Inte bättre om Anders Svensson blir arbetslös istället för Valerie Kyeyune Backström

Självklart förekommer diskriminering, självklart förekommer rasism. Så är det i stort sett i alla samhällen. Självklart ska vi göra vad vi kan för att bekämpa det. Men lösningen ligger inte i att Anders Svensson blir arbetslös istället för att Valerie Kyeyune Backström är det som den senare tycks hävda:

Det är en fråga om vilka som får vilka jobb, vilka som får bostäder och vilka bostäder dessa är, i slutändan även vilka som lever längst – och kortast.

[…]

Men det betyder ju också att de som idag blivit outtalat inkvoterade på sina arbetsplatser, eftersom de tidigare sluppit konkurrera med alla de vars namn sorterats bort, skulle få det svårare i framtiden. Och det är man kanske inte lika peppad att marschera för.

Inte heller blir samhället bättre om Lars Johansson inte har bostad, men Amir Hussein har det. Lösningarna finns inte där. Lösningarna är andra. Vi måste fråga oss varför det inte finns arbeten och varför det inte finns bostäder. Sen lösa de problemen. Det sistnämnda problemet har lösts förut. Med hjälp av statligt subventionerat byggande. Så kan vi lösa problemet igen. Problemet med brist på arbeten är svårare att lösa, men förkortad arbetstid är en bit på vägen dit. Att lösa gemensamma problem är dessutom ett av de bästa sätten att bekämpa rasism på. Att kämpa för att lösa gemensamma problem är också en kamp mot rasism.

Ingen är intreserad av att marschera för något som är splittrande. Alla är intresserade av att gemensamt marschera för fler bostäder och fler jobb. Valerie Kyeyune Backström tycks inte förstå det. Hon motverkar i själv verket den typen av agerande genom att spela ut olika förtryckta grupper mot varandra. Hon bidrar till att det inte blir några förändringar. Vad värre är, hon bidrar sannolikt till ökat stöd för fascisterna i SD.

Hon påpekar dock också att invandrare har svårare att ta sig in på svensk arbetsmarknad än vad som gäller för många andra länders arbetsmarknad. Det är korrekt, men kanske svårt att göra nåt åt. Nyckeln till att ta sig in på en arbetsmarknad är antingen att språket i landet behärskas eller att den invandrargrupp en person tillhör är så stor att den kan skapa en egen arbetsmarknad skiljd från den stor arbetsmarknaden. Så funkar det i många stora länder som USA och Storbritannien men i Sverige kan en invandrargrupp i stort sett aldrig bli tillräckligt stor för det.

När det gäller språket så är det så att invandrare ofta kan språket i länder som Frankrike, USA, Storbritannien etc. Det underlättar kraftigt att kunna språket. Ingen som kommer till Sverige kan svenska. Att snabbt lära sig svenska är därför väsentligt för att en person ska komma in på den svenska arbetsmarknaden. Det är tyvärr inte så lätt och därför kommer Sverige alltid att ha problemet med att nya människor i landet har svårt att komma in på arbetsmarknaden. I alla fall så länge vi har arbetslöshet och brist på arbetstillfällen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads

  • MarieKersey

    Jag är en läsare som verkligen uppskattar 99% av dina inlägg. I det här fallet gör du dig väl ändå dum?! Det är väl självklart att lösningen på just problemet med diskriminering *i sig* *alltid* innebär att färre av dem som gynnas av det diskriminerande systemet gynnas när diskrimineringen upphör?
    Det Valerie gjorde (utifrån vad du skriver här) var helt enkelt att uttrycka detta enkla faktum på ett sätt som låter negativt för de som nu gynnas av diskriminering, just för att visa hur svår solidaritet kan vara när det verkligen gäller. Visst är det ”splittrande” – men inte mer splittrande än alla typer av krav på omfördelning av det befintliga. Inte mer ”splittrande” än att tala om höjda skatter för de rikaste istället för att ”lyfta de fattigaste ur misär”, etc etc.
    Jag har alla möjliga problem med att insistera på onödigt konfrontativa och inflammerande formuleringar, särskilt inom vänstern, för det är självklart mer provocerande, mer ”problematiskt”, när de gynnade som lyfts fram inte är samhällets rikaste eller mest inflytelserika utan grupper som uppenbart själva är förtryckta och med minimalt inflytande. Samtidigt är det väldigt enkelt. Om man vill bekämpa t ex rasism, inte bara i en hypotetisk utopi utan också med dagens förutsättningar, så måste man kunna se att det finns fördelar med att vara (dvs uppfattas som!) just vit i vårt samhälle, även för vit arbetarklass, även för vitt prekariat.

    Det är därför det inte räcker med att vara antirasist – om det man vill åt är orättvisor och förtryck måste man också vara bl a socialist (enligt vår analys). Vi tycker inte att någon alls ska utnyttjas eller stängas ute, oavsett om det är föräldrarnas positioner och pengar, eller kön, eller hudfärg, eller medfödda intellektuella eller fysiska förutsättningar som dömer dem till det. Men vi kan väl också se att diskriminering baserat på t ex rasism är omoraliskt och skapar lidande *i sig*?

    Jag accepterar att det finns en legitim fråga här om vad vänstern ska fokusera på och hur den ska formulera sig. Jag lutar åt uppfattningen att klass och ekonomisk orättvisa hamnat alldeles för mycket i bakgrunden i många vänstersammanhang av div skäl. Men jag uppfattar det också som att alla inblandade debattörer komplicerar frågorna onödigt genom att faktiskt inte förstå meningsmotståndarnas argument, trots att de har fullgoda förutsättningar att göra det.

    • Men problemet är inte diskriminering. Problemet är brist på jobb. Det kan inte lösas genom antidiskrimineringsåtgärder. Det bästa är alltid att lösa grundproblemet, inte symptomen på problemet (diskriminering på grund av ålder, kön, etnicitet, religion etc).

      Diskriminering och rasism är ett stort problem. Men det kan bara lösas genom att de grundproblem som gör det till ett problem tas bort.

      Ingen arbetslöshet innebär att det inte heller kan diskrimineras genom att vägra vissa människor jobb.

      Ingen bostadsbrist, utan överskott på bostäder innebär att diskriminering på bostadsmarknaden inte blir möjlig i samma utsträckning som nu osv.

      Det som hon skrev var en direkt förolämpning mot såna som mig. Inte för att jag är privilegierad, utan för att hon är det i förhållande till mig. Jag har inte kunnat får ett jobb på åtta år (innan dess arbetade jag på fabrik som reparatör, elektriker och datatekniker), hon har inte samma problem. Det är personer i min situation som väljer att rösta på SD. I mitt fall är det förstås inte ett alternativ då jag är en medveten person, men andra i samma situation som jag kommer att välja nåt annat än vänstern på grund av sådant som hennes artikel.

      Jag förstår hennes argument och dess konsekvenser, men jag undrar om hon förstår konsekvenserna av dem. Det är möjligt, men i så fall är hon inte vänster som jag ser det.

      Problemen hon tar upp är självklart allvarliga och inget jag förnekar. Däremot är hennes lösning tyvärr ingen lösning.

      • MarieKersey

        Tack för svar, jag hade tänkt svara tidigare men saker kom emellan… Jag tror att du måste inse att det finns flera problem som alla är problem ”i grunden”. Det är ett problem att människor måste konkurrera stenhårt om chansen att få arbete för att kunna försörja sig. Men det är också ett problem, *i sig*, att vissa människor systematiskt missgynnas pga sin hudfärg/sitt namn/sin härkomst, på det området och på väldigt många andra grundläggande plan.
        Du måste kunna se det därför att vi inte kan säga åt ickevita människor att vänta tills vi har ett samhälle där ingen behöver konkurrera om något viktigt alls, då kommer de få en rättvis tillvaro. Du måste se att den specifika orättvisan med rasism också är värd att jobba på att utrota. Dessutom har rasismen visserligen strukturella ekonomiska rötter, men den vidmakthålls till viss del av kognitiva scheman/stereotyper och associationer vi gemensamt och passivt internaliserat utifrån vad vi exponerats för i vår kultur, och av etablerade nätverk mellan människor i olika grupper. De faktorerna kan i sig vara starka nog att vidmakthålla förtryck även när grupperna har samma ställning ekonomiskt/ på marknaden.

        Det är inte värre att Anders är arbetslös än att Valerie är det – OM det inte är så att Valerie är mer kvalificerad än Anders och kämpar lika mycket för att få arbete, men statistiskt sett har lägre chans både att få anställning och att ha en framgångsrik karriär inom de flesta områden än Anders – vilket är fallet, trots att det inte gäller krönikörer på vissa typer av tidningar och ”kulturskribenter” osv. Eller om det är så att Hassan och Anders skickar in identitiska CV:n till arbetsgivare och dessa kontaktar Anders mycket oftare än Anders – vilket var fallet i en studie det skrevs om för ett tag sen (men jag tror det ”svenskklingande” namnet för Thomas).

        Jag förstår absolut att du känner dig kränkt av att till synes attackeras av en mer priviligerad person än du själv. Långtidsarbetslöshet, och ekonomisk exploatering, är för individen väldigt allvarliga och skadliga former av förtryck (*förutom* att de även är roten till många andra förtryck enligt min socialistiska analys), och jag har länge haft intrycket att de trots det är relativt ”osexiga” former av förtryck att beskriva för de flesta typer av medier. Vilket jag gissar att du håller med om. Vad jag inte tror är att det i sin tur är en följd av fokuset på vad du skulle kalla mer identitetspolitiska former av förtryck – och jag tror inte att det fokus som finns på dessa förtryck är en del i någon strategi att just flytta fokus från ekonomiskt förtryck, utom i vissa specifika undantagsfall när någon utnyttjar dem så.

        I vilket fall: sanningen är att både du och Valerie är priviligerade på vissa områden, i den betydelse som hon använder begreppet, och inte på andra. Det är t ex mycket större risk att Valerie blir nypt i häcken och får kommentarer om hennes djuriska/exotiska sexighet från främmande män i offentliga rum, eller blir våldtagen, eller avfärdas som icke tillförlitlig och får förundersökningen nedlagd efter att hon anmält en våldtäkt, för att ta några exempel. Jag skulle inte ge mig in i Oppression Olympics, men om du gör det och kommer fram till att du är mer förtryckt överlag än Valerie så ändrar det ingenting i hennes argument. Hennes argument är att om du hade varit i en liknande ställning men också varit svart hade du missgynnats på ytterligare sätt.
        Det kommer verkligen inte gå att enas som olika förtryckta arbetarklassgrupper om vi inte kan se och prata om och agera kring också de saker som ger oss OLIKA erfarenheter och förutsättningar.

        • Ja, både jag och Kyeune Backström är nog privilegierade på vissa områden. Det var inte poängen. Både hon och jag som individer är rätt ointressant i sammanhanget, det vara bara för att åskådliggöra dt hela då jag har ett övertydligt svenskt namn, men nästan inga svenska förfäder (bara farfar). Poängen är att det hon skriver inte är användbart. Det splittra och hjälper oss inte i kampen för ett bättre samhälle. Hon får gärna tycka så och skriva så, men det är inte socialistiskt. Poängen är att andra som liknar mig, har liknande namn av sådant som hennes artikel påverkas negativt och drivs till Sverigedemokraterna.

          • MarieKersey

            Anders, jag förstår mer än väl att du använde ditt namn för att tydliggöra en politisk poäng, och jag förstår på vilket sätt formuleringar som dessa kan driva vissa personer mot SD, men jag förstår inte hur du resonerar om det bortsett från det faktumet, hur du tänker att själva konstaterandet är icke-socialistiskt. Men det verkar inte som vi kommer längre just nu iaf.

          • Det är möjligt att jag inte kan förklara detta bar i skrift. Vi får väl prata i verkligheten nån gång. Eller så får jag skriva en uppföljning där jag försöker förklara bättre hur jag tänker. Det innebär förstås inte att vi nödvändigtvis kommer att vara överens för det.

          • MarieKersey

            http://www.bang.se/vi-overlever-alla-enstaka-fester/

            Tack för att du fortsätter försöka kommunicera det du menar. Detsamma till Hans Norebrink.

            Nej jag vet att det nog finns en ideologisk klyfta här som kanske inte går att överbrygga någonsin med typ ”empati & kommunikation”. Men jag tycker också det verkar som så mycket att sitta fast, missförstånd & konflikteskalering för att förtryckta människor känner sig (& blir) nertryckta i sammanhang där de väntar sig solidaritet. Eller känner att de behöver den men ingen tillit till att de kommer få den. Jag menar dock inte att reducera din eller Valeries ideologier till det, men jag kan inte sluta tro att vi (vänstern, progressiva rörelser som tycker kapitalism är ett problem) kan komma längre i det här…

            Om vi någonsin får tillfälle att prata skulle jag vara så intresserad av vad du tycker om den här texten (länkad högst upp för jag kan inte klistra in länkar på telefonen) om du har tålamod för den – den är lång & vindlande & flummig & bitvis motsägelsefull, men samtidigt skarp. Det är min absoluta favorittext hittills på svenska om detta med identitetspolitik. Men samtidigt, om den inte förmår ”nå fram”, alltså kännas relevant & icke förolämpande, till socialister på den ”andra sidan” saken än skribenten (arbetarklassbakgrund, nu snarare i prekäriatet, män, inte hbtq, ev inga större funktionsnedsättningar, uppfattas som vita & svenska, ser ”identitetspolitik” som ett bekymmer för socialism – alltså inte den gruppen allmänt, men engagerade socialister i den) så känns det ändå så otillräckligt.

            Jag kan för övrigt knappt fatta att du är i princip den enda i landet som gör nåt som är så extremt viktigt för att kontra SD: skriver ingående om brottslighet på de sätt du gör. Det säger mig så oroande saker om svensk (media)vänster, som garanterat har med klassbakgrund att göra.

          • jag tror inte det finns nån större ideologisk klyfta mellan oss. Bara lite olika ideologiskt fokus. Däremot är det min uppfattning att Kyeune Bäckström inte för fram socialistiska tankegångar. Andra som tycker som jag är exempelvis Åsa Linderborg och Nina Björk.