Så är det då sommarkravaller igen

Dags för lite ungdomskravaller igen. Denna gång i Rinkeby. Lite tidigt i år (eller lite sent, beroende på hur vi ser på det).  Semestrarna är inte slut än och kravallerna brukar ju äga rum före och efter semestrar men efter eller innan skolan slutar och startar. Antagligen är det väl värmen som skyndat på stökiga ungdomars upprorsanda eller jävelskapsanda. Och vips har vi lite traditionella sommarupplopp igen. Periodvis har det ägt rum i centrala delar av storstäderna, oftast i olika arbetar- och förortsområden.

Det har varit ett stabilt kulturellt inslag i den svenska sommaren och bland svenska ungdomar sen 1950-talet. Det sker inte varje år, men tillräckligt regelbundet för att vara en slags tradition. Nu ungefär 60-årig. Ungdomarna behöver bara en liten, ytterst liten förevändning för att slå till mot polisen som de ju ändå inte gillar. Denna gång var det ett par vad det verkar helt legitima polisingripanden som var utlösande orsaker. Polisen är ju ofta skitjobbig, stör knarkaffärer, trakasserar ungdomar för hur de ser ut och vilka de är osv. Det finns många anledningar till att inte gilla polisen. Då är det lätt att at till liet våld mot polisen, jag bort dem med lite stenar.

Polisen reagerar som förväntat. De överreagerar. Deras löjliga polisstolthet gör att de känner sig kränkta när några ungdomar får dem på reträtt med några stenar. Polisen börjar rusta i en totalt kontraproduktiv reaktion som troligen skapar mer oro och stök än nödvändigt. Det är också precis vad de stökiga ungdomarna och andra ungdomar förväntar sig. Fler ungdomar dras in i oroligheterna. Scenariot har spelats upp en massa gånger, om och om igen. Polisen tycks aldrig lära sig, de är alltid lika förutsägbara. Alltid lika otrevliga och hetsar alltid upp sig för mycket.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

PS. Lite terrorhysteri har vi förstås också fått, men den vanliga upprördheten över en ökande brottslighet som dock inte ökat på 20 år har inte synts till i år. Men lite fästing- och sjukdomspanik har vi dock sett i media.

About these ads