En riktig arbetarpolitiker

Albin StrömBoknytt
Albin Ström
Johan Lönnroth
Bokförlaget Korpen

En riktig arbetarpolitiker

Jag drömmer om en officiell begravning av ett gammalt lik – klyftan mellan socialdemokrater och kommunister. Stanken från denna vandrande zombie förpestar samhällsdebatten, och förhindrar nya friska vindar och tankealternativ.

För det första står det helt klart för alla som vågar tänka själv att den så kallade borgerliga demokrati sossarna höll sig till var en riktig demokrati (trots sina fel och brister, elitövertag i debatt och beslut, och ovilja att ens diskutera ekonomisk folkmakt). Däremot var den av kommunisterna lanserade så kallade proletära eller folkdemokratin helt enkelt en ny överklassdiktatur.

För det andra står det helt klart för den som ärligt vågar se sanningen i vitögat att såväl den reformistiska socialdemokratin som den revolutionära kommunismen, båda har misslyckats totalt med de mål de föresatte sig: att med olika medel och på olika vägar bygga ett äkta socialistiskt samhälle, där folket verkligen i grunden har all makt.

Ingenstans på jorden finns det ett endaste land där den politiska demokratin vart fjärde år har utvidgats till vardagsdemokrati på arbetsplatser och i bostadsområden. Även om det ser lite försiktigt lovande ut i de nya latinamerikanska vänsterregimerna.

Att såväl socialdemokrater som kommunister byggt sociala välfärdssamhällen är ett socialistiskt inslag i många länder – med det har gjorts av borgerliga regeringar också. I slutändan har såväl kommunistiskt som socialdemokratiskt styre överallt urartat i en fortsättning på, eller en återgång till, olika former av kapitalism.

Det behövs en ny tredje väg till socialismen menar Johan Lönnroth, som med likasinnade i ”Vägval Vänster” försökte men misslyckades att skapa ett sådant. Samma med huvudpersonen i denna bok; ”Albin Ström och det frihetliga spåret i svensk arbetarrörelse”. Samma dröm om en pluralistisk demokratisk vänstersocialism utan statsbyråkrati och partipiska.

Jag hade aldrig hört talas om Albin Ström, men han framstår som en äkta arbetarledare och drömpolitiker. Kommen ur folkdjupet, ständigt på vanligt folks sida, lojal mot arbetarklassen snarare än mot partiledningen, levande ett normalt liv utan korruption och privilegier. En fritänkare, en kämpe i motvind, en nagel i ögat på staten, SÄPO, makten, politikerpamparna och kapitalet.

Verksam främst på trettiotalet. En politisk vilde, syndikalist, vänstersocialdemokrat och vänstersocialist. I det senare fallet som ledande deltagare i olika i slutändan misslyckade försök att skapa ett socialistiskt alternativ, och ett radikalt frihetligt tankeutrymme, mellan de kommunistiska och socialdemokratiska politiska kolosserna.

Som båda i olika grad – inte minst i Albin Ströms ögon och via hans vassa tunga – framstår som centralistiska, statscentrerade, byråkratiska, elitistiska, karriäristiska, lojalitetskrävande till partiledningen, ovilliga till fri öppen interndemokratisk debatt, givande privilegier till sina egna ledare, maktfullkomliga.

Per Albin Hansson (med rätta hyllad för genomförandet av den från början nationalistkonservativa folkhemstanken = min kommentar) ”levde med två kvinnor, hade supit och spelat kort med storfinansens toppar, låtit Hitler föra sina trupper genom Sverige och lett utrensningen av socialdemokratins ursprungliga socialistiska och marxistiska idéer.”

Det skriver Johan Lönnroth och fortsätter med att diskutera den fortsatta urartningen av det socialdemokratiska partiet under den nya landsfadern Tage Erlander: ”En akademiker från Lund som skulle byta ut nästan alla av den äldre generationens proletärer mot akademiker och byråkrater.”

Dessa och andra förborgerligade sossar kritiserades hårt av Albin Ström. Men lika hård var hans dom mot kommunisterna. De var visserligen på den tiden ännu dominerade av vanliga arbetare, men dessa gick slaviskt i Stalin-diktaturens ledband med blind trosviss glöd – trots alla abrupta svängningar i Moskvas politik från, exempelvis, kamp mot till samarbete med sossarna.

Boken är ett gediget arbete idogt framgrävt ur ett rikligt källmaterial, ett stycka arbetarkulturellt ”göteborgiana”, en räddning från historien av en bortglömd vänstersocialistisk politiskt inkorrekt tendens som behövs mer än någonsin som inspiration för framtiden, en konkret och personlig repetition av svensk, europeisk och internationell arbetarrörelse.

Man förvånas över hur mycket friskt nytt tankegods som redan då frodades i det sönderpressade idéutrymmet mellan kommunistisk och socialdemokratisk idétorka: spår av hbtq, bantning, mot köttätande, världsspråk, kollektivhus, stadsodling, tankefrihet i partier, kritik av politikerlöner och politikerkarriär, kvinnovänster, öppna kort till folket, daglig arbetarkontakt, störning av rasistmöten, högre pensioner, bättre villkor för de arbetslösa, vänsterenhetsförsök, självförvaltning, småskalighet. hierarkikritik, självansvar. proletärt ledarskap, individuell frihet, ”leva som man lär” (socialistisk livsföring), fraktionsfrihet, kollektivt ledarskap, ”Partiets förtroendemän äro folkets jämlikar, icke dess herrar”, idépluralism, masslinje, frihetlig gillésocialism, ekonomisk demokrati, arbetarråd, ”bassocialisering”, demokratisk centralism kallas ”en omklädnad av kapitalismens hierarkiska princip”, föreslå en ursäkt för vit kolonialrasism, kristen socialism, inte svika sin klass, betoning av ledarnas proletära klasstillhörighet, billiga bostäder, mot kollektivanslutning, tidning för och av arbetare, arvodeskritik, ingen blind tro på ledare, ledare leva enkla lyxfria liv,

Idag finns inom vänstersocialdemokratin ännu radikala tankar, som jag förstår det, men de hålls tillbaka av partidisciplinen. Även inom vänsterpartiet är frihetliga vänstersocialistisk idéer starka, men hålls tillbaka av gammalt förlegat leninistiskt tankegods. Där finns (tillsammans med många gröna- och solidaritetsaktivister = mitt tillägg) en potentiell bas för ett nytt socialistparti.

Alltså ekologisk demokrati (naturens egenvärde och rättigheter, leva inom ekologiska ramar) och ekonomisk demokrati (den ideella socialismens jämlikhetssträvande grundessens). ”Ekodemokratism” är kanske ett bättre ord än det missbrukade, misshandlade och missförstådda begreppet socialism.

Dessutom skulle jag vilja att till ett nytt eventuellt frihetligt parti- eller alliansbygge lägga till småskalighet. Detta eftersom storskalighet gynnar hierarkier, vilka i sin tur förvandlar arbetarledare till nya herrar (kommunistisk överklass i Sovjet, socialdemokratisk medelklass i Sverige).

Marxismens ekonomiska materialism skulle jag vilja utvidga till evolutionär materialism. Vetenskapen slutade inte utvecklas efter 1800-talet. Idag behöver vi inte längre spekulera kring människans natur, forskarna vet en hel del. Dessa kunskaper bör vi ta med oss och använda i bygget av en ny bättre nation och värld.

Boken är en intressant och levande skildring av en tid då arbetarklassen brann, ville något, bildade sig och drömde om framtiden. Så annorlunda mot dagens passivitet, konsumism, desillusionering, försvagade klasskänsla, tevetrams, sd-lockelse, och förlorade tilltro till politikens möjligheter att alls förändra något.

Inte att undra på med tanke på socialismens alla misslyckanden i dess socialdemokratiska, kommunistiska och tredjevärldenformer. Där står vi idag.

Hans Norebrink

Läs mer: Gusart, Röda Rummet, Jimmy Sand, KT,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris 

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!