Stöd till upprorsrörelser ger inte alltid det resultat vi vill

Stöd till revolutioner och upprorsrörelser innebär inte alltid att slutresultatet blir bra. Det kan variera väldigt. Men stödet är ändå rätt och riktigt i de allra flesta fall.

Stödet till ANC på 1970-talet och till deras kamp mot apartheid var självklart riktigt. Det var viktigt att de fick stöd. Resultatet har blivit förhållandevis bra. Sydafrika har utvecklats till en demokrati, om än med många problem.

Stödet till FNL i Vietnam och deras kamp mot USA var också rätt och riktigt. Men resultatet har kanske inte blivit fullt så bra som vi hade hoppats. Vietnam är ingen demokrati och det finns många problem. Fritt från imperialistiskt inflytande är Vietnam exempelvis inte för att nämna något som var viktigt för solidaritetsrörelsen med Vietnams folk.  Men oavsett det så var stödet till upproret mot diktatur och befrielsen från kolonialism och imperialism bra.

Att ge stöd till Röda khmererna och kriget mot USA och den dåvarande regimen i Kambodja var också rätt och riktigt. Resultatet var en katastrof och den som i det läget inte tog sin hand från de Röda khmererna förtjänar egentligen inget annat än förakt.

Stödet till de nämnda upproren och befrielserörelserna liksom många andra jorden runt var rätt och riktigt. Detta oavsett om resultatet blev bra, hyggligt, dåligt eller katastrofalt. Men att fortsätta uttala och ge stöd till rörelser när resultatet visade sig vara katastrofalt eller demokratiskt begränsat var inte rimligt.

På samma sätt var stödet till upproret i Libyen vettigt och rimligt. Det finns ingen anledning att försvara en diktator eller en diktatur. Det har inte gått så himla bra i Libyen. Landet är splittrat, fungerar inte ordentligt och demokratin måste nog på grund av miliser och milisers stora inflytande här och där anses ha stora begränsningar. Men stödet till upproret var rätt och riktigt ändå.

Stödet till delar av oppositionen i Syrien är också rätt och riktigt. Stödet till upproret i Syrien mot diktaturen är också rätt och riktigt. Att rörelser och krafter som vi inta kan ge stöd har fått stort inflytande förändrar inte det grundläggande faktum att stöd till kamp mot diktaturer är rätt och riktigt för att inte säga nödvändigt. När krafter vi inte gillar växer sig starka blir det bara än viktigare att ge stöd till vettiga demokratiska krafter, gärna också socialistiska sådana, även om det inte i alla lägen kan vara ett absolut krav på den vi ska ge stöd till.

En kraft som växt sig väldigt stark har delvis skapats av pengar från rika arabiska länder som Saudiarabien etc.  Det ekonomiska stödet från rika arabiska länder och grupper har gett dem möjlighet att växa. I Syrien slog diktatorn Assad till en början nästan aldrig mot den muslimska fundamentalisterna, islamisterna, utan bara mot andra oppositionella grupper. Huvudmotståndet mot islamisterna, där den starkaste gruppen idag kallas Islamiska staten (IS, Isis), har istället kommit från andra oppositionsgrupper och från kurdiska organisationer och miliser i nordöstra Syrien.

Islamiska staten har också utnyttjat splittringen i Irak som följt på USA:s helt oacceptabla angrepp mot landet. De har erövrat stora delar av nordvästra Irak och först stött på hårt motstånd när de gett sig på att attackera kurdiska territorium. För i Irak har det i praktiken varit så att Kurdistan agerat som ett självständigt land där en demokratisk och positiv utveckling med fred ägt rum i motsats till i resten av Irak. Det fria, sekulära och demokratiska Kurdistan är idag en av få ljusglimtar i Mellanöstern och det är det ”land” som idag står för huvudmotståndet mot Islamiska staten och som eventuellt kan stoppa dem.

Det finns all anledning att ge Kurdistan och deras trupper vapen och stöd. Vi vet inte hur det kommer att sluta,men det är ändå rätt och riktigt att de får stöd. Det är det enda vettiga alternativet som finns just nu, enda sättet att skydda etniska och religiösa minoriteter i Irak. Kanske enda sättet att förhindra Islamiska statens expansion i nuläget. Detta oavsett vilka fler som stöder Kurdistan. Detta oavsett om USA också stöder Kurdistan. Detta oavsett om USA haft ett syfte med att Kurdistan finns eller inte.

Intressant?
Mer: SkD1, 2 NSK1, 2, Jinge1, 2, 3, Röda Malmö, Dagen1, 2, 3, 4, 5, 6,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Per Backman

    Efter att USA blivit på god fot med Kina så började USA att stödja Röda Khmererna aktivt med vapen. Det fanns USA stödda RK baser i Thailand långt fram på 80 talet. Det var cynisk kalla kriget politik och Vietnamn och Ryssland var de viktigaste fienderna. Det blev ordning i Kambodja först 1991 i och med Paris-uppgörelsen.

    • Det var ju efter att Vietnam jagat bort Röda Khmererna från stora delar av Kambodja. Dvs när alla visste vilka perversa metoder Röda khmererna använt.

      • Per Backman

        Exakt så, men de som sitter vid makten idag var också Röda Khmerer, fast de tillhörde vietnamn-fraktionen och inte kina-fraktionen (som Pol Pot). Förövrigt har det stillat sig lite med de nuvarande oroligheterna i Kambodja, genom den grundlagsändring som kommit till stånd och som garanterar oppositionen mer inflytande.

  • Jag kan inte se att artikeln på något sätt uppmanar till vapenstöd. Så som kommentar till inlägget är den ganska ointressant.

    Men jag har inget mot att leverera vapen till vettiga grupper och regeringar i vissa lägen. Så ok.

    Det är också att stoppa huvudet i sanden att förhindra vapenleveranser till Kurdistan i dagens läge, eller för den delan till FNL en gång i tiden. Det skulle inte hjälpa en enda människa. Utan istället medföra döden för mängder av oskyldiga civila människor. Frö det är ju så att IS och andra fascistoida röelser har vapen och hur ska folk kunna försvara sig mot dem och såna som Assad utan vapen. Det går helt enkelt inte. Så länge IS får vapen är det som jag ser det rimligt att beväpna dem som bekämpar dem. Att acceptera att oskyldiga mördas bara för att vapenexport är principiellt fel är i all fall inget jag kan tänka mig. Pacifism in absurdum är inte vettigt.

    Som princip har du rätt vapenexport och vapenförsäljning är problematisk, men principer kan inte alltid följas när det gäller liv och lem i ett akut skede. Den enda demokratisk statsbildning som finns i området är det autonoma Kurdistan. Det vore bisarrt att inte ge dem stöd på olika sätt.

    • Hampus Eckerman

      Själv känner jag att man inte bara kan tänka i förhållande av principer. Jag är en stark förespråkare av resultatvärdering, av att faktiskt se i vilken mån stöd leder till ett positivt resultat (även i förlängningen). Skickande av vapen är inte bara försvar, det är även en eskalering och ofta något som förlänger en konflikt.

      Användande av vapen i motståndet i Syrien var ett misstag om förlängt konflikten och lämnat det vakuum som gjort att islamister och gangstergrupper kunnat ta sig fram. Användande av vapen i motståndet i Libyen har försatt hela landet i kaos och skapat en enorm etnisk rensning av afrikaner. Osv.

      Det handlar inte bara om principer om ”rätt och riktigt” utan om vilket praktiskt resultat vi kan förvänta oss.

      Kurdistan demokratikt? Tvivelaktigt när presidenten själv förlängde sin sista mandatperiod för att slippa avgå och när säkerhetstjänsten lyder direkt under hans son.

      • Användandet av vapen från oppositionens sida var självförsvar. De tvingades till det, försökte undvika det så länge de kunde. Det har troligen förlängt konflikten som annars hade lösts så som skedde förra gången det var protester i Syrien. Med ett omfattande massmord. Jag kan inte på något sätt se hur det hade varit bättre.

        I Libyen användes vapen i princip redan från början. Säkerligen var det inte bra. Men så var det och det ledde till den situation vi har idag. Alternativet till att stödja upproret mot Ghaddafi är ju motsatsen. Stöd till Ghaddafi och diktatur (passivt eller aktivt). Jag ser inte det som ett alternativ. Men problem finns det.

        Kurdistan har demokratiska problem precis som Kambodja eller Sydafrika. Men grunderna till demokrati finns och i jämförelse med omgivande länder är de demokratiska.

        • Hampus Eckerman

          Naturligtvis var det en form av självförsvar, men också ett självförsvar som orsakade mer dödande och mer lidande. Som förvärrade situationen. Ja, det var ett omfattande massmord förra gången en protest slogs ned i Syrien, men dödandet som blivit istället är mångdubbelt större och effekterna av krossad infrastruktur, sönderslaget land långt större.

          Alternativet till att stödja uppror mot Ghaddafi *med vapen* är att stödja uppror mot Ghaddafi utan vapen. Diktatur har vi fått i alla fall.

          Igen, principer låter fint, men det relevanta är resultatvärderingen. Vad blir faktiskt effekten.