Samling vänsterut

Låt oss tala klarspråk. Det var med gemensamma krafter som Alliansen och Sverigedemokraterna fällde regeringens budgetförslag – och därmed i praktiken regeringen. Inte ens de marginella förbättringar för vårdbehövande, skolelever, pensionärer och våldsutsatta kvinnor som förslaget innehöll kunde passera den blåbruna rörans tröskel. Alliansens avsky mot gemensam välfärd, tillsammans med Sverigedemokraternas hat mot invandring, är den politiska kombination som i detta nu förändrar svenskt politiskt liv. På lokal nivå förespråkar kristdemokrater, centerpartister och moderater helt öppet uppgörelser med Sverigedemokraterna. Vi vet nu säkert var borgaralliansen står och vad den är beredd till.

Detta är verkligen ett krisläge. Inte bara för det politiska etablissemanget och deras projekt, utan också för oss andra som slåss för välfärd och jämlikhet. Och just för att vi befinner oss i ett nödläge är det absolut nödvändigt att arbetarrörelsen och dess allierade tar regeringsmakten i ett fast grepp. Det man inte har i parlamentarisk matematik måste man räkna in från samhället, från folket.

Nu är det dags att hitta styrkan bland gräsrötterna. Högern är samlad och välorganiserad. Allt tal om ”ansvar” och ”samarbete” är fernissa och retorik. Från allianspartierna till Sverigedemokraterna står det klart att inte en progressiv stavelse kommer att släppas fram så länge det röd-gröna blocket inte har majoritet. I praktiken är Alliansen inställda på att regera med passivt SD-stöd. Att valet i september, förutom att vara en stor SD-framgång, var en tydlig markering mot Alliansprojektet förtigs av alla borgerliga röster.

Att i detta läge mala begrepp som ”blocköverskridande samarbete” och ”ansvar” är inte bara kontraproduktivt, utan direkt verklighetsfrämmande. Det är hög tid att dra sig till minnes att den nu så avskydda blockpolitiken faktiskt har sin grund i samhällsmotsättningarna; mellan rik och fattig, mellan de få som lever av kapital och den stora majoritet som måste lönearbeta för sin försörjning. Detta är fortfarande sant, trots att flesta politiker gör allt för att sudda ut faktum.

Samling vänsterut, i regeringen och på gatan, på arbetsplatser och i bostadsområden! Det måste vara ledorden. Utnyttja regeringsmaktens fulla styrka för att backa upp och släppa in den demokratiska välfärds- och jämlikhetsopinionen. Använd kraften underifrån för att försöka bryta det parlamentariska dödläget. För arbetarrörelsen och vänstern handlar det nu om att mobilisera allt som finns av folkligt försvar för gemensam välfärd och jämlikhet. Inför extravalet i mars måste varenda människa med hjärtat till vänster upp på fötter och bidra till ett svidande nederlag för borgaralliansen och dess SD-kumpaner.

Ursprungligen en ledare i Internationalen.

Intressant?
Media: Internationalen, DN1, 2, 3, 4Röda Malmö, Bjereld, SMP, Skanskan, NSK, ETC,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Pigge Kott

    Parlamentarismen har visat sin oduglighet att få fram en regering som representerar folket. Jag tycker att facket, främst LO, borde ha satt ner foten och krävt politiskt inflytande för att skapa ordning i oredan. Löfven är ju fackföreningsman, varför utnyttjade han inte det? Det borde inte ha varit några problem att strejka igenom budgeten.
    Om hälften av riksdagen tillsattes via allmänna val, 1/3 via fackföreningarna och 1/6 fördelades till representanter för samhällsviktiga intresseorganisationer skulle politiska dödlägen undvikas, och hela folket skulle bli representerat och få möjlighet att göra sin röst hörd.
    En lapp i valurnan vart fjärde år är inte verklig demokrati.