Intressant om stat, klan och hederskulturer

Mellan klan och statBoknytt
Per Brinkemo
Mellan klan och stat
Timbro

Stat, klan och hederskulturer

Jag läste en debattartikel i Aftonbladet. ”Rasistiska stereotyper om somalier” var rubriken. Det var en artikel om en bok. Om Per Brinkemos Mellan stat och klan – somalier i Sverige. Inte bara om, utan den ren avrättning av boken som artikelförfattarna menade var kolonialistisk och rasistisk. Jag tycket artikeln var märklig och beslöt mig för att läsa och skriva om boken själv.

Efter att ha läst boken så tror jag det är så att debattartikelns författare inte har läst boken, utan möjligtvis har läst delar av boken. Det finns ingen som helst rasism i boken och inte heller kan jag hitta exotism eller koloniala attityder i den. Det som artikelförfattarna i Aftonbladet vägrar erkänna eller acceptera är att det finns kulturella skillnader mellan folk. Mellan individer såväl som mellan grupper. Kulturen i Grekland är inte densamma som i Sverige, kulturen på Rörö är inte densamma som i Fagersta osv. Skillnader finns på gruppnivå och individuell nivå. Sådana kulturskillnader får konsekvenser och bristande förståelse för andra människors kulturella referensramar och kulturella attityder kan få allvarliga konsekvenser och kosta både liv och pengar.

Per Brinkemo belyser detta på ett utmärkt sätt utan att värdera det, utan att nedvärdera en kultur framför en annan. Han konstaterar bara att det är olika kulturer och förhållanden i Somalia och Sverige. Ingen stat- stark stat, hederskultur – rättskultur, kollektivistisk kultur – indvidualistisk kultur etc. Sådant har konsekvsner för människor, för hur de måste bemötas och hur de ska kunna bli en del av det svenska samhället med de värderingar vi har här. Fel agerande och fel mottagande innebär längre tid för integration eller helt misslyckad integration.

Med integration menar jag (och Brinkemo) det som på 1970-talet menades med ordet assimilation, dvs att kulturerna sammansmälter så att det som kan tillvaratas från både används. På så sätt har vi idag i svensk kultur integrerat italienska maträtter och italienska sätt att dricka kaffe, turkisk matkultur (och därmed också till stor del grekisk, arabisk, kurdisk och persisk). Kontinental kafékultur dominerar Göteborg på sommaren, också det en slags inkorporation av invandrares kultur liksom karnevaler som ju förekommer i var och varannan svensk stad. Vindrickande har blivit vanligt, även det något vi tagit till oss från andra länders kultur. Svensk kultur förändras med tiden och den förändras med invandring. Det är naturligt och bra. Allt vi har är inte alltid bra och allt som finns i andra kulturer är inte heller alltid bra. Vendettakultur, hedersmord, oskuldstvång för giftermål, tvångsäktenskap och kvinnlig omskärelse är för mid några exempel på dåliga saker i en del av de kulturer som en del av våra invandrare kommer ifrån.

Det har många gånger i debatten om somalier i Sverige nämnts att de klarar sig bättre i USA, även i Mellan klan och stat. Brinkemos bok hjälper mig att förstå fler anledningar till det än de som jag tidigare skrivit om. För USA är mycket mer av en hederskultur och är betydligt mer kollektivistiskt än Sverige. Familj och släkt betyder mer än i Sverige för möjligheterna att hamna på nån fin skola och göra nån form av karriär. Just hederskulturen i USA har beskrivits bra av Mattias Hagberg i en intressant artikel om vapenkulturen i USA.

Samtidigt tycker jag ibland att Brinkemo överdriver skillnaderna mellan Sverige och Somali, han överdriver individualismen i Sverige och nedvärdera familjens roll. Kanske är det en klassfråga, kanske har det med vilket område i Sverige en person kommer ifrån, men jag upplever att familj och kontaktnät i form av släkt är ovärderligt för möjlighetn att få vissa jobb eller att göra karriär. Sakans sådant är det omöjligt. Men även i andra sammanhang märks det, politik i Göteborg handlar mycket om uppgörelser mellan individer, i mindre utsträckning om avtal mellan organisationer. Det handlar mer om vem som säger nåt än om vad denna representerar. Rätt individ från rätt nätverk är ofta viktigare än förening, parti eller organisation. Också det är ju en slags klanstruktur faktiskt.

I mitt skrivande om fiske är det högst väsentligt att jag är född på en ö i Bohuslän. Det gör att fiskare är villiga att prata med mig, att det kan tänka sig att lita på mig. De vet vem min mamma är, vilka min släkt är, att jag liknar min far osv. Tillhörigheten till gruppen (klanen) gör att jag får trovärdighet.

Brinkemo glömmer också bort att vi har starka kollektiva traditioner i Sverige också. INte byggda på klar, men byggda på klass, religiös tillhörighet etc. Frikyrkoförsamlingar är mycket starka kollektiva enheter med betydelse långt utanför de troendes skara i de samhällen d verkar. Fackföreningar har på många arbetsplaster och i många samhällen en mycket stark och stor betydelse.

Jag upplever alltså att Brinkemo överdriver individualismen i den svenska kulturen och då är det lätt till misstanken att han överdriver klankulturen och hederskulturen i Somalia och bland somalier i Sverige. Kanske är den starka reaktionen från de som författat debattartikeln i Aftonbladet en reaktion på detta. Kanske hade Brinkemos bok mått bra av lite mer individualiserande av somalier och lite mer gruppindelning av svenskar.

Trots dessa invändningar måste jag nog säga att Brinkemos bok är en bra bok som bör läsas av många fler än de närmast berörda. Den ger en bar inblick i hur en del, kanske många somalier resonerar och varför det är så vårt för många somalier i Sverige. Den har bäring inte bara på hur vi i Sverige tara emot somalier utan också på hur vi tar emot flyktingar och invandrare från andra delar av världen. De kulturella skillnaderna kan ibland vara avsevärda och det är någonting vi bör vara medvetna om så att vi som redan lever i Sverige (invandrare såväl som personer som fötts här) kan hantera dem på ett konstruktivt sätt.

Intressant?
Media: Ledarsidorna, EX, Kulturbloggen, SVD, Somaliweyn, Ethnopress, SR, Högbergs, UNT, GP, Asaole, HH, DN, K. Rothstein, BT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

PS. Sen har ju Brinkemo fel om den etniska och kulturella homogeniteten i Sverige. Under större delen av landets existens var svenskar bara lite över hälften av befolkningen. Den andra, lite mindre halvan av befolkningen pratade ett med svenska totalt obesläktat språk. De är fortfarande den största minoriteten i det nuvarande Sverige. På medeltiden var dessutom majoriteten i flera av städerna tysktalande och på 1600-talet fördubblades befolkningen i den del av landet som fortfarande är Sverige. De nya människorna pratade danska. Dessutom införlivades stora tysktalande områden i Sverige inklusive en del människor med estniska och lettiska som språk. Så kanske var Sverige relativt etniskt, spåkligt och kulturellt homogent mellan 1805 och 1950 ungefär. Om vi låtsas som om samerna inte finns alltså. Men de finns ju. Klart är att Sverige homogena karaktär överdrivs av de flesta människor.

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris 

About these ads