Straff ett dåligt sätt att beivra brott och oaktsamhet

– Politiker talar gärna om hårdare tag för att minska brottsligheten. Men särskilt när det gäller oaktsamhet, det vill säga när det inte är gjort med flit, bör straff vara en sista åtgärd, säger Andreas Anderberg, forskare i rättsvetenskap vid Örebro universitet. Han manar till försiktighet efter många år av vad han kallar överkriminalisering.

Förr i tiden utgick straffet från vilken effekt brottet fick. Då spelade det ingen roll om det fanns uppsåt eller inte, om det var en olycka eller gjort med flit. Nu har vi en annan grundinställning och ser mer till gärningsmannens inställning.

– Men de senaste decennierna har lagstiftningen i allt större utsträckning flyttats från straffrättsvetare till politiker och de har haft en offensiv linje, som även fört med sig en ökad kriminalisering av oaktsamhet. Men vi måste vara försiktiga och kriminalisering bör vara en sista åtgärd från lagstiftarens sida, säger Andreas Anderberg.

Han menar att det finns en övertro till straff, som lösning på problem. Han har i sin doktorsavhandling i rättsvetenskap vid Örebro universitet systematiskt gått igenom förarbeten till lagar inom ett brett spektra, allt från miljöbrott till ekonomisk brottslighet.

– Trenden är att vi kriminaliserar mer och inför straff men det kan vara bra att tänka på att det i regel inte är yrkeskriminella som gör sig skyldiga till den här typen av brottslighet utan ofta helt vanliga ”Svenssons”, säger Andreas Anderberg.

Det kan handla om att någon skriver fel i en ansökan om socialförsäkring. Det kan vara ett misstag men eftersom det är svårt att bevisa att det var planerat har man valt att göra det straffbart.

– Det är en balansgång där vi måste värdera hur högt skyddsintresset är. Det vill säga hur viktigt det är för oss att skydda det som står på spel. När det gäller vårdslöst bidragsbrott tycker jag inte att det fanns tillräcklig anledning att kriminalisera.

Straffet måste stå i proportion till brottet och skyddsintresset ska alltså vara högt. Andreas Anderberg nämner våldtäkt som ett exempel. Just nu utreds lagstiftningen kring våldtäkt och han anser att det finns goda skäl att kriminalisera för att göra det möjligt att döma någon även om det inte går att bevisa uppsåt.

– Det finns uppmärksammade fall där kvinnan har skrikit nej och gjort motstånd, men där gärningsmannen menat att han trott att det var en form av spel. Då kan han inte dömas för uppsåtligt brott trots att gärningsmannen borde ha förstått att offret inte var med på det.

Trots allt bör sociala, ekonomiska och utbildande åtgärder vara det som används i första hand för att förhindra brottslighet.

– Jag tror ändå att den värsta perioden av nykriminaliseringar av oaktsamhet ligger bakom oss. Den utveckling jag närmast vill varna för är istället den ökade floran av sanktionsavgifter, säger Andreas Anderberg.

En sanktionsavgift är inte ett straff och det spelar här ingen roll om felet beror på uppsåt eller oaktsamhet. Problemen som Andreas Anderberg pekar på är att de inte omfattas av samma rättssäkerhet samtidigt som de kan vara högre än vad ett bötesstraff skulle ha varit.

– Det finns en naiv övertro till sanktionsavgifternas problemlösande funktion. Den påminner om den tilltro till straff som lösning på alla samhällsproblem, som har varit en orsak till överkriminaliseringen, avslutar Andreas Anderberg.

Svensson/Örebro Universitet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

About these ads