Permafrosten tinar långsammare än befarat

Arktis blir allt varmare. Forskare arbetar för att förstå hur global uppvärmning kan leda till ökade utsläpp av växthusgaser från tinade permafrost. Ett internationellt forskarteam har sammanfattat nya rön i tidskriften Nature.

Studien visar att den tinande permafrosten inte kommer orsaka omedelbara klimateffekter men man poängterar att betydande mängder växthusgaser väntas frisläppas över kommande årtionden och för en lång tid framöver.

– Permafrosten kan liknas vid en stor frys som bevarat material i årtusenden. Den globala uppvärmningen har då samma effekt som att dra ut sladden. Det organiska kolet i marken börjar nedbrytas vilket leder till ökad produktion av växthusgaser, säger Gustaf Hugelius som är forskare vid institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet och medförfattare till artikeln i Nature.

I nordliga permafrostområden finns mellan 1300-1600 miljarder ton organiskt kol i marken. Det motsvarar nästan två gånger allt kol som finns i växthusgaser i atmosfären. Vad forskarna nu gjort är att försöka fastställa hur stor andel av det frusna kolet som kan frisläppas, hur snabbt det kan ske samt i vilken form det kommer att ske. Resultaten visar att en del av det frusna kolet väntas tina och sedan succesivt frisläppas som koldioxid eller metan. Klimateffekten av detta kommer inte vara omedelbar men väntas vara betydande under det kommande århundradet och kommer fortgå under en mycket lång tid.

– De senaste åren har det gjorts stora framsteg och vi får en mer balanserad bild av hur stora riskerna för förändringar i det globala klimatet är. Samtidigt återstår många osäkerheter och frågetecken. Det rör sig om enorma, nästan outforskade områden och vi har stor brist på fältdata, säger Gustaf Hugelius.

Gustaf Hugelius leder även ett nytt forskningsprojekt där man har man en strategi för att komma runt bristen på fältdata. Forskarna utvecklar detaljerade modeller för några få utvalda områden där fältdata av hög kvalitet redan finns. Med stöd av denna nya kunskap ska sedan en global klimatmodell förbättras så att den kan modellera permafrost och dess klimatinverkan.

– Vi planerar nya expeditioner till områden i Kanada och Ryssland där tillgång på fältdata är liten eller obefintlig. Vi hoppas att den nya kunskapen kan leda till förbättringar i de globala klimatmodellernas kapacitet att förutsäga hur dessa avlägsna områden kan komma att påverka jordens klimat, säger Gustaf Hugelius.

Svensson/Stockholms Universitet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads