Ehrenberg slarvar vad det gäller nationalism

Nationalism kan vara påtvingat uppifrån, så långt har Johan Ehrenberg rätt. Men det är också nåt alldeles naturligt att människor känner samhörighet med varandra för att de pratar samma språk och/eller har samma kulturella sedvänjor och religion. Det är ingen enkel process när det skapas nationella identiteter, gruppidentiter, språkidentiteter. Språket utvecklas genom att gruppen sluter sig till varandra, genom att gruppen sluter sig inåt utvecklas också språket. Det är ingenting som enbart styrs uppifrån även om de moderna nationalstaterna till stor del skapades uppifrån.

I en värld där kontakterna är få och sällsynta kommer nationerna, grupperna, stammarna, släkterna, klanerna att bli små. I en värld som är större med mer omfattande kontakter kommer de att bli allt större. Att påstå att nationalitet, nationalism och liknande är påfund påtvingade människan uppifrån är lika dumt som att säga att socialism och altruism inte är en del av den mänskliga naturen. Grupptänkande, gruppegoism, nationalism finns i den mänskliga naturen. Altruism, solidaritet och socialism är också en del av den mänskliga naturen. Det är inte så enkelt som att nationalism är skapad uppifrån och inte så att nationalismen håller på att dö ut som Johan Ehrenberg hävdar.

I den moderna världen kommer språk att försvinna, nationaliteter att dö ut samtidigt som det som en motreaktion mot det globala kommer att ställas krav på att nationen ska bli viktigare. Det är mänskligt och naturligt. Knappast alltid bra med mer nationalism, gruppegoism, isolering etc, men inget förvånande. Faktum är också att nationer som kulturellt, etniskt och religiöst är relativ enhetliga i allmänhet fungerar bättre. Det är bara att jämföra Botswana (etniskt och språkligt homogent) med Zimbabwe (etniskt och språkligt splittrat) för att inse att det är en fördel med etniskt homogena länder. Men inte alltid. Somalia fungerar inget vidare trots att samma folk bebor hela området. Schweiz fungerar utmärkt trots flera religioner, språk och kulturer. Det beror inte bara på etnicitet, religion och kulturella gemenskap om ett land, en nation fungerar bra. Det beror också på hur det är organiserat, på hur demokratin ser ut eller hur bristen på demokrati fungerar. Det finns nationer som hålls samman av diktaturer trots omfattande etnisk eller språklig splittring och andra som förvånansvärt håller ihop ändå, som exempelvis Indien.

Johan Ehrenberg kanske rätt när han hävdar att historien talar mot små nationer. De får det svårare att leverera det som människor kräver än vad en stor nation har. Samtidigt har det ju inte varit så historiskt. De små nordiska nationerna har levererat bättre än stor länder som Tyskland och Italien. De pyttesmå baltiska länderna ger människor ett bättre liv än vad Ryssland gör eller vad Sovjet gjorde. Samtidigt är nationerna svaga i förhållande till storföretag. Det innebär mer makt hos företagen, mindre makt för de demokratiska institutionerna. Där har Ehrenberg rätt, men lösningen är kanske inte att förkasta nationalstater, nationer, lösningen är att förkasta en kapitalistisk organisering av världen. Lösningen är förkasta det sätt som företag är organiserade på och kräva demokratiskt styrda företag.

Problemet med små nationer kan också lösas genom att de slår sig samman i federationer. Som Johan Ehrenberg skriver är det ingen dum idé. Schweiz är en federation, Tyskland och USA också liksom EU. Schweiz och Tyskland fungerar bra, USA och EU fungerar väl så där. De två senare har en dåligt fungerande demokrati, de två första en bra fungerande demokrati. Så federationer är ingen lösning i sig, utan det beror på hur de genomförs och organiseras.

Jag tror inte nationalism och gruppegoism kommer att försvinna. Det är en del av mänskligheten. Vilka konsekvenser nationalism får beror på hur samhället kan organiseras för att hantera dessa frågor. Nationalism har ofta negativa konsekvenser och kännetecken, men måste inte ha det. Nationalismen i Skottland verkar inte ha det. De baltiska staternas nationalism tycks i stort sett ha varit bra för invånarna osv.

Men. Nationalism motverkar gemensam kamp bland arbetare i många länder. Nationella gränser försvårar gemensam kamp för våra rättigheter, för jämlikhet, jämställdhet osv. Kamp för lika rättigheter och demokrati är nåt som är internationellt och som blir effektivare om det samordnas i flera olika nationer. Sådant är svårt, men det kräver inte självklart att nationer måste upplösas, det går att organisera sig internationellt ändå. Kanske skulle svagare nationer, färre länder underlätta, men det finns inte mycket i historien som tyder på det. I det etniskt, religiöst ock språkligt mycket splittrade Europa har kampen för demokrati, jämlikhet och jämställdhet gått mycket, mycket bättre än i det nationellt, språkligt och kulturellt mer homogena USA. Det går att organisera sig internationellt över många nationsgränser samtidigt som organisering sker nationellt och skapa ett bättre samhälle. Nationen behöver inte stå i motsatsställning till det.

Ehrenberg har gjort det enkelt för sig i sin ledare om nationalism. Men det gör också ledaren slarvig. Slarvet gör ledaren obrukbar som ideologisk färdvisare eller idégivare. Nationalism är varken eller. Inte bara nåt som påtvingas uppifrån och inte bara nåt som skapas underifrån. Inte bara nåt dåligt, inte bara nåt bra. För socialism gäller dessutom samma sak. Det kan också påtvingas uppifrån som i Sovjet och Östeuropa. Det är inte bara. Eller så kan det skapas av folk i vardagen. Underifrån.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads