Går Syriza mot seger?

Grekland förblöder
Syriza största parti – kan vinna valet
Folket har tröttnat på trojkans diktat

Nu på söndag, 25 januari, går Grekland till parlamentsval. I opinionsmätningarna leder det vänsterradikala Syriza med runt 30 procent, före det borgerliga Ny Demokrati som landar på 27-28 procent. Anmärkningsvärt är att det socialdemokratiska Pasok med endast fem procent bara är en skugga av sitt forna jag. I Grekland premieras också det största partiet extra med 50 platser i parlamentet, vilket gör att det kan räcka med ungefär 35 procent för att Syriza ska få egen majoritet. Ett troligare scenario är dock att Syriza uppnår majoritet tillsammans med något eller några andra vänsterpartier.

Som brukligt är när det gäller Grekland målar internationell etablissemangsmedia och maktpotentater upp skrämselbilder av vad som kan hända om Syriza tar makten. Det talas om ”hotet från Grekland”, ”självmords­benägenhet”, ”extrema krafter”, risken för ”fel valresultat”, med mera. Men frågan är om den här propagandan längre biter på grekerna, efter fem år med den ekonomiska hästkur som trojkan EU/ECB/IMF pådyvlat landet. Hästkuren har fungerat som en medeltida åderlåtning – och patienten är på väg att förblöda. Den statsskuld som som var tänkt att reduceras har i själva verket vuxit från 120 procent till 177 procent av BNP. Arbetslösheten har fördubblats och drygt en tredjedel av befolkningen lever runt eller under fattigdomsgränsen. Det är inte ovanligt att skolbarn svimmar av hunger och i takt med välfärdens nedrustning blir många barn utan vaccinationer.

I det här läget är det knappast förvånande att Syrizas linje om ett slut på åtstramningspolitiken, omförhandling och rejäl nedskrivning av statsskulden vinner ökad gehör. Syriza vid makten kan dock inte vänta sig något annat än rasande attacker från såväl inhemska som utländska eliter. För att kunna komma vidare måste man då ta kontrollen över Greklands finansiella sektor, dess storföretag och utrikeshandeln – ja, helt enkelt besätta ekonomins kommandopositioner.

Detta kommer inte heller att fungera om inte den grekiska arbetarklassen mobiliseras och dras in i den direkta skötseln av samhället. Dessutom måste det grekiska exemplet väcka solidaritet över hela Europa, så att de arbetande i land efter land lägger hinder i vägen för de härskandes försök att klämma åt Grekland.

På söndag håller vi andan och hoppas. Vi hoppas att Syrizas röd-grön-lila fana – rött för socialismen, grönt för miljökampen och lila för feminismen – kommer att hissas och vaja över Aten!

Ursprungligen en ledare i Internationalen

Intressant?
Media: Kildén & Åsman, Röda Malmö, ETC1, 2, 3, 4, Fria1, 2Internationalen,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Svensson on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Går Syriza mot seger?”

  1. ”Hästkuren har fungerat som en medeltida åderlåtning – och patienten är på väg att förblöda. Den statsskuld som som var tänkt att reduceras har i själva verket vuxit från 120 procent till 177 procent av BNP. Arbetslösheten har fördubblats och drygt en tredjedel av befolkningen lever runt eller under fattigdomsgränsen. Det är inte ovanligt att skolbarn svimmar av hunger och i takt med välfärdens nedrustning blir många barn utan vaccinationer.”

    Så är det givetvis men utifrån det förhållandet att Grekland de facto är ställt under förmyndarskap av utländska långivare och EU kommer Syrizas faktiska handlingsutrymme att vara begränsat.

    Det är inte upp till Syriza att besluta om avskrivning av statsskulden. Besluten fattas i styrelserum i Frankfurt, Zürich och andra finanscentra och i de innersta maktkorridorerna i Bryssel. Tyskland, en av nyckelspelarna, kommer sannolikt, utifrån bl.a. ett inrikespolitiskt tonläge som går i nationalismens tecken, att vara mycket måttligt intresserade av grekiska avskrivningar. Det samma torde även gälla Frankrike, där det egna ekonomiska läget är allt annat än ljust.

    ”För att kunna komma vidare måste man då ta kontrollen över Greklands finansiella sektor, dess storföretag och utrikeshandeln – ja, helt enkelt besätta ekonomins kommandopositioner.”

    Åtgärder av detta slag strider högst sannolikt mot Greklands förpliktelser som EU-medlem. Inom det ekonomiska området är EU på många sätt, och särskilt om någon medlemsstat dristar sig att göra något som anses sätta den fria konkurrensen ur spel, överstatligt. Långtgående övertaganden av den grekiska finanssektorn skulle därför ofelbart sluta i oändliga juridiska processer på EU-nivån.

    Åtgärder av ovan föreslagna typ skulle enbart vara möjliga efter det att Grekland lämnat EU och i denna fråga förefaller det som att Syriza just nu avlägsnar sig från krav att utträda ur EU.

    Tyvärr finns det knappast några lätta lösningar på Greklands kris. Förmyndarskapet förhindrar varje grekisk regering, oavsett politisk färg, att göra sådant som förmyndarna motsätter sig. Risken är stor att Syriza, om man inte på ett märkbart sätt kommer att förbättra situationen, efter en tid kommer att mötas av besvikelse och anklagelser om svek. I ett sådant läge är det ganska troligt att väljarströmmen, i nästa val, vänder tillbaka till det nu nästan utraderade socialdemokratiska partiet Pasok, ett parti som kan förmodas ha bidragit med en stor del av Syriza nuvarande väljarkår.

    Kanske är ändå utträde ur både EU och Euron den väg som Grekland måste gå för att komma ur förmyndarskapet. Risken är dock då att situationen, under övergångsperioden, kan bli än värre än vad den är idag.

Kommentarer är stängda.