Att forma politiken efter en minoritet är en återvändsgränd

Arbetarklassen i Sverige består av i runda slängar 4 miljoner människor (inklusive, barn, arbetslösa, pensionärer etc). Det finns cirka 1,6 miljoner människor som invandrat till Sverige, dvs är födda i ett annat land. Många av dessa är inte arbetare, inte arbetarklass, även om de flesta sannolikt är det.  Låt oss säga 1,2 miljoner. Till detta kan vi lägga barn som har två föräldrar som är födda i annat land. Vi är då tillbaks på kanske 1,4 miljoner arbetare som invandrat till Sverige.

Av dessa 1,4 miljoner är kanske ungefär 300 000 från Finland, cirka 100 000 från Norge, Danmark och Tyskland tillsammans. Totalt kommer 50% av dem från europeiska länder. Det ger 50% från andra världsdelar än Europa. Dvs nästan 700 000 människor (inkluderar även adoptivbarn). Som jag förstått det är det främst dessa människor som inkluderas i uttrycket rasifierade. Men ibland gäller det också folk från det forna Jugoslavien (cirka 150 000), kanske också spanjorer och portugiser (latinamerikaner brukar ju räknas) och förstås romer. Så låt oss säga att antalet personer som kan anses vara så kallade rasifierade (ett uttryck jag inte tycker behövs, det handlar om människor som diskrimineras på grund av etnicitet, kultur eller religion) är ungefär 1 000 000. Dvs 20-25% av arbetarklassen i Sverige.

Att utforma en generell politik efter specifika diskriminering som bara drabbar en minoritet inom arbetarklassen är något som inte kan få annat resultat än splittring. Det är därför en återvändsgränd. Kan förstås funka i lokala samhällen där en majoritet av arbetarklassen är invandrare och barn till invandrare och dessutom inte huvudsakligen från Finland eller andra nordiska länder. Som exempelvis Malmö och det är så Vänsterpartiets framgångar där kan förklaras. Men på ett nationellt plan är en sådan politik dömd att misslyckas. Att utforma politiken efter de intressen som bara en minoritet inom arbetarklassen har kan bara bli ett misslyckande. Vill vi i vänstern vinna arbetare måste politiken utformas utifrån hela arbetarklassens behov, inte bara från en minoritets behov. Utifrån det som är gemensamt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

About these ads