Grekland – en seger som väcker hopp men också frågor

SYRIZA

Syrizas valseger i Grekland är en stor seger för motståndet mot den borgerliga offensiv som pågått sedan slutet av 70-talet. Syrizas seger skiljer sig i grunden från andra ”vänstersegrar” i Europa under de senaste årtiondena eftersom partiet inte är byråkratiserat och bygger på en massiv folklig mobilisering.

Alla europeiska folkliga rörelser måste se Greklands sak som sin och försvara en Syrizaregering mot den utpressning som redan pågår och kommer att bli allt starkare. I ord och handling måste vi avvisa den smutskastning som pågått i flera år mot det grekiska folket. Avslöja vilka intressen som ligger bakom och driva krav på avskrivning av de illegitima skulderna.

Det bästa stödet vi kan ge är att själva göra motstånd mot våra egna nedskärare, privatiserare och profitörer.

Syrizas enda hopp är att inte ge vika för trycket utan vända sig till alla Europas arbetare, låginkomsttagare och undertryckta.

Den uppgörelse som Syrizas ledning nu gjort med ANEL är mycket riskabel och verkar ha förberetts en längre tid. Även om Syrizas ledning ser det som en rent taktisk eller teknisk manöver för att få majoritet i parlamentet för en anti-trojka politik är det inte den sorts manövrar som stärker folkrörelserna vilket är det enda som i det långa loppet kan göra en anti-trojkapolitik genomförbar.

Ansvaret för att Syriza alls hamnat i denna position vilar tungt på gammelstalinisterna i KKE som konsekvent och sekteristiskt vägrat samverka med andra vänsterkrafter.

Framtiden ligger inte i uppgörelser med unkna nationalister eller andra borgerliga krafter i parlamentet utan i solidaritet mellan arbetare och låginkomsttagare i Grekland och övriga Europa, i allianser mellan folkrörelser, i aktivitet, kamp och organisering på arbetsplatser och i hela samhället.

Socialistiska Partiets Partistyrelse

Den som vill höra vad företrädare från Syriza och andra stora europeiska vänsterorganisationer har att säga kan komma till Rött Forum på ABF-huset i Stockholm idag. Klockan 18:00. Var där i god tid.

Intressant?
Mer: Internationalen1, 2, 3, 4, ETC1, 2, Röda Malmö, Fria,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

12 svar på “Grekland – en seger som väcker hopp men också frågor”

  1. ”Syrizas valseger i Grekland är en stor seger för motståndet mot den borgerliga offensiv som pågått sedan slutet av 70-talet. Syrizas seger skiljer sig i grunden från andra ”vänstersegrar” i Europa under de senaste årtiondena eftersom partiet inte är byråkratiserat och bygger på en massiv folklig mobilisering.”

    Vi vet inte om mobiliseringen i grunden utgår från ideologisk förankring eller om den är ett uttryck för en fullständigt hopplös situation där de grekiska väljarna, med all rätta, tappat tron på etablissemanget. I det sistnämnda fallet är risken stor att Syriza blir en ”dagslända” om inte verklig och konkret förändring kan åstadkommas på en relativt kort tid. Otåligheten bland de grekiska väljarna är sannolikt mycket stor vilket innebär att troheten till politiska partier, som inte lyckas ”leverera” är liten.

    ”Syrizas enda hopp är att inte ge vika för trycket utan vända sig till alla Europas arbetare, låginkomsttagare och undertryckta.”

    I dagens Europa är det mycket svårt att se detta som ett konkret hopp. Greklands huvudproblem är förmyndarskapet från EU och ECB. Att inom dessa ramar hitta en verklig lösning av situationen är näst intill omöjligt. Det är idag inte Europas vänster, som är den substantiellt tongivande kraften i EU-skepticismen. Syrizas inställning till EU är för mig ganska oklar men den förfaller ha blivit allt mer positiv. Det substantiella EU motståndet verkar istället mobiliseras av högerextrema krafter, som Front National och UKIP. I Tyskland lurar dessutom PEGIDA. Det är dessa krafter, som lyckas mobilisera låginkomsttagare och undertryckta utifrån en populistisk och ultranationell agenda. Detta utgör inget hopp för Syriza.

    ”Den uppgörelse som Syrizas ledning nu gjort med ANEL är mycket riskabel och verkar ha förberetts en längre tid.”

    ANEL ger mörka associationer till våra egna Sverigedemokrater. Även om det självfallet är taktik som ligger bakom har Syriza försatt sig både i ett moraliskt och realpolitiskt dilemma.

    Moraliskt därför humanismen kräver att samarbete med främlingsfientliga och rasistiska krafter alltid måste avvisas.

    Realpolitiskt eftersom det är oundvikligt att ett vänsterparti och ett extremt högerparti förr eller senare kommer att hamna på kollisionskurs när den politiska vardagen gör sig påmind. Följden kan bli nyval och en helt annan parlamentarisk situation i det fall att Syriza, i detta läge, inte lyckats att ”leverera”.

    1. Greklands situation är sannolikt det avgörande för Syrizas framgångar. Men det krävsen organisation för att kanalisera folks missnöje och önskningar i ett sådant läge. Syriza gjorde rätt och lyckades kanalisera detta missnöje.

      ANEL är inga eller mycket små likheter med SD. ANEL är inte att fascistiskt parti som SD, inte heller är det ett nyliberalt högerpopulistiskt parti som Fremskrittspartiet i Norge eller Dansk Folkeparti. ANEL är ett gammaldags konservativt parti och det part som mest liknar dem i i Sverige är KD. Dessutom är ANEL, om jag nu fattat rätt, djupt förankrat i den grekiska militären, vilket kanske är ett bar skäl att ha med dem i regeringen. Militärkupp måste nog ses som en risk i Grekland. När det gäller reformer, synen på Skulden och annat så är Syriza och ANEL överens om det mesta. Därför är deras samarbete rimligt.

      Jag tycker exempelvis Löfven borde gjort upp med SD om att begränsa arbetskraftstinvandringen mot stöd för en sosseregering. Det skulle LO uppskattat och det skulle avväpnat SD såväl som borgarpartier. Sådant är skicklig politik. Syriza beter sig skickligt.

      1. Utan tvekan har Syriza lyckats att kanalisera missnöjet och enbart detta är en framgång i sig, som i bästa fall kan lägga grunden för något annat. Bekymret är dock, som jag ser det, att enbart missnöje inte räcker och det är här ideologisk förankring kommer in. Missnöje mot Ny Demokrati och Pasok idag kan imorgon, hos stora lättflyktiga väljargrupper, vara bytt i missnöje mot Syriza.

        Jag inser att mina funderingar kan uppfattas som pessimistiska men de utgår från det faktum att Greklands regering, oavsett partifärg, har mycket små möjligheter att förändra då den är bakbunden, till händer och till fötter, av överstatliga EU regelverk och av gigantiska lån till mäktiga kreditgivare. Dessutom saknar landet egen valuta och därigenom de verktyg, som ligger inom valutapolitikens område.

        Syriza, och för den delen även ANEL, har hos den grekiska väljarkåren lyckats troliggöra att man genom omförhandlingar, resulterande i mycket stora avskrivningar, kan åstadkomma en radikal förändring av Greklands skuldbörda. Jag har svårt att se att detta är realistiskt. Det som ligger inom det möjligas ram är kanske förlängda återbetalningasperioder och justerade räntenivåer. Dock vore det naivt att tro att detta skulle ske utan motprestationer, motprestationer, som kommer vara svåra att förena med vallöften ställda av segrarna i det grekiska valet. I detta kan dagens framgång mycket lätt förbytas i morgondagens motgång.

        Min bild är att den långsiktigt hållbara lösningen för Grekland, även om vägen dit är smärtsam, ligger utanför euron och kanske också utanför EU. Syrizas nuvarande linje verkar innefatta både euro och EU.

        När det gäller ANEL har jag inte djupare studerat detta parti och kan därför inte värdera din ideologiska positionering av detta parti. Jag kan dock inte undgå uppgifter om att man är emot mångkultur, vill utvisa ”illegala” flyktingar och att dess ledare nyligen skulle gjort något mindre välbetänkt uttalande om att grekiska judar betalar mindre skatt än andra greker. Utifrån mitt på humanism grundade förhållningssätt får detta alla mina varningsklockor att ringa.

        Min humanism, som utgår från varje människas lika värde, avvisar bestämt varje ”kohandel” med dunkla och mörka främlingsfientliga krafter. I detta är jag oenig med dig vad gäller uppgörelser med SD, ett parti – som precis som du säger – står på fascismens grund och som har utvecklats ur grupper som kan härledas från facismens mest avskyvärda gren, nazismen.

  2. Grekland kan inte betala skulderna, kontrollerar inte sedelpressen, när staten inte får nya lån kan den inte betala löner och pensioner. Greklands position är hopplös, de kan välja på trojkans medicin och springnota med egen valuta. Egen valuta kommer att falla i värde och reducera löner. Lån, energi och import kommer att bli dyra.

    Här finns ingen vinnare, men flera förlorare;
    1) Grekerna, gäldenärerna
    2) Europrojektet
    3) Borgenärerna, de som lånat ut pengar.

    Syrizas förhoppning, skuldavskrivning och samtidigt nya lån, kommer inte att hända. Portugal, Spanien, Italien kommer att kräva samma sak, det har EU inte råd med. EU har råd med att Grekland ramlar ur euron, skulderna är ändå redan bortom räddning.

    Frågan som nu går till syriza är om Grekland har råd att ramla ur euron? Syriza försöker spela bluffpoker, med kända kort.

    1. Så är det inte. De kommer inte att betala, då behöver de inga nya lån och de kommer att behålla euron. Trojkan kommer att backa. Annars förlorar högern hela Europa.

      I själva verket vet ingen av oss vad som kommer att hända och våra gissningar är rätt ointressanta.

      1. Helt rätt; Grekland har inte betalat och kommer inte att betala, de har bara anpassat utgifter och inkomster till varandra. Grekland har redan backat i budgetfrågan, nu offentliggör de springnotan. Den som lånar ut utan säkerhet har också ett ansvar, särskilt om den besitter en sedelpress, ECB fyller säkert på hålen i bankerna.

        Grekland kan inte och kommer inte att betala tillbaka. Grekland kan bara drivas med högre utgifter än inkomster under egen valuta. Då hamnar låneräntorna på en nivå som motsvarar risken. Antingen anpassar sig Grekland till euro, det är det som är krisen, eller så gör de som förr, med egen bananvaluta. Det är alltid kris, under egen valuta får den ett annat förlopp. Det går inte att göra som förr och delta i euron. Det är ingen gissning.

        Merkel kommer att vägra skuldavskrivning, Grekland kommer att betalningsvägra. De kommer att vara överens om att inte vara överens. Om Grekland inte behöver låna till konsumtion längre förstärks dess förhandlingsposition. Samtidigt blir de tvungna att vidmakthålla politiken som befriar dem från nödlån.

        Syriza kan välja på att föra offentlig åtstramningspolitik eller att spendera mer av en mindre värd valuta de själva kontrollerar. Vad man kallar det valet beror på utsiktspunkt. ”Anpassning till realiteter” eller ”utpressning”. Att äta kakan och ha den kvar går däremot inte.

        1. Nej, jag tror inte att är den utvecklingen vi kommer att se. Vi kommer att se nåt annat. Det som redan börjat. Lyssna på Greklands finansminister i en intervju som Guardian publicerat. Höjning av löner, återanställning av offentligt anställda osv. Stimulanspolitik, inte nedskärningspolitik är vad vi kommer att se.

          1. Stimulanspolitik med egen (deprecierad) valuta kan vi få se. Stimulanspolitik med valuta kontrollerad av Merkel kräver att Merkel accepterar den. Vi får se.

          2. SvD idag: ”Från den 11 februari godkänner inte ECB grekiska statsobligationer som säkerhet för lån. Därmed övergår ansvaret för grekiska statens betalningsförmåga till den grekiska centralbanken”.

            Antingen genomför Grekland en finanspolitik som stryper de grekiska konsumtionslånen, eller så trycker den grekiska centralbanken en valuta grekerna använder till offentliga utbetalningar och konsumtion.

            De grekiska skulderna är omöjliga att betala tillbaka. De ligger bara kvar i räkneapparaterna för att alla skall hålla i minne att lån till Grekland innebär gåva, den som lånar ut får inget tillbaka. Krisen gäller egentligen att Grekland lånar till konsumtion när de har tyska räntor, utan plan på återbetalning, och det går långivarna inte med på.

            För Syriza återstår valet att anpassa budget till euro, eller att inför egen valuta som automatiskt anpassar budget när den faller i värde. Ingen expansiv EU-politik befriar grekerna från högre utgifter än intäkter.

          3. De behöver inte låna. Så problemet är ju inte så stort. Om bankerna har problem så blir det konkurs eller nationalisering av bankerna som på Island.

          4. Lite lustigt är det att ECB underkänner grekiska statsobligationer när grekerna inte behöver låna längre. Om grekerna inte längre behöver låna till konsumtion är de mer solventa nu än nyss.

          5. De sensats åren har de lånat för att betala lån. Inte till konsumtion. Betalar de inte lån behöver de inte låna. Knepigare än så är det inte. Men jag har ingen exakt koll på siffrorna, men såg en artikel i antingen WSJ eller Guardian som tog upp detta.

Kommentarer är stängda.