RFSU hittar på om sin egen rapport om sexköpslagen

I början av februari presenterade RFSU en rapport om prostitution och den svenska sexköpslagen. Det var en genomgång av det faktiska kunskapsläget. Utifrån rapporten drog RFSU sedan några slutsatser som exempelvis att sexköpslagen inte fungerat och att den lett till ett farligare liv för prostituerade.  Ingen av de slutsatserna kan dock utläsas i rapporten. Låt oss titta på vad rapportens sammanfattningar säger. Först om effektiviteten:

Bilden är mångtydig, resultat från vissa studier kan tolkas som att det skett en förändring, dels i de stora omfattningsstudierna, framförallt med fokus på de resultat som säger någonting om erfarenheter av att köpa sexuell tjänst, och dels genom beräkningar av den synliga prostitutionen före och efter lagen. Dessa slutsatser har emellertid kritiserats framförallt genom att peka på metodologiska problem med att enkelt dra sådana slutsatser. Den empiriska grunden framhålls som svag på grund av eventuell underrapportering i enkäter då köp av sexuell tjänst är kriminaliserat. De siffror som man jämför med från tiden före lagen är osäkra, och jämförelsen över tid beskrivs som statistiskt problematisk. I denna diskussion framstår sålunda köp och försäljning av sexuella tjänster som ett komplext och mångfacetterat fenomen, som är svårt att urskilja och avgränsa. Detta skapar stora svårigheter i fråga om att mäta omfattning och förekomst, då definitioner och avgränsningar gällande sex mot ersättning bestämmer vilka uppgifter som produceras.

Kontentan av detta är att ingen vet om prostitutionen i Sverige minskat eller ökat, framförallt för att ingen vet hur stor den var innan sexköpslagen infördes. Den öppna gatuprostitutionen har dock minskat, det verkar uppenbart. Samtidigt konstaterar rapporten på annat håll att prostitutionen i Sverige är mycket mindre än i Norge och Danmark. Så har det dock sannolikt alltid varit om jag förstått saken rätt.

När det gäller en ökad stigmatisering av prostituerade menar utredningen att någon sådan inte kan beläggas:

De studier som har undersökt attityder till prostitution före och efter införandet av lagen indikerar att det har skett en attitydförändring gällande hur prostitutionen ska hanteras juridiskt. Stödet för en kriminalisering av såväl köp som försäljning har ökat. Frågan är om denna attitydförändring uttrycker att stigmat kring prostitutionen har flyttats från dem som säljer till dem som köper, eller om kriminaliseringen av köp av sexuell tjänst snarare har inneburit en ökad stigmatisering för såväl dem som köper som säljer sex. En viktig ambition med formuleringen av lagen var att skapa en attitydförändring gällande prostitution. Med fokus på efterfrågan ville man förmedla budskapet att det inte är ok att köpa sex och att det är efterfrågan på sexuella tjänster som är anledningen till att prostitution existerar. Att stödet för en kriminalisering av försäljning av sexuella tjänster visar sig vara så stort i dessa undersökningar indikerar att attityder till kriminalisering har förändrats, men inte utifrån den förståelse av prostitution som ligger bakom lagen, utan i en annan riktning.

Det finns en antydan om att stigmatiseringen kan ha ökat i rapportens sammanfattning då fler vill kriminalisera försäljning av sex idag än vad som var fallet tidigare. Men denna attitydförändring behöver inte ha med sexköpslagen att göra utan har kanske snarare med en allmänt mer moraliserande inställning i samhället att göra. En utveckling mot mer konservativa åsikter i vissa samhällsgrupper. Det är inget bevis för det som RFSU påstår om sexköpslagen.

Inte heller vad det gäller människohandel ger rapporten underlag för att påstå att sexköpslagen skulle innebära ett problem:

I såväl svensk myndighetskontext, som i internationella studier har relationen mellan förekomsten av människohandel för sexuella ändamål och prostitutionslagstiftning uppmärksammats och diskuterats. Slutsatserna som dras indikerar att det finns ett samband och att det förefaller vara så att förekomsten av människohandel för sexuella ändamål är lägre i de länder där prostitutionslagstiftningen är sträng (inbegriper förbud antingen mot såväl koppleri och försäljning och/eller köp eller enbart mot koppleri). Samtidigt framhåller författarna till dessa studier betydelsen av att tolka resultaten med försiktighet på grund av att den empiriska basen är osäker. Den statistik som finns tillgänglig gällande människohandel för sexuella ändamål är osäker på grund av att definitioner av offer för människohandel skiljer sig åt mellan länder, och uppgifternas tillförlitlighet är beroende av hur väl utvecklat rättsystemet är utvecklat för att upptäcka och hantera denna fråga. Författarna till dessa studier framhåller också att kriminalisering av prostitution kan innebära negativa konsekvenser för dem som säljer sex, och menar att andra alternativa interventionsmodeller kan inbegripa fördelar för dem som säljer, fördelar som går förlorade i och genom kriminalisering. I studierna framkommer metodologiska svårigheter. Dessa 23 uppmärksammas också av andra forskare som ifrågasätter slutsatserna på grund av metodologiska problem och oklarheter.

Snarare är det väl så att det är välbelagt i internationella studier att länder m,ed legal och stor prostitution har större människohandel vad det gäller arbete i sexindustrin. Det är märkligt att rapporten inte tar upp dessa internationella utredningar och rapporter som tydligt visar sambandet mellan legal prostitution och människohandel. Men oavsett det så visar inte rapporten att sexköpslagen på något sätt påverkar människohandeln. Kunskapsnivån om människohandel i Sverige är för liten helt enkelt. Men skulle det vara så att sexköpslagen minskat prostitutionen i Sverige har den sannolikt också minskat männiksohandeln. Men rapporten påstår inget sånt och påvisar inte att det några sådana samband. Den påvisar inte heller motsatsen.

Rapporten menar vidare att det finns belägg för att prostitutionen flyttat från gatan till Internet. Detta är en internationell utveckling som ser likadan ut i alla länder och knappast har med sexköpslagen att göra. Denna förflyttning kräver delvis ett annat tänkande kring säkerhet hos den prostituerade men det finns egentligen ingenting i rapporten som belägger att det blivit farligare att vara prostituerad. Inte heller kan det beläggas att det blivit ofarligare. Så här står det i rapportens sammanfattning om detta:

Ett flertal studier uppmärksammar att det har skett en flytt från utomhusprostitution till inomhusprostitution. I Sverige brukar denna förändring tolkas i relation till kriminaliseringen av sexköp. Hubbard et. al diskuterar
prostitutionslagstiftningars betydelse för den rumsliga flytt som skett inom prostitutionen och framhåller att kriminaliseringen av prostitution på offentliga platser kan leda till att försäljning och köp av sexuella tjänster har flyttat till mer insynsskyddade arenor. Samtidigt har internet och mobiltelefonin utvecklats, vilket har skapat nya förutsättningar för kontaktskapande, oberoende lagstiftning. Digitaliseringen av samhället beskrivs ha påverkat gatuprostitutionens minskning, samtidigt som polisens arbete med att beivra köp av sexuell tjänst på allmänna platser har bidragit till denna minskning (Länsstyrelsen i Stockholms län kommande: 65). Hulusjös studie visar också att förändringar (internationalisering, ökad polisnärvaro) på prostitutionsmarknaden har betydelse för valet av kontaktarena. Oavsett bakgrund till flytten till mindre insynskyddade arenor, framhåller flera informanter i Edlund & Jakobssons studie att deras säkerhetsstrategier påverkas av förbudet mot köp av sexuell tjänst. På gatan beskrivs förhandlingsutrymmet som mindre, då de potentiella köparna uppges vara stressade. Samtidigt aktualiseras säkerhetsfrågan vid möten som bokats via nätet, eller mobil. I Edlunds och Jakobssons studie föredrar flera informanter att göra så kallade ”outcalls” för att undvika upptäckt (och därmed risk att bli vräkt eller bortvisad från hotell). Denna utveckling bekräftas av RKP, och kan antas öka riskerna med att sälja sex, då möten med obekanta personer på okända platser uppges ha blivit vanligare. Samtidigt visar studier att den sociala interaktionen på nätet kan fungera stödjande, och även innebära att isoleringen bryts.

Prostituerade upplever utan tvekan social stigmatisering. Det har de alltid gjort. Frågan är väl om sexköpslagen påverkat detta negativt eller inte. Det finns i rapporten inga belägg för att sexköpslagen påverkat detta:

Resultat från de studier som presenteras under detta tema beskriver erfarenheter av diskriminering och upplevelser av socialt stigma. Erfarenheter av möten med myndigheter såsom hälso- och sjukvård och polis beskrivs i studierna som negativa, och inte sällan diskriminerande. Rädslan för att bli upptäckt och bemött med fördomar visar sig i flera av studierna vara stor, vilket kan leda till att man ljuger för att få ett bra bemötande. Kontakt med myndigheter beskrivs således här i stor utsträckning som ett slags hot. I studierna framkommer dock också exempel på positiva erfarenheter av möten med svenska myndigheter såväl med polis som andra myndigheter. Att personer som säljer sexuella tjänster undviker kontakt med polis och hälso- och sjukvård kan emellertid innebära att de inte får tillgång till den vård och det skydd som de har rätt till. I vilken utsträckning upplevelser av diskriminering och stigma kan tolkas som ett direkt uttryck för oavsedda konsekvenser av förbudet mot sexköp är svårt att avgöra. Icke desto mindre visar studierna att personer som säljer och köper sexuella tjänster tydligt påverkas av den samhälleliga kontexten, och dess syn på personer som säljer och köper sexuella tjänster.

Hur prostituerade behandlas av myndigheter har samband med stigmatisring och om detta står det följande i  rapporten:

Sammanfattningsvis visar litteraturen gällande erfarenheter av sociala insatser riktade till personer som säljer sexuella tjänster en motstridig bild. Å ena sidan visar en utvärdering av prostitutionsenheternas arbete (Kjellgren et. al 2012) hur personer som har fått stöd och behandling vid enheterna har upplevt insatserna som positiva och mycket värdefulla. Erfarenheter från en forskningscirkel om uppsökande arbete visar också att intervjupersonerna uppskattar socialarbetarenas insatser i gatumiljö (Dahlborg & Hulusjö 2010). Å andra sidan visar studier (se exempelvis Levy 2014; Danna 2012; Larsdotter et. al 2011) att det stöd och den hjälp prostitutionsenheternas erbjuder kan upplevas som villkorat. I dessa studier konkluderas att den dominerande synen på prostitution som ett uttryck för en könsmaktsordning, med fokus på kvinnors utsatthet i förhållande till mäns våld kan innebära att variationen av erfarenheter osynliggörs i de sammanhang och verksamheter som ska erbjuda hjälp och stöd. Detta kan i sin tur medföra att de personer som inte kan identifiera sig med en specifik bild av vem en person som säljer sex är och vilka behov denna person har, får en begränsad tillgång till stödinsatser.

Efter en genomläsning av rapporten som RFSU presenterat om sexköpslagen och dess effekter på prostitutionen i Sverige menar jag att den inte ger underlag för de slutsatser och påståenden som RFSU dragit respektive fört fram. Det finns inget i rapporten som betyder att sexköpslagen är något dåligt. En slutsats även andra som läst rapporten dragit:

Men flera av dem som jobbat med prostitutionsfrågan är kritiska mot RFSU:s tolkning av kunskapsöversikten. En av dem är Anna Skarhed som menar att det är avgörande vem du frågar.

– Charlotta Holmströms rapport är en redovisning av utvald forskning. Om man läser rapporten så ser man tydligt att den inte alls sågar sexköpslagen, det är RFSU som sågar lagen. Det finns inget som visar att den sociala stigmatiseringen av prostituerade ökat eller att prostituerades utsatthet ökat på grund av sexköpslagen. Det har alltid varit livsfarligt att befinna sig i prostitution men det har ingenting med sexköpslagen att göra, säger Anna Skarhed.
”Ideologiska glasögon”>
Även Sven-Axel Månsson, professor i socialt arbete vid Malmö Högskola, som forskat inom områdena kön, sexualitet och socialt arbete är kritisk mot RFSU:s slutsatser.

– Jag har stort förtroende för Charlotta Holmström och hennes forskning men RFSU har uppenbarligen läst rapporten med politiska och ideologiska glasögon. Eller för att uttrycka det med andra ord: de har läst rapporten som fan läser bibeln. Det finns inget stöd i rapporten för de uttalanden som de gör. Det är bisarrt att som RFSU påstå att stigmat har ökat mot de prostituerade i och med lagens införande. Det finns inget som helst underlag för det. Vi som forskat kring prostitutionen har alltid lyft fram stigmat mot den prostituerade genom historien, att det alltid varit den prostituerade som fått stå vid skampålen. Men det har knappast blivit värre genom sexköpslagens införande vars själva syfte var att för första gången i historien vända på kuttingen. Det här är en tankevolt som RFSU gör som visar att de redan i förväg bestämt sig för vad den beställda rapporten ska komma fram till.

Min slutsats av detta är uppenbar. RFSU ljuger om rapporten och de hittar på saker som inte har stöd i själva rapporten. Dessutom är den ett beställningsjobb där slutsatserna redan från början var fastslagna. Ingen rapport alls alltså. Utan ett tyckeri.

En organisation för prostituerade är också de mycket kritiska till RFSU, deras rapport och slutsatser:

Nätverket Pris, Prostituerades Revansch i Samhället, är skarpt kritiska mot RFSU:s rapport.
– Jag tycker det är märkligt att RFSU inte hört av sig till oss och frågat om våra erfarenheter, säger Linda som är i trettioårsåldern och medlem.

Hon beskriver Pris som den enda organisationen i Sverige där endast de som haft erfarenhet av sexbranschen får vara medlemmar. Bordell- och stripklubbsägare, sexköpare och hallickar är däremot portförbjudna.

– Sexköpslagen är bra och viktig. I och med att lagen finns så är chansen större att man vågar gå till polisen om man blir utsatt för våldtäkt, misshandel eller annat då en kund inte respekterat vår överenskommelse. Det känns också som en trygghet att han som köper mig vet att det han gör är olagligt, säger Linda.

Julia, en annan medlem i Pris, skriver i ett mejl angående RFSU:s kunskapsöversikt:

”Idag möter vi en diskurs som tenderar att banalisera prostitution som ’sexarbete’, och som tenderar att dölja de negativa konsekvenserna för de personer som utövar den. Denna diskurs tas emot med entusiasm inom media, till priset av att förneka lidandet och rätten att uttrycka sig bland de som drabbats av olika former av traumarelaterat lidande efter en tid inom prostitution.”

Intressant?
Mer: Fria, N24, DN, UV, DJ, FP1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

About these ads