Vargjakt ger stam på bräcklig grund

Kammarrätten i Göteborg har beslutat att överklagandeförbudet ska gälla vad det gäller Naturvårdsverkets beslut om vargjakt. Trots att det saknas ett vetenskapligt underlag för hur många vargar som krävs för en livskraftig stam är det därmed öppet för licensjakt på varg. Grunden för denna ohållbara situation beror på att den borgerliga regeringen drev igenom en rovdjursförvaltning som riskerar vargens långsiktiga överlevnad.

Överklagandeförbudet och bristen på vetenskaplighet i bedömningen av gynnsam bevarandestatus är inget annat än grova provokationer mot dem som vill ha en livskraftig vargstam i landet.

Vargstammen har förvisso blivit större under senare år, men man har inte kommit någon vart med de svåra genetiska problemen, de är och förblir akilleshälen i vargförvaltningen.
Miljöorganisationerna har hela tiden hävdat att man först måste ordna upp genetiken och först därefter överväga om, och när, det är lämpligt med licensjakt. Trots försök under några år att förbättra genetiken har myndigheterna inte lyckats med detta.

Det absoluta lågvattenmärket nåddes när den förra regeringen, för att komma runt den genetiska problematiken, plötsligt hävdade att vargstammen har uppnått gynnsam bevarandestatus och att det räcker med 270 vargar för en livskraftig vargstam. Simsalabim så var de, tills helt nyligen även offentligt erkända, mycket allvarliga genetiska problemen praktiskt taget lösta och den omtalat otillräckliga invandringen av vargar österifrån fullt tillräcklig!

– Enligt politikerna räckte det därför med 270 vargar och några genetiska hänsynstaganden behövdes inte enligt den förra regeringens ogenerade bluff. Den nuvarande regeringen måste helt enkelt ta fram ett vetenskapligt välgrundat värde för hur många vargar som behövs, säger Kenth Nauclér, ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.

–  Vi kan aldrig acceptera jakt på arter vars långsiktiga överlevnad inte är säkrad, säger Vänsterpartiets miljöpolitiska talesperson Jens Holm. Det är hög tid att vi får en förvaltningsplan för våra stora rovdjur som lever upp till våra åtaganden om biologisk mångfald.

– Jag förväntar mig nu att både regeringen och Naturvårdsverket kommer att värna dessa åtaganden. Nu vilar vargstammen på bräcklig grund.

– När vargen uppnått gynnsam bevarandestatus i framtiden är Vänsterpartiet öppet för att införa jakt utöver skyddsjakt, förutsatt att detta sker under reglerade former. Men för att nå dit krävs att stammen är tillräckligt stor och med genetiskt god status. Därför krävs åtgärder som stärker den genetiska variationen i stammen och som förbättrar ersättning och förebyggande åtgärder till dem som drabbas av angrepp på tamdjur, anser Jens Holm.

Alla som sysslar med vargfrågan vet att de genetiska problemen är lika omfattande som tidigare; inaveln ligger på 25 procent och är fortfarande lika hög som för avkomma från syskonparningar, samtidigt som den i sammanhanget så livsviktiga invandringen, fortsatt är otillräcklig, oregelbunden och slumpartad. Hela vargstammen grundas fortfarande på endast fem vargar som vandrat in österifrån, varför många vargar är så nära släkt att inavelsskador uppstått i stammen.

Isoleringen från artfränder i öst är och förblir själva grundorsaken till de svåra problemen och det krävs krafttag, mod och okonventionellt tänkande för att verkligen finna lösningar på den ohållbara genetiska isoleringen.

– Till exempel måste man hitta framkomliga vägar för att vargetableringar ska få finnas och accepteras i den norra halvan av Sverige, något som få politiker vågar ta i eftersom det leder till kraftiga protester från rennäringen. Men även denna näring måste anpassa sig till moderna miljökrav och vara villig att diskutera kompromisser, annars kan vi inte ha en livskraftig vargstam i landet, säger Ann Dahlerus.

De tre åtgärder som saknas i en hållbar vargförvaltning är:

  • ett vetenskapligt välgrundat referensvärde för hur många vargar som behövs, som inkluderar genetiska hänsynstaganden
  • ett mål för genetiken och en konkret plan för hur isoleringen ska brytas och inaveln sänkas avsevärt och varaktigt
  • en plan för hur åtminstone ett antal vargetableringar ska få finnas i norra halvan av landet för att säkra den genetiska kontakten österut.

Dessutom måste alla typer av jaktbeslut på hotade arter som omfattas av EUs naturvårdslagstiftning kunna prövas i domstol, det är en fullt normal demokratisk rättighet.
Om regeringen är beredd att ompröva målen för vargförvaltningen och införliva de ovanstående aspekterna i den nationella vargförvaltningsplanen på ett hederligt sätt, som alla kan vara någorlunda överens om, samt hörsamma kraven på tillgång på rättslig prövning. Ja då skulle vi ha en grund för vargförvaltningen som Rovdjursföreningen, och troligen övriga miljöorganisationer i Sverige skulle kunna betrakta som acceptabel och hållbar.

Med en sådan grund skulle heller inte den enorma polemiken kring licensjakt behöva vara det ständigt återkommande trätoämnet utan den skulle i sinom tid leda till att vargstammen, när förutsättningarna är på plats, kan förvaltas med en försiktig licensjakt.

– Även om många rovdjursförespråkare kanske inte är speciellt förtjusta i tanken på licensjakt på varg, tror jag de flesta inser att man så småningom måste acceptera en viss jakt när beståndet verkligen är långsiktigt livskraftigt och vargstammen uppnått gynnsam bevarandestatus i dess verkliga och vetenskapligt korrekta bemärkelse. Vi accepterar ju lo- och björnjakt, men är kritiska om vi anser att jakten är oansvarigt hög eller etiskt problematisk, säger Kenth Nauclér, ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!