Naturresurserna är allas – inte landsbygdens

Hela Sverige ska leva skriver i ETC att landsbygden måste få betalt för sina resurser. Med sina resurser menar landsbygden sådant som malm, mineral, vattenkraft, vindkraft. Problemet är att utgångspunkten är fel. Naturresurser tillhör alla, inte markägarna, inte de boende på landsbygden, utan alla som bor i landet. Vi har alla rätt till de inkomster utvinningen ger och besluten om naturresurserna ska fattas i demokratisk ordning av demokratisk valda församlingar.

Naturresurser är ojämt fördelade på landets yta och det är helt fel att bara de som råkar bosätta sig där det råkar finnas malmfyndigheter eller möjlighet att bygga vindkraft ska vara de som drar nytta av detta. Det är orimligt ur demokratisk synpunkt. Naturresurser är folkets egendom, hela folksets gendom och en liten grupp ska inte ha makten över dem, vare sig det handlar om markägare, bolagsdirektörer, kommuninvånare, landsbygdsbor etc.

Det är naturligtvis  möjligt att vi alla gemensamt beslutar att en större del av vinsterna ska tillfälla det lokala samhället för att betala för eventuella miljöskador och den infrastruktur som behövs. Men detta ska ske utifrån att naturresurserna är gemensam egendom som hela folket har rätt att besluta över. I praktiken betyder det riksdag och regering i dagens Sverige.

Att höja mineralavgiften är dock i sig ett bra förslag liksom att alla typer av fastighetsskatt och fastighetsavgift ska vara likställda. Idag går fastighetsavgiften till kommunerna när det gäller privatbostäder, det vore rimligt om det vore så med andra typer av fastigheter också.

Läs mer:
Till försvar för minerallagen
Markägare maktlösa mot gruvbolag
Naturskyddsföreningen vill privatisera gruvbrytningen än mer
Inskränkningar i äganderätten är nödvändiga
Malm och mineral ska vara kollektiv egendom
Höjda avgifter för gruvbrytning är en bra idé
Inskränkningar i äganderätten – gruvlagstiftningen

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads