Israel, judendom och antisemitism

I spåren av Israels övergrepp mot Gaza, bombningar och mördande av civila har antalet hot mot judar ökat i Sverige. Detta är inte okej. För Israel är inte detsamma som judendom, inte en representant för världens judar. Många judar stöder inte ens Israel och Israel representerar inte judar eller judendomen. Jag ska inte skriva så mycket mer utan hänvisar dels till tidigare inlägg i frågan men också till vad två av mina vänner skrivit om ämnet. Först Gus Kaage, vänsterpartist och bloggare på Gusart:

”Inom den organiserade svenska palestinarörelsen är antisemitiska argument bannlysta och alla former av antisemitism och rasism motarbetas”, skriver Dror Feiler ochStaffan Granér i en replik till Jackie Jakubowski i DN.

Vänsterpartiet Malmö kommenterar genom Daniel Sestrajcic och Mirjam Katzin, Vänsterpartiet Malmös styrelse, hoten mot judar i Malmö så här:

”Oacceptabelt med attacker mot Malmör judiska befolkning
I Malmö ska ingen behöva utstå hot och våld på grund av sitt ursprung eller sin religion. Malmös judiska befolkning ska inte behöva leva under konstant hot om att utsättas för glåpord, hot eller våldsamma attacker på stan.

en artikel i Sydsvenskan kopplar judiska församlingens ordförande Fred Kahn samman attackerna med situationen i Gaza. Han berättar att det brukar bli värre när konflikten intensifieras i Mellanöstern. Vi i Vänsterparitet lägger ansvaret för konflikten och den senaste tidens upptrappning på staten Israel, men attacker mot Malmös judar, eller judar någon annanstans i världen, har ingenting med staten Israel att göra. Det är rasism.

Alltför ofta har det förekommit att den legitima kritik mot staten Israel som funnits spiller över i antisemitism från enskilda individer. Detta är något som Vänsterpartiet som antirasistisk kraft ser mycket allvarligt på och ständigt arbetar för att motarbeta.

Antisemitismen har flera tusen år på nacken och vi måste alltid vara beredda att agera tydligt mot varje förekomst av antisemitiska föreställningar och uttryck. Det är fullkomligt oacceptabelt att judar på något vis kollektivt fördöms för det som staten Israel gör. Att de attacker som nu skett kan ha ett samband med Israels agerande i Gaza gör dem extra allvarliga.”

Sen Olle Katz, aktiv i Judar för Israelisk-Palestinsk Fred och Judiska Församlingen i Göteborg:

De ofattbara scener som har utspelat sig i Gaza samtidigt som ultraortodoxa bosättare dansar till bombernas dån har utlöst antisemitiska attacker mot judar runtom i Europa. Kriget i Gaza ställer många frågor för oss som vill se bortom rubriker och schabloner. För oss som lever med en judisk identitet är dessa frågor också personliga, skriver Olle Katz.

Det vi slarvigt kallar för judisk identitet vilar, som jag ser det, på några grundfundament: Ett är förstås Torah, de fem moseböckerna med dess regler för hur man bör leva sitt liv. Ännu viktigare för judisk lärdom är troligen Talmud, de omfattande skrifter som färdigställdes före 500-talet.

Talmuds bestående poäng är att man där får flera parallella tolkningar av Torahn. Det finns inte ett sätt att tolka skriften, det finns flera. Diskussionen, samtalet är viktigare än att hitta en absolut sanning. Du behöver inte ha fel för att jag har rätt. I modern tid kan man kalla det Hegeliansk dialektik, ett nyfiket sätt att tänka som är motsatsen till fundamentalism.

[…]

De grundläggande bibliska texterna tolkas för staten av det ultraortodoxa överrabbinatet. Utrymmet för nyanserade samtal tycks krympa. Offerrollen görs till argument för rätten att förtrycka de svagare icke-judiska grupperna och för våld mot oskyldiga i Gaza och på västbanken.

Den nuvarande regeringen tycks leva i symbios med Hamas, en annan folkvald regering. Hamas är en fundamentalistisk, kvinnofientlig och våldsförhärligande regim som bär sin del av skulden till att freden tycks alltmer avlägsen.

Att knyta sin identitet till ett speciellt land och dess politik är ingen god idé. Landet kan man älska, men politiken är något annat. Särskilt gäller det när religion blandas in som politiskt argument. Israel har, som den starkare parten ett ansvar för att skapa fred. Utan fredsvilja hos Israels regering kommer judarna i Israel aldrig att kunna leva i säkerhet. Först då kan vi judar känna stolthet och glädje över att ha Israel som ett andra hemland.

I Israel finns, till skillnad från i de flesta omgivande arabstater, en levande offentlig diskussion som ger en strimma av hopp. Fredslinjen företräds av ledande före detta politiker som Knessets tidigare talman Avraham Burg och av världsberömda författare som Amos Oz. Tyvärr tycks de flesta israelvänner för tillfället ha glömt den visdom som studier av Talmud ger.

Jag har kloka och sympatiska vänner. Det är sådana röster som vi alla borde lyssna på.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Hampus Eckerman

    Fred Kahn ovan sitter i styrelsen för Svensk Israelinformation, en lobbyorganisation skapad för att försvara Israels ockupation av Palestina och dess bosättningar. Det hade varit bra om han avgick från sin post i församlingen för att inte riskera att den associerades med hans annars ganska vidriga engagemang.

    • Tack för informationen. Jag är medveten om det. Det förhindrar inte att citatet är okej ändå. Jag har inget gemensamt med de flesta av Kahns åsikter och naturligtvis borde han inte ha den position i församlingen som han har.