Feminism utan kapitalism

”Feminism utan socialism!” Det var ett slagord från Folkpartiet i fjolårets val. Orden utgör ett exempel på hur borgerligheten försöker göra feminism ofarlig eller till och med till en del av den nyliberala offensiven. Samtidigt har en ung generation av radikala vänsterinriktade feminister mobiliserat sig och till och med bildat eget politiskt parti, Feministiskt initiativ, för att driva på och inte låta behovet av en omvälvning av samhället på feministisk grund dränkas av andra perspektiv. Det är en strävan socialister välkomnar och ser som bundsförvant i kampen för arbetarklassens och alla undertrycktas frigörelse från förtryck och underordning.

I strävan att inte låta traditionella tolkningar av klassfrågor skymma genusperspektiv och andra maktordningar har radikala feminister, som vi ser det, ibland tenderat att tona ned frågor om klass och gemensamma klassintressen. I formuleringar som ”kapitalism med mänskligt ansikte” har den systemkritiska feministiska vågen riskerat att gå i liberal riktning. För oss socialister är emellertid socialism och feminism sammanflätade. Vi kan sammanfatta några utgångspunkter för vår förståelse så här:

1. Den feministiska rörelsen har varit en av vår tids viktigaste och mest framgångsrika frihetsrörelser. Den har skapat kvinnojourer, utvecklat feministisk forskning, förändrat synen på kön och sexuella relationer och byggt feministiska nätverk mot porr och rasism.
Delar av rörelsen har i Sverige skapat ett nytt politisk parti med nationellt genomslag och representanter i Europaparlamentet, andra delar av vänstern har fördjupat sin förståelse av könsmaktsordningar och feministisk praktik.

2. Det patriarkala förtrycket är strukturellt och djupt rotat i vårt samhälle. Kvinnor är en central del av arbetarklassen och kvinnors kamp för sin egen frigörelse är en förutsättning för hela klassens frigörelse.

Den feministiska rörelsen är till sin karaktär heterogen samtidigt som den tränger in i alla delar av samhället. Därför är den också den rörelse som mest slitit med frågan om hur man integrerar kön, klass, etnicitet, sexuell läggning och könsidentitet i kampen för mänsklighetens emancipation.

3. Försvaret och utvidgningen av välfärdsstaten är en förutsättning för en framgångsrik feministisk politik. Den solidariska välfärdsstaten har spelat en central roll för kvinnors frigörelse – men den är också själv i avgörande delar en produkt av kvinnors kamp. Kvinnors rätt till utbildning och arbete, daghem, den fria aborten, den kollektiva omsorgen, listan kan göras lång på vad den feministiska rörelsen under åren erövrat.

Hoten mot den gemensamma och jämlika skolan, rätten till lika vård i livets olika skeden, trygga anställningar och en lön som går att leva på är hot som i betydande grad riktas mot kvinnor.

Det gäller också många av de områden som kampen rör idag: Lika lön för lika arbeten, rätt till heltid, sex timmars arbetsdag, ett jämlikt pensionssystem eller kampen mot kvinnovåld och sexuell exploatering

4. Kvinnor är en ökande och allt mer betydelsefull del av arbetarklassen, inte minst globalt. Kvinnors ekonomiska självständighet som lönearbetare är en avgörande förutsättning för kvinnofrigörelsen. I Sverige har kvinnors omfattande förvärvsarbete varit en viktig orsak till kvinnorörelsens framgångar. Många av de nya jobben inom tjänstesektorn, både kvalificerade och sådana som inte kräver mer omfattande utbildning, utförs idag av kvinnor. Inte minst som följd av en skärpt genusarbetsdelning är dessa jobb ofta otrygga, lågt betalda och på deltid.

Extremt lågavlönade kvinnojobb i många länder i tredje världen är en förutsättning för billiga massproducerade varor på den rikare världens marknader. Samtidigt skapas en potential för att stärka kvinnors samhälleliga position, som arbetare och medborgare. Här utgör såväl arbetarklassens traditionella organisationer, framför allt fackföreningar, som nya strukturer, skapade av kvinnor i kamp, viktiga delar.

5. Den nyliberala politiken skapar nya och reproducerar gamla ojämlikheter mellan könen. Alltifrån att arbetarklassens kvinnor ska göra skattesubventionerade ”hushållsnära tjänster”, över den ökade börda som läggs på kvinnor genom nedskärningar i välfärden – både som anställda och som traditionellt ansvariga för vårdande uppgifter i familjen – till att fattiga kvinnors kroppar exploateras i såväl prostitution som till att föda välbeställda människors barn.

Borgerligheten försöker göra feminism ofarlig eller till och med till en del av den nyliberala offensiven när privatisering av vård och omsorg framställs som kvinnomakt eller imperialistiska krig som kvinnofrigörelse.

6. Som socialister är det vår fasta övertygelse att kampen för kvinnors frigörelse, liksom varje annan progressiv kamp som i grunden vill förändra samhälleliga maktförhållanden, kräver ett annat samhällssystem. För oss är socialism och feminism sammanflätade liksom kampen mot klass- och könsförtryck. Samtidigt som vi stödjer och försvarar varje framsteg den feministiska rörelsen uppnår vill vi bidra till att länka – inte underordna – den till en bredare samhällelig rörelse för att ersätta det kapitalistiska samhället med ett samhälle baserat på jämlikhet, solidaritet och icke-förtryckande ekonomiska strukturer.

7. Att undertrycka en del av arbetarklassen är att undertrycka hela klassen. Strukturer och traditioner i samhället avspeglar sig på och upprepas i arbetarrörelsen och andra folkrörelser. Att skapa och bibehålla medvetande om detta är en ständig uppgift liksom att söka vägar att bekämpa kvinnoförtryck i våra egna organisationer.

Kvinnans frigörelse är också männens. Samtidigt som många män måste avstå privilegier har de allt att vinna på att inte behöva leva upp till det kapitalistiska patriarkatets manlighetsnormer.

Socialistiska Partiet, text inför Rött Forum

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!