Naivt om organiserad brottslighet

Professor Sven-Åke Lindgren kritiserar i en debattartikel Adam Cwejmans ledare om organiserad brottslighet i Göteborg. Lindgren kritik av Cwejmans jämförelse med Chicago är naturligtvis  korrekt. Det finns få likheter mellan det mesta av det som kallas organiserad brottslighet i Göteborg och det som fanns i förbudstidens Chicago. Däremot ser jag inte nåt fel på Cwejmans långsiktiga tankar om bättre integartion och minskad segregation. Det viktiga i det sammanhanget är dock klassklyftorna. Det viktiga är att de ekonomiska klyftorna minskar.

Sen har Cwejman också fel på en del andra punkter. Som varför den organiserade brottsligheten inte försvann i Chicago, för det gjorde den inte, inte ens maffian försvann. Men det tror Cwejman och han har fel. Göteborg är kanske inte heller Sveriges Chicago i alla aspekter, men kanske på ett visst sätt ändå. Sant är dock att Göteborg sannolikt har ett större inslag av kriminella gäng än Stockholm och Sannolikt också större än i Malmö. Dödligt våld med skjutvapen verkar vara lite högre i Göteborg än i de två andra städerna även om brottsligheten som helhet är lägre. Större inslag av organiserad brottslighet kan faktiskt vara den delorsak till lägre total brottslighet.

Men varken Lindgren eller Cwejman tänker på att det som vi ser i media om kriminella nätverk och gäng bara handlar om de löst organiserade och ganska ostrukturerade gatugängen i Bergsjön, Tynnered, Backa och Biskopsgården. Vi läser inget om de gatugäng som är mer organiserade och har direkta organisatoriska eller personella kopplingar till kriminella nätverk i grossistledet som gatugängen i Gårdsten och Majorna. Inte heller läser vi om det stora familj- och släktbaserade nätverket som dominerar i Hammarkullen och Hjällbo. Den typen av gäng har polisen mycket svårt att bekämpa och ta sig in i. Det gäller också de tyngre gängen i grossistledet när det gäller knark och som också sysslar med annan grov brottslighet i större skala. Inte heller den kriminalitet som finns i vissa mc-gäng har polisen haft några stor framgångar med att bekämpa även om mc-gängens betydelse på den kriminella arenan sannolikt minskat under senare år.

Det är också en begränsad bild av den organsierade brottsligheten som gör Lindgrens förslag så naiva. Det är inget fel på förslagen i sig. De är självklara om vi vill minska de kriminella gängens inflytande, inflöde av pengar och den svarta ekonomin. Men problemen med organiserad brottslighet och tung kriminalitet kan inte lösas genom att vi lever bättre. Lika lite som klimatkrisen kan lösas genom att köpa rättvisemärkt och ekologiskt. Nu tror inte Lindgren det heller, men vill att vi drar ett strå till stacken genom att följa följande punkter:

  • Köp inte knark.
  • Köp inte sex.
  • Köp inte smuggelcigarretter och dito alkohol.
  • Anlita inte svart arbetskraft.
  • Kräv originalkvitto när du handlar begagnat.
  • Åk inte svarttaxi.
  • Lägg inga pengar på svartklubbsbesök.
  • Betala inte ”under bordet” för att komma över ett lägenhetskontrakt.
  • Köp inte tjänster till orimligt billiga priser (till exempel hårklippning för 120 kronor).
  • Bojkotta företag och institutioner som inte gör vad de ska, flytta till exempel dina pengar från Nordea som trots Finansinspektionens påpekanden inte har fungerande system som stoppar tvättning av svarta pengar och finansiering av terrorism.
  • Engagera dig i någon av de många sociala aktiviteter med förebyggande verkan som kommunen och ideella organisationer driver.
  • Anmäl brottsliga handlingar och avlägg vittnesmål när domstolen kallar.

För mig är det självklarheter, men det är förstås inte alltid så lätt. Speciellt är den sista punkten svår att följa om kriminella hotar den som ska vittna och dennes anhöriga. Andra saker är svåra att göra nåt åt även om vi väljer rätt och ytterligare saker på listan har ingen betydelse för de kriminella gängen.

Efterfrågan på knark kan vi inte få bort bara för att några aktivt väljer att inte köpa det. Det kommer alltid att finnas ungdomar som vill prova hasch och marijuana. Sexhandeln i Sverige är mycket liten och de kriminella gängens inflytande också litet. Att inte köpa sex skulle knappast påverka de kriminella gängen i Sverige, däremot kanske i andra länder för det är ju självklart att inte köpa ses i andra länder heller. Inte heller svartklubbar driv av organiserad brottslighet i nån större utsträckning så länge vi inte pratar om illegala spelklubbar. Med dem är det annorlunda. Att gå på svartklubbar påverkar sannolikt inte de kriminella gängen ett dugg. Hur det är på svarttaximarknaden har jag ingen aning, men nya system som ”uber” och samåkning organiserad genom nätet har nog ryckt undan möjligheterna för kriminella nätverk att tjäna några pengar på detta.

Men framförallt så påverkar sakerna på listan inte många av de områden där organiserad brottslighet gör stora pengar, exempelvis sker ju det mesta svartarbetet genom att oseriösa underleverantörer används för städning, på byggen osv. Det går inte att få stopp på om inte fackens rätt att inlägga veto mot gråfirmor och hyrföretag återinförs. En annan viktigt åtgärd är att införa begränsningar på arbetskraftsinvandringen och när det gäller åkeriers/transportföretags rätt att verka i andra länder. På det sätt kan många oseriösa företag som utnyttjar låglönearbetskraft från andra länder på slavliknande sätt stoppas. En förändring av kommuners upphandlingssystem måste också göras. Så länge kommuner och andra offentliga förvaltningar i stort sett alltid köper de billigaste tjänsterna så kommer organiserad brottslighet att ta hem anbuden för många former av vård och andra offentligt finansierade arbeten. Sådant kan inte enskilda individer påverka genom sin aktiva val.

En annan inkomstkälla för organiserad brottslighet är svarthandel med lägenheter. Den kommer inte att upphöra bara för att en del människor väljer att inte köpa en bostad svart. Den kommer bara att upphöra om bostadsbristen byggs bort. För att det ska vara möjligt krävs en förändrad bostadspolitik och återinförande av nån form av subventioner för byggande av hyresrätter.

Det är också svårt att inte köpa billiga verktyg och annat på våra stor byggmarknader och byggvaruhus. Det är ofta organiserad brottslighet som camorran i Neapel eller n’drangetan som i slutändan ligger bakom dessa, kanske samarbetar de därvidlag med olika kriminella nätverk i Sverige med koppling till balkan. Sådant kan inte enskilda personer förhindra, skydda sig eller agera mot. Det är omöjligt för de flest att ens begrip att det handlar om att organiserad brottslighet gynnas. För att komma tillrätta med sådant krävs sannolikt ett återinförande av gränskontroller i fler länder och en större kontroll på världshandeln. Kanske måste också hamn- och logistiskterminaler på många håll också ta över av offentliga ägare istället för privata ägare som i en del fall har direkta kopplingar till organiserad brottslighet och i andra fall indirekt koppling.

Inte heller godsstölder (också en orsak till billiga varor i olika typer av varuhus och försäljningsställen) eller metallstölder och skrothandel kan en enskild individ påverka.

En sak som inte finns med på listan är att vi bör undvika att gå på restaurang och äta ute. På många restauranger finns illegal arbetskraft, svarta löner, garderobsavgifter som går till kriminella nätverk, beskyddarpengar som betalas till gängen osv. Detta har sannolikt en mycket större betydelse för gängen än flera av de saker som finns på listan, men skulle samtidigt vara svårt att uppnå.

Sammantaget tycker jag nog att Lindgrens lista är otroligt naiv och hamnar ganska fel på en del punkter. Det verkar också som om han faktiskt underskattar gängen och inte förstår vad gängen egentligen tjänar sina pengar på. Förutom vad det gäller knarkhandeln, samt sprit och cigarettsmugglingen som ju är och alltid har varit  mycket viktig för kriminella nätverk och gäng. Alla vet detta, även Lindgren uppenbarligen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads