Sverigedemokraterna – modern fascism med ideologisk kontinuitet

Sverigedemokraterna växte genom att distansera sig från öppen antisemitism och nazi-symbolik. Med tiden gick de samman många lokala populistiska partier i Skåne. Detta gav dem deras första valframgångar i de lokala valen. 1998 fick de 8 och 2002 fick de 49 kommunfullmäktigeplatser, nästan alla i Skåne. Detta innebar ett inflöde av medlemmar i södra Sverige som inte hade sin bakgrund i en nazistisk och antisemitisk tradition.

Vid denna tid organiserade sig en grupp unga medlemmar, själva rekryterade på basis av lokal eller regional ”patriotism”, anti-invandring och islamofobi, med målet att ta över partiet. Ledande i denna grupp var bl.a. Jimmie Åkesson, Björn Söder och Rikard Jomshof. Partiet leddes då av en västkustfraktion som stod närmare SD:s gamla naziarv. Denna spänning mellan mer traditionell antisemitisk fascism och modern islamofob fascism har fortsatt vara en viktig konfliktfråga inom SD och har resulterat i en rad uteslutningar och splittringar. En stor splittring skedde år 2001 då Nationaldemokraterna (ND) skapades. Därefter anslöt ytterligare en del uteslutna medlemmar från SD till ND. SD:s väg mot att bli ett parti bland alla andra, mer rumsrent och accepterat var till en början framgångsrikt och partiet fortsatte var en mycket rasistisk och islamofob organisation. Stödet för partiet ökade ändå, framförallt i den minoritet av befolkningen i Sverige som länge haft främlingsfientliga åsikter. Efter en tid som ordförande för Sverigedemokratiska Ungdomsförbundet (SDU) blev Jimme Åkesson partiledare år 2005. I valet 2006 fick SD 2,93% av rösterna i det nationella valet, 16 region/landstingsfullmäktige och 281 kommunfullmäktigeledamöter.

Nysvenska Rörelsen (NSR) har stor betydelse för SD: s ideologi. Per Engdahl, som varit en ledande person i flera av de stora nazistiska och fascistiska organisationerna sedan 1930-talet är ideologen bakom allt som senare skulle bli de grundläggande principerna för SD: s ideologi. Han formulerade det i en artikel 1979. Engdahl säger att invandrarna nu har blivit den nya stora hotet mot Sverige och svenskhet (tidigare det hade varit den judiska världskonspirationen). Vi måste överge rasbiologin, hävdade han, det är föråldrad och kommer inte att bära frukt. Sverige och den svenska karaktären måste konstrueras. Nationen bör enligt Per Engdahl ha en kultur som bygger på svensk identitet och svenska traditioner (vad det nu är!).

Per Engdahls politiska framsynthet visade sig snabbt. Organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS) skapades samma år som han skrev sin artikel, med invandringskritik och kulturell nationalism som bärande idéer i enlighet med Per Engdahls tankar.

SD:s ideologi som det formulerats i partiprogram 1989-2002 och principprogram därefter kännetecknas av stark närvaro av en gammaldags konservatism och nationalism. Programmen har också en stark ideologisk kontinuitet genom åren. Det första programmet skrevs 1989, till stor del av Anders Klarström med ett förflutet i nazistiska NRP, byyde på BBS program som ju byggde på Per Engdahls tankar. De program som skrivits senare under 2000-talet, är väldigt lika i fråga om grundläggande idéer och principer. Två principer är centrala.

Den första principen är visionen om samhället. Det avvisar den vanliga tanken i svensk politik som är att se staten och rättssystemet som grund för en demokratisk överenskommelse, ett socialt kontrakt vars innehåll ständigt justeras i politiska val och demokratiska institutioner. Istället föreställer sig Sverigedemokraterna en annan typ av samhälle. Samhället och staten bör uppdelas i organiska kollektiv som familjen och nationen. Nationen består av en gemensam identitet. Regeringens uppgift är att skydda och bevara denna gemensamma identitet. I detta sammanhang är begreppet demokrati långt ner på listan, logiskt placerat efter familjen, hemlandet och fosterlandet. Demokratin är i SD:s politiska program underordnat familj och fosterland .

Den andra principen följer av den första, detta är den nationalistiska principen. Inom gränserna för en stat ska de helst bara finnas en nationalitet. Ett samhälle bör vara ”homogent befolkningsmässigt.” Det bör finnas enhetlighet i ”språk, religion, lojalitet och ursprung.”

I det politiska programmet betonar SD att de står i mitten inom svensk politik eller att de inte kan placeras på en vänster-högerskala. Detta är en upprepning av tankarna från 1930-talets nationalsocialism som hävdade att den stod mitt emellan kapitalism och kommunism. SD:s principprogram uttrycker detta genom att säga: ”Sverigedemokraternas ideologi är en förening av två grundläggande element, sekelskiftet nationella konservatism och delar av socialdemokratiska välfärdsideologi.”

SD är inte ett nyliberalt parti med målet att en liten statsapparat och en helt fri ekonomi. Det givet, har partiet mycket lite gemensamt med sådana rasistiska och nyliberala partier som danska Dansk Folkeparti (DF) eller norska Fremskrittspartiet (FRP), även om en del av ledarna inom SD kommer från en liknande politisk bakgrund som ledare i DF och FRP. SD representerar istället den logiska fortsättningen på det nationella och fascistiska rörelsen i svenska politiska historien. Stödet för SD är också mindre än stödet för DF i Danmark eller för FRP i Norge. Stödet i de senaste opinionsmätningarna är 15% av väljarna jämfört med mer än 20% för de norska och danska partierna. I senaste valet, 2014 fick SD 12,86% av rösterna, i delar Skåne över 20%. Stödet växer som en följd av den nyliberala politik som den svenska regeringar fört. En politik med höga arbetslöshetssiffror och fattigdom som följd. Förutsättningarna för en fascistisk tillväxt är således mycket goda i Sverige som en följd av 20 år av nyliberal politik från socialdemokratiska och konservativa regeringar.

Vad ska också understrykas är att Sverigedemokraterna alltmer fokuserar inte på en en viss religion och inte på invandrare som helhet. Det är denna religion, islam, och den kultur som hör ihop med den som är problemet och som dominerar SD: s problemformuleringar och propaganda. På grund av det har retoriken också blivit mycket lik den antisemitiska retoriken på 1930-talet och tydliggör partiets karaktär som ett fascistiskt parti. Nordeuropeiska invandrare (inklusive polska och baltiska) ses normalt inte som ett problem.

Andreas Malm hävdar i sin bok Hatet mot muslimer, att det böra vara tillräckligt att ett parti vill begränsa eller avskaffa demokratin och de grundläggande rättigheterna för en viss etnisk grupp och ersätta dem med rent auktoritära förtryck för att se det som ett fascistiskt parti. Detta är vad SD vill, i förhållande till en specifik grupp, svenska muslimer. De bör enligt SD inte tillåtas att ha svenskt medborgarskap, religions- och yttrandefrihet. De bör göras för att föda färre barn, och – som det slutliga målet – som drivs ut ur landet.

Något som enligt många måste finnas om ett parti ska betraktas som fascistiskt saknas. Det är våld och en våldsmilis. Jag hävdar att det inte är nödvändigt. Vissa använder gamla skrifter av Trotskij och andra politiska ledare från 1930-talet som stöd för detta påståenden. Men som marxisten Manuel Kellner påpekar i en artikel i tidningen International Viewpoint är nödvändigt att läsa Trotskij som en produkt av den tiden:

If we wish to use the heritage of Trotsky in this area for our antifascist struggle today, some caveats should be entered:

– some aspects of reality have changed significantly. Today the degree of activity and organisation (and armament!) of members of the traditional big left parties, above all social-democracy, is much weaker than in the time of Trotsky.

– Society as a whole has greatly changed. There are new forms of atomisation in the workplace and beyond. The ”traditional” working class no longer has the same weight among wage-earners in the broad sense of the word.

– There is once more great poverty and misery, even in the rich countries. But the poverty of a working class family, unemployed or not, at the time of the Weimar Republic was all the same entirely another thing than what exists today; and the despair of the demobilised sub-officer, ready to fight in the street against the ”reds”, is not yet equalled by the sentiments of the majority of those who vote for Le Pen for example.

– Trotsky’s slogan ”dictatorship of the proletariat or fascist dictatorship!” which seemed so justified in the 1930s should not lead us to systematically organise our thought and thus our agitation in opposed simple alternatives. Very often, the concrete historic outcome is a third unforeseen variant

Korporativism och totalitarism är i opposition till demokrati och finns hos SD. Atomisering av arbetarklassen är ett faktum. På grund av den svaga arbetarklassen och bristen på medvetenhet och radikalt ledarskap så behöver fascisterna därför inte ta till det våld som var nödvändigt på 1930-talet. Detta beror på att den nyliberala borgerliga staten redan har sett till att arbetarklassen har splittrats och delats upp. Liksom Malm och många andra, menar jag att SD uppfyller alla de egenskaper som kan förväntas av en modern fascism, av en fascism för vår tid.

Manuel Kellner betonar att man måste vara försiktig när du använder Trotskijs analyser och texter för att förstå dagens värld. De är användbara, men endast om de används med förstånd. Trotskij beskrivning av fascismen på 1930-talet kan inte tas som utgångspunkt för att fascismen idag måste se likadan ut.2

SD är ett fascistiskt parti för vår tid, men samtidigt har de bibehållit kontinuiteten från sitt nazistdominerade förflutna. SD är en del av en ideologisk kontinuitet från trettiotalet som även omfattar en organisatorisk och personlig kontinuitet. Det är också en fascism bygger på mobilisering underifrån som på 1930-talet, en fascism som bygger på att kunna få stöd från vanliga människor, arbetare och småborgare. Samma gamla fascism i en snyggare förpackning helt enkelt.

Omorienteringen av Sverigedemokraterna (SD) har i slutändan lönat sig. De har idag 49 riksdagsledamöter i Sverige, 161 region/landstingsfullmäktige, 1 324 kommunfullmäktige och 2 medlemmar i Europaparlamentet till följd av de senaste valen. De fick 12,86% av rösterna i det nationella valet 2014, jämfört med 5,7% i det förra valet, år 2010.

Del 5 av ett längre dokument om dagens svenska fascism. Det dokumentet finns också källhänvisningar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!