Bortkastade röster, taktik och markörer

I samband med svenska val är taktik väsentligt. Taktiska överväganden är vid sidan av ideologi och politiska sakfrågor väsentliga vid röstning. För oss på vänsterkanten handlar taktiken i år främst om hur regeringen ska drivas så långt åt vänster som möjligt och om möjligheterna att förminska Sverigedemokraternas (SD) inflytande i den kommande riksdagen.

Avgörande för taktiken är synen på Feministiskt Initiativ (F!) och deras möjligheter att komma in i riksdagen. Min bedömning och tro är att de inte kommer in i riksdagen. Röster på dem istället för Vänsterpartiet (V) eller Miljöpartiet (MP) innebär därmed att risken för att alliansregeringen sitter kvar med hjälp av SD ökar. Det innebär en garanti för att SD blir vågmästare i riksdagen oavsett vilken regering det blir. Båda sakerna vore riktigt olyckliga, det förstnämnda en katastrof.  Om Miljöpartiet dessutom blir mindre än Sverigedemokraterna kommer SD att få en hel del viktiga maktpositioner i riskdagen. Det är också olyckligt. En röst på F! blir i detta läge ett problem och taktiskt felaktigt. Det viktiga är att garanter regeringsskifte och gärna se till att MP blir större än SD. För mig är en röst på Vänsterpartiet det rimligaste i det läget, men det är inte heller fel att rösta på MP:

Kommer F! in i riksdagen blir det däremot så att alliansen med all säkerhet inte kan bilda regering och risken för att SD ska bli vågmästare i riksdagen minskar starkt. Däremot blir SD sannolikt de tredje största partiet i riksdagen med konsekvensen att de får mer makt. Något som självklart är problematiskt. Detta scenario tror Johan Ehrenberg i ETC på och uppmanar därför till en röst på F!

Det finns utöver ideologi, politiska sakfrågor och taktik ytterligare en aspekt på röstande och det är röstande som en markering. Det görs flitigt i EU-valet, många av SD:s väljare röstar på dem för att markera missnöje och det kan utan risk göras i många kommunala och regionsval. Det går att med rösten markera stöd för små partier och deras ideologi utan risk för skifte till borgerligt styre i Göteborg och utan att riskera bytet av styre i Stockholm.

I Göteborg är det därför viktigt att markera stöd för små partier med klar ideologisk prägel av olika slag. Det är exempelvis olyckligt om Kommunistiska Partiet (KP) med sitt Nordkoreavurmande och sin Stalindyrkan fick många röster. Det är en dålig signal om vänsterns tillstånd. Detsamma gäller Om det mycket sekteristiska Rättvisepartiet får många röster. Mycket bättre är en röst på osekteristiska Socialistiska Partiet som lägger tyngdpunkten i sitt politisk arbete på att få människor att engagera sig i sin vardag och i olika folkrörelser. En sådan röst blir en markering till främst Vänsterpartiet, men även till Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ om att en viss inriktning på politiken är viktig. En inriktning på folkrörelser och utomparlamentarisk folklig kamp. Den typen av markeringar är inte oviktiga.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads