Barns första år

AnknytningsteoriBoktips
Anknytningsteori
Broberg/Granqvist/Ivarsson/Mothander
Natur & Kultur

Barns första år

När människan fick större intelligens växte hjärnan. Fostrets huvud blev så stort att det fick födas ”för tidigt” för att kunna komma igenom moderns bäcken. En del av barnets sena fosterutveckling fick därför ske efter födelsen.

Detta gjorde människobarnet extremt sårbart och i behov av ständig vaksamhet och omsorg för att det skulle överleva i den mycket farliga jägarsamlartillvaron på Afrikas slätter. Det skapade ett medfött behov hos babyn av en eller fler anknytningspersoner i sin närhet de första två-tre åren (”allföräldraskap”). Fadern fick en vårdande roll.

Detta enligt den psykologiska och biologiska evolutionshistoriska anknytningsteorin, som avhandlas i ”Anknytningsteori – Betydelsen av nära känslomässiga relationer” av fyra forskare i ämnet. Vilka betonar att barnets nödvändiga trygga tidiga anknytningserfarenheter (eller avsaknad därav) får konsekvenser för hela dess liv.

Barnet behöver åtminstone en kontinuerlig anknytningsperson som en trygg bas när det utforskar världen, och som säker hamn när det upplever att fara hotar. Vanligen i människans historia och nutid har denna anknytningsperson varit modern, men kan vara fadern.

Anknytningsteorin har därför mött misstänksamhet från bland annat feministiskt håll: Är detta ett reaktionärt biologistiskt försök att tvinga kvinnan tillbaka till spisen och barnen? Ska jämställdheten och dagis hotas av ett förment vetenskapligt försök att kedja henne i hemmet?

I boken tangeras frågan om kvinnan på grund av graviditet, födsel, amning, ”vårdhormoner” och ett många miljontals år gammalt däggdjurshonearv är lämpligare än mannen att ta hand om det lilla barnet i alla fall det första året? Och kanske föräldrarna möjligen är något bättre än dagis de första två-tre åren?

Något definitivt vetenskapligt svar på dessa frågor verkar inte finnas som jag förstår boken. Men rimligen kan man i så fall – som jag ser det – hitta en vinn-vinn-lösning som är bra för såväl det lilla barnet som för jämställdheten mellan de två huvudkönen män och kvinnor.

Låt samhällets bidrag utgå enligt modellen att kvinnan vårdar barnet hemma det första året, och mannen det andra. Som ett helhetspaket – take it or leave it”. Både jämställt och bra för spädbarn.

Hans Norebrink

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris 

About these ads