Klassblind pessimist

I Landet Fria Tidning den 22 april utvecklar USA-professorn i journalistik Robert Jensen över fyra helsidor sin tes att människan är en misslyckad evolutionär återvändsgränd, som använder sin stora hjärna till att förtrycka naturen (miljöförstörelse) och kvinnan (patriarkatet).

Några lösningar på detta har inte Texasforskare Jensen. Annat än att i princip ”lämna den här jorden med värdigheten i behåll”.

Vad menar människan egentligen? Ska vi begå kollektivt självmord som art för att rädda planeten? Och vad är vitsen med att upprepa gamla kända missförhållanden utan att presentera några kreativa lösningar? Är inte den politiska uppgivenheten bland vanligt folk stor nog? Så varför lämnar en progressiv tidning så stort utrymme åt denne idélöse misantropiske författare?

Dessutom. Han skriver ju själv att vi som Homo sapiens har levt 95 procent av vår 200.000-åriga historia i kommunala, kooperativa, jämlika, icke­­–hierarkiska jägarsamlarsamhällen. Samma under 99,9 procent av vår sexmiljoneråriga historia som hominider.

Människan uppfann jämlikheten som social institution, och klarade av att bibehålla egalitarismen under den överväldigande delen av vår tid på jorden. Under samma långa tid levde vi mestadels i ekologisk harmoni med naturen och jorden.

Så varför denna extrema pessimism? Det är ju som Robert Jensen skriver ”bara” de senaste 10.000 åren som med jordbrukets införande präglats av ett brott med naturen. Och av ett samhällssystem som med hans ord har präglats av dominans och underordning, hierarkiskt förtryck, social orättvisa och människans exploatering av människan.

Om vi förr kunde använda vår stora hjärna till att skapa ekologiska (naturvänliga) och egalitära (människovärdiga) samhällen, varför skulle vi inte kunna göra det idag igen?

Felet ligger inte i den mänskliga naturen som knappast hunnit förändras i någon högre grad sedan stenåldern. Felet ligger i vår kultur – då jämlik och ”ekoharmonisk”, nu ojämlik och ”ekoexploativ”.

Utmaningen är ”bara” att i dagens storskaliga värld återskapa ett samhälle där människans utsugning av människan och av naturen har avskaffats. Kanske genom en återgång till mer (inte helt) av lokala ekogemenskaper i staden och på landsbygden.

Den tendensen finns ju redan, som LFT ofta beskriver och framhåller (grön omställning). Så varför inte också ge utrymme i tidningen för all ny evolutionär utforskning av människan. Och hur vi kan använda vår allt djupare förståelse av människonaturen för att undertrycka dess ”onda” sidor och uppmuntra dess ”goda” sidor.

Vad gäller människans utsugning och förtryck av människan framhåller Dostojevskij-dystre Robert Jensen ensidigt könsförtrycket. Inget om de etniska/kulturella/religiösa/nationella motsättningarna, konflikterna och resurskrigen mellan grupper och samhällen – under jägartiden och idag. Och ordet klass nämns inte i hela artikeln!?

Nu fanns en viss mansdominans (ojämställdhet) även i det rättvisa direktdemokratiska jägarsamlarsamhället (jämlikhet): Med jordbruket förvärrades mansdominansen till patriarkatet. Men vad som främst hände i och med jordbruksrevolutionen var uppfinningen av klassamhället som social institution – slaveri, feodalism och kapitalism i tur och ordning.

Som författaren framhåller kan kapitalismen ta sig uttryck i även nationalistiskt, imperialistiskt och rasistiskt ”extraförtryck” av vissa underordnade arbetarklassgrupper. Dit kan inte sällan räknas arbetare i fattiga länder, icke-vita, migrantarbetare, papperslösa, handikappade, barn, ungdomar, äldre, sexuella minoriteter och kvinnor (sexism) etcetera.

Men. Det grundläggande förtrycket i världen är och förblir klass, inte patriarkat. De olika makthavande och rika överklasserna i världen må ha en övervikt av män, vita, västerlänningar och heterosexuella. Men överklassen består till 100 procent av just överklass – och i den ingår även kvinnor, färgade, unga. äldre och homosexuella.

Människan har i sin natur såväl en tendens till jämlikhet, som en till klassamhälle. Den senare tendensen är (i människohistorien) ”bara” cirka 10.000 år gammal.

Det finns ingen anledning att gräva ner sig i Robert Jensens mörka framtidsdystopi. Varför skulle vi inte i någon form kunna klara av att återgå till ett jämlikt ekosamhälle?

Hans Norebrink, vårdarbetare och vänstersocialist

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!