer och solkiga sortier.

I Göteborg gjorde han sig känd under börs bubblan. Han och Sjätte AP-fonden gjorde affärer tillsammans i IT-företaget Netsys, som med sin konkurs åsamkade pensionsfonden en förlust på 364,5 miljoner kronor.

I hemlandet var han ett tag lierad med den kända och aktade redarfamiljen Ugland som investerade minst 50 miljoner norska kronor i hans Londonbaserade riskkapitalbolag Cognition.

>Affärsrelationen var så djup att Uglands till och med lät Christens mamma bli gudmor åt ett av rederiets fartyg, Juantia.

Pappa är ju ändå förre vice koncernchefen i Statoil, Henrik Ager-Hanssen

Affärerna i Netsys var överhuvudtaget väldigt märkliga och inkluderade ytterst tvivelaktiga metoder:

Netsys hade rätten att sälja det kanadensiska företaget Open Texts produkter i Skandinavien. Det handlade om dataprogram som hjälper företag att styra informationsflöden och dokument. Netsys hamnade i en rättslig tvist med Open Text och riskerade att gå miste om distributionsrätten.

Christen Ager-Hanssen försökte därför genom en kupp att ta över det kanadensiska företaget. Affären avslöjades av Thomas Watson, som idag arbetar på tidningen Canadian Business. I oktober 1999 arbetade han på ett kanadensiskt PR-företag som kontaktades av Christen Ager-Hanssen. Det fick uppdraget att skriva ett pressmeddelande om att Netsys ­skulle sänka priset på produkterna från Open Text med 80 procent. Ager-Hanssen hävdade att han hade rätt att distribuera produkterna från Open Text i hela världen och att han skulle starta ett nytt amerikanskt företag med det som mål.

Innan pressmeddelandet var Open Texts aktie värd 35:10 dollar. En månad senare hade aktien fallit till 17:55, trots att företaget energiskt dementerade pressmeddelandet.

Någon hade innan affären sattes igång köpt säljoptioner för stora summor i det kanadensiska bolaget. Var förtjänsten från dessa optioner hamnade vet inte Watson. För sjätte AP-fonden, som senare tog över hela ­Netsys, blev det en dyr affär. Netsys gick i konkurs och fonden förlorade 364,5 miljoner kronor.

Andra tidiga IT-investeringar Ager-Hanssen gjorde vara Glocalnet och Utfors. På sin tid viktiga internetleverantörer i Sverige, senare köpta av Telenor båda två. med ett förlutet inom Kinnevik-koncernen investerade Ager-Hanssen ock en del i företag som Tele2 och Millicom.

Fly Me Sweden AB bildades i mars 2004 av bland annat Cafer Ok, Fredrik Skanselid och Bo Andreasson, tidigare engagerade i ett annat lågprisbolag, Goodjet. Christen Ager-Hanssens bolag Cognition blev så småningom huvudägare tillsamman med isländske spekulanten Palmi Haraldsson. Trots att det börsnoterade moderbolaget FlyMe Europe AB genomförde ett antal nyemissioner ökade förlusterna för Fly Me under 2006 och i början av 2007 blev läget akut. Den 2 mars 2007, 3 år och 1 dag efter första flygningen, försattes bolaget i konkurs av bolagets styrelse och alla bolagets flygningar inställdes. En stor mängd resenärer drabbades.

Konkursen utlöstes av att banken spärrade bolagets konton, när aktieägarna inte betalat in alla pengar i den sista nyemissionen i slutet av 2006. I själva verket var det bolagets huvudägare som stod för större delen av de pengar som inte betalades in, trots att de lovat ställa upp. Bolagets huvudägares beslut om att inte betala sitt garantiåtagande berodde på fel angivet i prospektet för nyemissionen. Med bakgrund i detta fel nekade Cognition AS och Cognition Capital AS att betala några pengar till FlyMe Europe AB. Den 14 maj 2007 ingick Cognition-bolagen och FlyMe Europe AB ett förlikningsavtal, vari parterna var överens om att Cognition-bolagen inte hade någon skuld till FlyMe Europe och att FlyMe Europe inte hade någon skuld till Cognition-bolagen. Konkurs föregick av märkligt agerande och märkliga affärer i Fly Me:

Den 10 november 2006 skickar FlyMe ut ett pressmeddelande med detta innehåll “Nyemissionen i Fly Me Europe AB (publ) har sammanräknats och totalt inkom MSEK 147,9 i teckningsanmälningar.” Underskrivet av “Björn Olegård, styrelseordförande Fly Me Europe AB” och “Finn Thaulow, koncernchef Fly Me Europe AB”

Den 7 december 2006 skriver DI att nyemissionen inte registrerats hos bolagsverket och det börjar spekuleras i media att FlyMe har ekonomiska problem.

Den 13 december 2006 får VD’n Finn Taulow frågan “Är det säkert att boka resor hos Flyme?” i Aftonbladet och svarar “– Ja, absolut, vi har full kontroll över vårt ekonomiska inflöde och går in i 2007 med 17 000 nya aktieägare och det är många som bokar hos oss, så det behöver man inte oroa sig för.”

Den 10 januari 2007 registrerar bolagsverket att aktiekapitalet i FlyMe ökat med 115 miljoner. Pengar som kommer från småsparare. Resterande 33 miljoner upp till garantibeloppet 148 miljoner som huvudägaren Cognition skulle sattsa har inte kommit in.

Den 28 februari är sista dagen för att registrera nyemission hos bolagsverket och resterande 33 miljoner från Cognition har inte kommit in. Samma dag ska även bokslutskommunikén för 2006 presenteras på bolagsstämman. Men ingen bokslutskommuniké finns att vissa för aktieägarna när bolagsstämman startar och istället beslutas att FlyMe ska köpa 25% av det engelska flygbolag River Don för 40 miljoner kronor. River Don ägs av britten John Robert Porter. Och samma John Robert Porter är storägare i Cognition som är äger FlyMe.

[…]

På kvällen dagen efter bestämmer sig styrelsen för att försätta bolaget i konkurs.

John Robert Porter var partner med Christen Ager-Hanssen i Cognition. Våren strax efter konkursen, fanns det planer på att återuppliva FlyMe. Ett konsortium av företagare från Väst- och Sydsverige uppgavs vara berett att investera i bolaget. I början av 2008 fanns dock inga tecken på att dessa planer hade förverkligats. Konsortiet ifrågasattes dock då dess företrädare, om än inte delägare, Lars-Ivar Sundberg, hade en historia av misslyckat företagande med sex konkurser bakom sig mellan 1995-2005 inom olika branscher. Nu blev det inte heller något med det hela. Kanske inte så oväntat.

Förutom Fly Me investerade John Robert Porter och Christen Ager Hanssen också i andra flygbolag och resbyråer. Vid Riverdon Ltd ägde de 51% av fraktflygbolaget Global Supply Systems (GSS) och de investerade också i resebyrån Ticket. Aktierna i Ticket såldes 2008 och innehavet i GSS år 2009. Dessutom försökte de bygga upp en ny bensinjätte i Norden med varumärken som Pump och Gulf.  Detta försök fick avbrytas år 2007 då de aldrig betalade för Pump-stationerna. resterande del av Nordic Oli som deras bolag hette såldes till Hinduja Group. Som chef för Nordic Oil anställde de Arve Johnsen, tidigare chef för Statoil.

FlyMe Sweden var ett helägt dotterbolag till FlyMe Europe AB, noterat på First North. Moderbolaget bytte namn till FME Europe AB efter beslut på bolagsstämman 29 juni 2007, och finns alltjämt kvar som företag. Den 2 mars 2007, samma dag som FlyMe Sweden AB:s konkurs, handelsstoppades FlyMe Europe AB:s aktier. Då bolaget efter drygt 8 månader av handelsstopp alltjämt befann sig under rekonstruktion och var inblandat i ett antal rättstvister och i övrigt inte uppfyllde börsens regler beslöt OMX Nordiska Börs Stockholms disciplinnämnd den 9 november 2007 att med omedelbar verkan avnotera FME Europe AB.

När Fly Me Seden gick i konkurs kunde ett annat lågprisbolag snabbt gå in och ta över flygningar från Fly me. Detta fick många att misstänka att konkursen planerades i god id innan den blev ett faktum. Palmi Haraldsson som var stor ägare i Fly Me var nämligen också stor ägare i Sterling. Ett samgående mellan bolagen hade diskuterats och planerats i samband med att Haraldsson sålde sin del i Sterling Airways:

In late 2005, Haraldsson accepted an offer from FL Group ehf to divest his holding in Sterling Airlines(the merged entity of Sterling European Airlines and Maersk) for DKK 1.5 Billion. FL Group, led by Hannes Smárason,had at the time a 16% strategic holding in the second largest low-cost carrier in Europe, Easyjet as well as holdings in American Airlines.

Ager-Hanssen and Haraldsson continued the consolidation discussion with FL Group´s CEO, Smárason and FL Group´s majority owner Baugur represented by Icelandic Billionaire Jón Ásgeir Jóhannesson. The plan was according to the press for Sterling Airlines to do a so-called reverse takeover based on a valuation on Sterling Airlines A/S of DKK 2.0 Billion. After a short pre due diligence of Sterling in June/July 2006 the board of FlyMe and Ager-Hanssen decided not to proceed with the acquisitions of Sterling.

The decision not to acquire Sterling disturbed Haraldsson and Smárason´s take-over plan and they got very upset. The decision not to acquire Sterling made it impossible for Ager-Hanssen/Porter to continue a business relationship with Haraldsson and in September 2006 they acquired Haraldsson´s shares in FlyMe Europe. This led to a battle between the airlines with no winners. The battle was described in detail in the press.

Both airlines later went bankrupt because the owners would not support the companies with additional capital.

Fyra personer kom att åtalas för grova ekonomiska brott i samband med konkursen i Fly Me. I tingsrätten år 2011 friades alla fyra åtalade. I den slutliga hovrättsdomen mot de misstänkta i härvan kring Fly Me som kom först i maj 2013 blev det annorlundaTvå styrelseledamöter fick fängelse:

Sex år efter det att lågprisflygbolaget Fly Me gått i konkurs kommer hovrättens dom mot tre personer i bolagsledningen som åtalats för grova ekobrott, men som friades helt av Göteborgs tingsrätt i juni 2011.

Enligt åtalet ska de ha undvikit att bokföra transaktioner på 180 miljoner kronor samt plockat ut 59 miljoner kronor ur dotterbolaget Fly Me Sweden. Åklagaren ansåg att deras förehavanden orsakade konkursen där tusentals flygresenärer blev strandsatta.

Fly Me:s förre styrelseleordförande Björn Olegård och styrelseledamoten Staffan Edh döms nu till sex månaders fängelse för grovt bokföringsbrott medan vd:n Finn Thaulow frias.

Hovrätten river därmed upp tingsrättens dom i vissa delar.

Den förre Hamilton-advokaten Staffan Edh som också var styrelseledamot i Fly Me fick lämna advokatbyrån Hamilton som han var med att grunda 1999 och som han sedermera även blev delägare i. Enligt uppgifter i media valde han själv att lämna byrån som skickade ut ett pressmeddelande om saken i mars 2007.

Åklagaren hade yrkat att hovrätten skulle döma alla tre för grovt bokföringsbrott, i andra hand medhjälp därtill. Han yrkade även på grov oredlighet mot borgenärer, i andra hand medhjälp därtill. I tredje hand yrkade han på alternativt grov trolöshet mot huvudman.

Bolagets VD, Finn Thaulow, friades från brott.

Alla tre frikändes dessutom från misstankar om grov oredlighet mot borgenärer alternativt grov trolöshet mot huvudman. Det misstänkta brottet i det fallet handlade om att man sålt det bolag som ägde varumärket precis innan konkursen till ett dotterbolag i koncernen. Varumärkesbolaget My Trademark sålde till ett rejält överpris. Men i detta fall ansåg hovrätten att brott inte kunde bevisas. Hovrätten var inte enig.

Huvudägare i Fly Me var vid denna tid Christen Ager-Hanssen. I tingsrätten var också han åtalad för trolöshet mot huvudman. En åtalspunkt som inte togs upp i hovrätten då åklagaren inte gick vidare med den. Ager-Hanssen åtalades därmed inte i hovrätten. Även den brittiske affärsmannen John Robert Porter misstänktes för brott och åtalade i tingsrätten. Enligt det ursprungliga åtalet var Porter den person som användes som mellanhand i den transaktion som gav Christen Ager Hanssen möjlighet att köpa aktiemajoriteten i Fly Me med det konkursmässiga flygbolagets egna pengar.

Ledningen för Fly Me stämdes dessutom av konkursboet:

Samtidigt, i ett parallellt mål, har konkursförvaltaren Rickard Ström – genom Lindahl-advokaterna Lars Jonson och Helena Rosén Andersson – stämt lågprisbolagets förra ledning på drygt 59 miljoner kronor. De lutar sig mot reglerna om bristtäckningsansvar i aktiebolagslagen.

”Staffan Edh och Björn Olegård har uppsåtligen eller av oaktsamhet medverkat till beslutet om värdeöverföring från Fly Me Sweden AB i sina egenskaper av styrelseledamöter både i Fly Me Sweden AB och FME Europe AB. Finn Thaulow har uppsåtligen eller av oaktsamhet medverkat till beslutet om värdeöverföring från Fly Me Sweden i sin egenskap av styrelseledamot i Fly Me Sweden AB och verkställande direktör i FME Europe AB.”

Enligt konkurslägret anses den förra ledningen vara ansvarig för att täcka bristen i FME:s återbäringsskyldighet som uppgår till dryga 59 miljoner kronor. Stämningen inkom till Göteborgs tingsrätt i december, skriftväxling mellan parterna pågår.

Christen Ager-Hanssen blev så småningom också försatt i personlig konkurs:

Ändå är fordringarna i Christen Ager-Hanssens personliga konkurs nu uppe i 80 miljoner kronor, varav 21 miljoner är skatt.

Konkursförvaltaren, advokat Anne-Marie Pouteaux i Göteborg, hävdar att det gjordes en rad tvivelaktiga affärer inför konkursen.

Genom komplicerade transaktioner har han enligt konkursförvaltaren överlåtit sin egendom till andra personer.

Hans sambo, svenska Jenny Stenros, är till exempel en sådan bulvan, formellt utflyttad från Sverige med postadress på Fredrik Skansgatan i Oslo där också Christen Ager-Hanssen bor när han inte befinner sig i London.

Kronofogden har också konstaterat att trots att mannen bollar med miljarder kronor äger han formellt ingenting utmätningsbart i Sverige.

2014 har Ager-Hanssen låtit höra talas om sig igen. Nu som rådgivare till Mats Qviberg i samband med rättsprocesserna efter HQ-kraschen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Prosolvia – Herou, Lejerskär, HallinGunnar Nilsson – företag men ingen verksamhet >>
About these ads