Vänsterns stora illusion

Privat ägande är en möjlig social konstruktion och institution för klassmakt. Det finns och har dock funnits många andra alternativa system för elitvälde. Vilka inte är baserade på privategendom utan på olika former av kollektivegendom koncentrerad till överklassen.

Många gamla slav- och feodalsystem byggde på faktisk kollektiv statlig kontroll av produktionsmedlen till gemensam nytta för den överklass som genom sin position i samhällssystemet i praktiken gjorde sig ”vinster”. Levde på folkets ryggar.

Det är alltså inte något progressivt i sig med statligt eller offentligt ägande. Den ägandeformen blev snabbt och lätt basen för överklasstyre under realsocialismen, och för byråkratiskt och hierarkiskt maktutövande i den socialdemokratiska välfärdsstatens offentliga sektor.

Som vårdarbetare i ett kvarts sekel i den offentliga sektorn kan jag säga att det inte finns någon mer jämlikhet eller demokrati där jämfört med det privata näringslivet. Under politisk press underifrån kan de uppföra sig bättre, men det kan det privata näringslivet också. Se sjuttiotalet i båda fallen.

Nej, klassamhället bygger inte på ägandeformer i sig, de är bara olika praktiska metoder för att upprätthålla ekonomisk och politisk diktatur och ojämlikhet, för att vidmakthålla klassamhället. Staten är inte bättre än Kapitalet – som vi vet så sitter de ju i samma båt.

Glöm bort staten och det offentliga. De är samma skrot och korn som de privata kapitalisterna. Maktfullkomliga och profiterande. Svåra att påverka. Ointresserade av hur vi gräsrötter har det därnere på samhällsbotten. Jag har förlorat alla illusioner om att det offentliga är bättre för arbetarklassen.

Speciellt som den offentliga sektorn sedan nyliberalismen från och med åttiotalet har antagit ett marknadskapitalistiskt tänkande via New Public Management. Med korruption, överbetalda chefer, kortsiktigt vinsttänkande utan hänsyn till samhällshelheten, och budgetvård före människovård som resultat.

Vänstern bör därför lämna sin tro på och sitt försvar av den offentliga sektorn i dess nuvarande form. En kan istället kämpa för intraprenad inom den offentliga sektorn. Att de anställda i olika enheter inom det offentliga får förbli en del av den offentliga sektorn, men styra sig själva demokratiskt i den egna enheten.

Mer småskalighet är det enda sättet vi kan komma förbi den hierarki och den byråkrati som ofrånkomligen karakteriserar alla storskaliga samhällsmodeller, oavsett om de är privata eller statliga. Småskaligheten ger överblick och närkontakt. Dags att lämna den tro på stordrift som kommer ur marxismens förlegade beundran för kapitalismen.

Och verkligen dags att inse att samhälleligt ägande bara är ett verktyg för någon slags ekonomisk demokrati om det innebär folkmakt i praktiken. Det formella ägandet är i sig ointressant. Den reella folkliga kontrollen över samhällsekonomin är socialismens kärna.

Idag lever vi i en slags dubbelmaktssituation. Vi har en politisk demokrati som reglerar och lagstiftar kring såväl det privata näringslivet som den offentliga sektorn. Men i båda råder ekonomisk diktatur.

Hans Norebrink, vårdarbetare och vänstersocialist

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Arne Nilsson

    Håller med. Det som saknas är:
    1. Hur skall de lokala demokratiska och proucerande enheterna (avdeningar på ett sjukhus, svarvare/fräsare/montöter mm på traktorfabrik osv) samverka?
    2. Hur beslutas produktionens innehåll? Hur mycket vård skall produceras? Hur många traktorer skall produceras? Osv

    • Den bästa lösningen vad det gäller punkt två är att det får marknadslösningar användas till där det passar (de flesta områden) och planlösningar där det passar (gemensam välfärd, naturliga monopol etc). Något som kräver demokratiskt organiserade stater med representativ demokrati precis som idag.

      Vad det gäller punkt 1 kan det ske genom att en majoritet av ledningen på ett företag väljs av de anställda i val. Ägarformer bör också kunna variera (statligt ägande, kollektiva ägande, privat ägande, gemensamt ägande, ägande utan ägare dvs typ stiftelser) oavsett att de anställda demokratiskt ska ha det avgörande inflytandet.

      Läs mer här:

      http://blog.zaramis.se/2007/10/28/en-mojlig-socialism-del-1/
      http://blog.zaramis.se/2008/01/06/socialismen-och-marknaden/
      http://blog.zaramis.se/2008/01/06/foretagande-under-socialismen/
      http://blog.zaramis.se/2008/01/08/marknad-eller-plan-under-socialismen/
      http://blog.zaramis.se/2008/10/08/demokratisk-kontroll-over-storforetagen/

      • Arne Nilsson

        Anders.
        Måste erkänna att jag blev rejält besviken på ditt svar. Din marknadssocialistiska modell gör inte upp med klassamhället. En kapitalistklass inom inom det privat ägda delen av ptoduktionen tillåts. En byråkratklass inom det offenliga är nödvändigt. Du skriver: ”Det kommer att finnas statstjänstemän och proffspolitiker. Allt annat är opraktiskt.” Förmodligen kommer denna byråkratklass även att finnas inom den offentliga sektorn.

        • Det finns inget samband mellan socialism och planekonomi. Planekonomi fungerar inte i många sammanhang. I andra fungerar de bra.

          Det är klart att det kommer att finnas byråkrater (administratörer). Det är nödvändigt. Annars kan ett samhälle inte fungera. Det handlar helt enkel om hur makten över samhället organiseras.

          Jag tror inte heller att ett klasslöst samhälle går att uppnå. Däremot bör det vara ett mål.

          • Arne Nilsson

            Anders.
            Jag har fått intrycket att du är en klok karl, men du verkar helt uppgiven då det gäller möjligheten att ett uppnå ett klasslöst samhälle.

            För att komma vidare i diskussionen är det lämpligt att definiera vad vi menar med socialism. På arbetsplatsen skall de som arbetar där bestämma hur arbetet skall organiseras och genomföras. Ersättning för utfört arbete skall baseas på hur länge man arbetar, hur hårt man arbetar och under vilka omständigheter man arbetar. Tungt och slitsamt arbete skall ge större ersättning. Stimulerande och utvecklande arbetsuppgifter skall inte vara förunnat ett fåtal. Tunga och trista arbetsuppgifter skall utföras av alla. Arbetsrotation är en väsentlig process för att hindra att en ny byråkratklass tar makten i samhället. Vad som skall produceras skall fastställas genom en demokratisk planeringsprocess. Kort och gott. Samhället skall inte vara skiktat i klasser och ingen arbetsför människa skall kunna leva på en annan människa arbete.

            Sant är att planekonomi inte är synonymt med socialism. Sovjetunionen är ett bra exempel på detta. Dessutom är det lika sant att det under socialismen behövs en administration med vidhängande administratöter. Knäckfrågan är är hur dessa administratöter skall kontrolleras så att de inte utvecklas till en ny byråkratklass som i Sovjetunionen . Några viktiga beståndsdelar för att hindra en byråkratisk urartning är arbetstrotation, transparens, lön enligt ovan och direkt avsättbarhet.

          • Det handlar inte om uppgivenhet. Det handlar om att det inte är ett vettigt mål. Det är helt onödigt att ha det som mål. Det viktiga är att vi får ett samhälle där folk är lyckliga, har det bra socialt och materiellt, där jämlikhet, jämställdhet och lika villkor råder för alla. Om det för med sig ett klasslöst samhälle, så okej, om det inte gör det så är det också okej. Klasslöst samhälle är bara ett resultat av de mål vi kan ha, men målen kanske inte kräver ett klasslöst samhälle.

            Precis som målen definitivt inte kräver planekonomi. Vi ska använda de metoder som kärvs för att uppnå ett så bra, lyckligt, jämlikt samhälle. Om det är marknadsekonomiska funktioner som leder till målet använder vi det. Att planera produktionen totalt kan inte fungera. Det är ett total orealistiskt mål. Hur planerar vi antalet fikabesök en viss dag? Hur planerar vi hur mycket som ska bakas eller hur mycket kaffe som ska kokas den dagen? Det går inte. Det går inte heller att planera hur mycket bröd som behövs en viss dag eftersom det styrs av vädret (har arbetat 8 år i bageri och har bar koll på vad som styr efterfrågan på bröd). Osv. Det finns mängder med saker som inte kan planeras utan som kräver marknadsmekanismer.

          • Du vill ha lönesättning med arbetsvärdering. Det fungerar, men det innebär inte att bara tunga och smutsiga arbeten ska ge bra betalt utan också ansvarsmässigt krävande och intellektuellt svåra arbetsuppgifter.

            Direkt avsättbarhet och arbetsrotation är bra. Men arbetsrotation kan aldrig bli fullständig. Alla människor klarar inte alla jobb.

          • Arne Nilsson

            Du skriver att ”ansvarsmässigt krävande och intellektuellt svåra arbetsuppgifter” ”ska ge bra betalt”. Delar inte din uppfattning. Detta är byråkratklassens argument för att bevara och försvar sina privilegier.

          • Du behöver inte del den. men det vore orimligt att en person som är ett geni på att reparerar maskiner på en fabrik ska få sämre betalt än en person som gör det smutsiga arbetet med att städa. En fabrik där städarna fick mer betalt än mekanikerna eller elektrikerna skulle helt enkelt inte fungera.

          • Arne Nilsson

            Om du föds till ett geni inom något område har du vunnit i det genetidka lotteriet. Det är knappast rättvist att detta skall slå igenom då det gäller ersättning för ufört arbete.

            Då det gäller smutsiga, tunga och trista jobb vore det bra om alla fick pröva på detta. Överläkaren kan tömma bäcken en dag i veckan. Programmerare och webbredaktörer kan städa en dag i veckan. OSV. Därmed skulle många människor inte bli fastkedjade tunga, trista och oinspirerande arbeten.

            Jag har hört det till leda från byråkratklassen och kapitalister att om de inte får sina höga löne och utdelningar så slutar samhället att fungera. Jag tror att det finns en bred förståelse för att de som har tunga och trista jobb skall ha mer betalt än de som har kreativa och utvecklande arbetsuppgifter. I det senare fallet är arbetet i sig en belöning.

          • Som sagt vad. På fabriker finns det mekaniker och elektriker. Alla kan inte vara det, alla klarar det inte eller är inte lämpliga. Det behövs licenser, specialutbildning med mera. All underhållspersonal städar också, liksom all produktionspersonal. Men det finns särskilda städare också, som städar det som ingen annan städar. En fabrik skulle aldrig fungera om inte yrkesfolket hade mer betalt än de andra. Yrkesfolket skulle tvärt vägra arbeta då och vips skulle inga arbeten på fabriken finnas. Det är helt enkelt nödvändigt med arbetsvärdering som också ger jobb som kräver specialutbildning bättre betalt. Det behöver inte vara så stor skillnad om vi gör all utbildning gratis inklusive uppehället. En slags medborgarlön vore med andra ord smart.

          • Svara från Hans Norebrink:

            Jag håller med om mycket som skrivits, men jag hade inte så heltäckande ambitioner med inlägget. Självklart är politisk demokrati det bästa, men jag pratar bara om den offentliga sektorn.

            Lika självklart är ett klasslöst samhälle målet. Vi kan ha viss ojämlikhet, och visst spelrum för själviskhet som drivkraft, annat vore dumt. Men tillåter vi att klasser finns kvar kan vi lika gärna lägga ner kampen för socialismen.

            Hans Norebrink

  • Observatör

    ”Glöm bort staten och det offentliga. De är samma skrot och korn som de privata kapitalisterna. Maktfullkomliga och profiterande. ”

    Att det i huvudsak förhåller sig på detta sätt i praktiken går inte att komma ifrån. Om samma slag av system skulle införas för att styra/äga företag skulle skillnaden sannolikt bli marginell. I detta avseende är, precis som du säger, ägandets betydelse en illusion.

    Dock, det finns en skillnad och ett stort dilemma i detta. En stat med politisk demokrati bygger, till skillnad från ett privat företag, legitimiteten på demokratiskt valda församlingar. Demokratin är den bästa styrelseform vi känner, allt annat som prövats har varit sämre. Visst har demokratiska styrelseskicket sina begränsningar men i grunden måste det alltid vara utgångspunkten.

    Det perfekta samhället existerar inte och kommer heller inte – det är min slutsats – att någonsin komma att existera. Vi kan och skall ta små steg framåt för att förbättra och skapa större rättvisa. Småskalighet kan säkert vara ett av dessa steg även om det inte är en lösning, som kan appliceras på allt.

  • Matte5566

    Håller med om detta. Ett bra exempel på detta är att det är vanligare med ofrivillig deltid och otrygga anställningar i
    statlig/landstings/komunal regi än i det privata. I detta fall handlar det nog mycket om att politiker inte alltid är lämpliga arbetsgivare.

    • Nu är det inte politikerna som är arbetsgivare i det offentliga utan anställda administratörer. Det som skapar samma problem i det offentliga som i det privata är vinststyrningen och marknadssystem på områden där det inte fungerar.

      • Matte5566

        Fast om det var samma problem i det privata så skulle det inte vara vanligare med ofrivillig deltid i det offentliga. Grejen är att det offentliga är sämmre än det privata på detta.

        • falde

          Som tidigare nämnts är demokrati det bästa sättet att styra organisationer.

          Men när vi inom offentliga sektorn på pappret har demokrati så är ju verkligheten en annan. Demokrati förutsätter att de som röstar också vet vad de röstar på. I Athens fick man inte rösta om man inte också deltagit i debatt och argumenterat för sina åsikter. Nu ledde den Athenska demokratin som så många andra till att hat och avundsjuka gjorde den till en stenkross som malde sönder Athen tills det inte fanns något kvar. Mam kastade it invandrare och andra minoriteter. Man mördade Sokrates och annan ”överklass” för att de ifrågasätte.

          Jag har haft kontakt med så många utbrända och förstörda människor från den offentliga sektorn. Människor som arbetat under odrägliga förhållanden med dålig löner.

          Men det är inte vad som knäckt dem. Nej det är när de ansträngt sig för att få det bättre som de blivit knäckta. Politiker går förbi dem för att visa föraktfulla ansiktsuttryck. Facket säger att de saboterar för sina kollegor. Kollegorna vänder dem ryggen och vägrar umgås.

          Är det denna demokrati som är så bra?

      • falde

        Administratörerna är anställda för och arbetar åt politikerna. Vad de gör är politikernas ansvar.

  • Jo det är ett argument. Jag tror du missuppfattat nåt. Det finns områden där plan fungerar bäst (vård, skola, barnomsorg, järnvägstrafik, elproduktion och eldistribution, vägbyggnad, bostadsförsörjning, markanvändning etc), det finns områden där en kombination av plan och marknad fungerar bäst (malmer, mineraler, jordbruk, fiske, livsmedel etc), områden där marknad fungerar bäst (mobiltelefoni, restaurangverksamhet, hemsidestillverkning med mera). Jag anser motsättningen mellan plan- och marknad är falsk.

    Klass är det viktigaste när det gäller att beskriva ett samhälle. men det betyder ju inte att det klasslösa ska vara en målsättning bara för det.

    Jag vet inte hur det goda samhället i detalj kan se ut, jag vete inte om det är klasslöst eller inte och det vet inte du heller men jag vet vad jag vill ha, materiellt mycket bra, psykiskt och socialt mycket bra, så lite arbete för försörjningen som möjligt, lika möjligheter och rättigheter för alla, jämlikhet, jämställdhet osv Jag har formulerat mig kring detta i de inlägg jag redan länkat.

    Ett annat sätt att fomulera mina invändningar: Det bästa land som någonsin funnits i världen någon gång, någon stans, var Sverige 1960-1985 men uppenbart fanns det även då en hel del problem. Eller: USA är bättre än Venezuela, Costa Rica bättre än Kuba.

    • Arne Nilsson

      Jag förstår inte din uppdelning då det gälller styrningen av vad som skall produceras: plan, plan/marknad eller marknad. I samtliga fall handlar det om en bedömning av framtida efterfrågan.

      Jag är överens med dig att Sverige var ett bra land för de flesta att leva under peroden 1960 till 1985. Samtidigt hade folk inte mycket att säga till om på sina arbetsplatser. Från mina år på verktadsgolvet i sluet på 70- och början på 80-talet kommer jag fortfarande ihåg att vi inte fick fika i grupp. Om vi satte oss bredvid varandra kom basarna och sa åt oss att återvända till våra maskiner. Om någon ställde sig vid stämpeluret innan arbetsdagen var slut blev han bortkörd. Även toalettbesök direkt innan arbetsdsgens slut motarbetades.

      • I Vissa falal fungerar inte konkurrens. Då är plan nödvändigt för attd et ska fungera. I vissa fall går saker inte att planera, för ingen vet, makrnadstsyrning fungerar fint i dessa sammanhang. I yrkesfiisket (som jag kan väl) har det visat sig att planeringe av maximala kvoter för et land är lämpligt, Mennär det sen gäller hur dessa kvoter ska fördelas i forma av fiskerättigheter så är marknadssystem det enda som fungerar ordentligt. Se min ledare i ETC om fiske (gå dit och sök på fiske) eller läs på min blogg Njord.

        Vad det gäller klasser så tycker jag också att ett klasslöst samhälle är den rimliga konsekvensen av det samhälle jag vill ha, men jag ser det inte som ett mål, utan som en trolig konsekvens och som något bra.

        Jag tror vi får avsluta här då vi kommit långt ifrån det ursprrungliga ämnet.

  • Har du nånsin jobbat? Jag har varit elektriker och mekaniker på fabrik j större delen mitt liv. Vi slutade jobba av alla möjlig anledningar. men främst för att få mer betalt. Skulle vi jobba helg ville vi ha helg-OB från start, men avtalet sa att det gällde först från klockan 12. Då kom vi först klockan 12. Först när det infördes från start (lokalt avtal) kom vi klockan 7. Bara ett litet exempel. Jag är säker på att ett samhälle där ansträngning att utbilda sig (vilket aldrig alla kommer att vilja gör) inte resulterar i nåt bättre för den person som utbildat sig inte kommer att fungera. Medborgarlön kommer att leda till att det blir mindre svårt att lösa såna saker, men problemet med dem finns. Det finns folk som blir läkare för att de älskar att vårda folk. Det finns folk som blir läkare för att de vill tjäna pengar. Med en fruktansvärt lång utbildning ihop med detta gör det att jag mycket väl kan tänka mig att det skulle bli brist på läkare i ett land där en läkare inte tjänade mer än en undersköterska.

    • Arne Nilsson

      Jag tror inte att det finns utrymme i din blogg att i detalj dislutera ersättning för utfört arbete under socialismen. Därför får det bli kortversionen. Utifrån mina egna erfarenheter som metallarbetare och akademiker kan jag konstatera att det det är mer berikande och mer utvecklande att studera än att stå och gneta på ett dåligt ackord.

      • Så klart det är. Tycker du och jag. Men alla delar inte den uppfattningen. Alla har inte samma drivkrafter och så kommer det alltid att vara.

        VI har två svarvare. Den ene jobbar som fan och lär sig också att ställa in svarven. Den andre bara gör sitt ackord (det finns ett tak för ackordet) och lämnar sen svarven för kortspel. Den förste jobbar mer, utbildar sig och borde rimligen ha mer betalt. Så är det inte.. Men däremot så erbjuds personen ett annat jobb. Som inställare. Det vore orimligt om denne person inte fick mer betalt i det läget och personen skulle sannolikt inte ens ta jobbet som innebär mer ansvar och större stress om inte betalningen var högre. Det blir ju också en kompensation för att personen arbetat mer tidigare. Det kommer inte att fungera annorlunda i ett socialistiskt samhälle. Människor förändras inte bara för att det demokratiska systemet utvecklas till alla områden i samhället. Människor förändras inte för att vi har ett socialistiskt system.

  • Pingback: Kan vi göra det själva? En film om ekonomisk demokrati | Svensson()