Håkäring – Sveriges näst störst haj

Del 5 av 6 i serien Större svenska havsdjur

Håkäring är en haj som finns på den svenska Västkusten. Det är Sveriges näst största haj, störst är brugden. Håkäringen kan bli uppemot 7 meter lång, men medellängden är omkring 3,5 meter. Växer troligtvis mycket långsamt och blir förmodligen mycket gamla, kanske uppemot 100 år. Kallas också grönlandshaj och ishaj.

Hittas under den varmare delen av året vanligtvis på 250–700 m djup, men har observerats så djupt som 2 200 m. Under den kallare delen av året håller den sig närmare ytan. Den har observerats i vattentemperaturer ner till -1,5 °C, vilket gör den till en av de mest köldtåliga hajarna. Den kan gå upp till ytan om vattentemperaturen inte är högre än 12 °C.

Håkäringen är en notorisk allätare som äter en väldig mängd fiskarter liksom sälar, sjöfåglar, bläckfiskar och krabbor. Historiskt har den ofta samlats i mängd kring val- och sälfångstfartyg och valfångststationer där den ätit resterna från jakten som fartygen lämnat efter sig. Är en välkänd asätare som äter upp döda valar och andra döda havsdjur.

Förekommer i norra Atlanten kring Grönlands kust och östra Kanada, samt österut via Island och Svalbard så långt som till Novaja Zemlja i nordost och Biscayabukten i söder. I Sverige förekommer den under vissa perioder varje år i Skagerak och Kattegatt. Det sker främst under vinter-vår då de simmar från Arktis och söderut. Föder kullar av upp till 10 levande ungar, något som verkar ske i de sydliga, varmare delarna av deras utbredningsområde. På försommaren återvänder håkäringen norrut.

Håkäring

På 1800-talet fiskades håkäring kring Norge, Island och Grönland, främst på grund av dess lever som innehåller en stor mängd tran. Fisket var på 1910-talet blivit omfattande, men det kommersiella fisket upphörde 1960. Numera fångas den ibland som bifångst vid trålfiske och som sportfisk.

Köttet är giftigt för människor att äta då det innehåller trimetylaminoxid, vilket i matsmältningsprocessen bildar trimetylamin, ett gift som ger förgiftningssymptom som påminner om extrem druckenhet. Synrubbningar, diarré och kramper som i värsta fall leder till döden kan förekomma. Upprepad kokning och torkning gör köttet ätligt. Traditionellt har det ätits av inuiter, samt i fermenterat skick som surhaj (hákarl) på Island, en motsvarighet till den svenska surströmming.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Tumlare – Sveriges egen lilla valDelfiner finns i Sverige – de kommer inte på besök >>