Ett grekiskt drama där slutet ännu inte är skrivet

Det fanns aldrig utrymme för några förhandlingar. Trojkans mål har legat fast från start; total underkastelse är enda vägen för Grekland.

Internationalen

Låt oss först och främst vara på det klara med att det inte finns några moraliska perspektiv som förklarar den politiska rävsax som Grekland befinner sig i. Skuldkommissionen som grundligt utrett hur den grekiska skuldkrisen utvecklat sig visar med all tydlighet att Greklands ekonomiska situation, trots korruption och klientelism, vid finanskrisens start 2008 inte skilde sig nämnvärt från krisdrabbade länder som Irland, Spanien och USA. Det var först när bankerna skulle räddas från kollaps som den offentliga skuldsättningen exploderade. Från IMF-håll har desinformation och politisk vinkling av skuldkrisen varit en aktiv strategi från start.

Idag kan till och med Anders Borg erkänna vilket högt pris Grekland får betala och argumenterar för att det måste göras skuldnedskrivningar för att situationen skall kunna räddas. Det är lätt att säga nu när Borg inte längre är finansminister och inget uttalande förpliktigar.

Först och främst måste alla som stödjer och hoppas på den grekiska vänstern inse att det inte finns några objektivt riktiga vägar framåt. Sådana uppenbarar sig endast i efterhand, om de alls gör det. Vad varje vänsterrörelse som når makt står inför är hypoteser, aningar – och löften gjorda till de väljare och gräsrötter, som burit upp hela projektet. Det är dock på löftena och förhoppningarna som en progressiv rörelse vilar och av allt att döma är förhandlingar med trojkan, såsom de sett ut denna vår, inget annat än en utdragen reträtt från allt vad vallöften och framsteg heter.

Kanske återstår ett brott med euron som enda möjlighet. Så argumenterar i alla fall Stathis Kouvelakis från Syrizas vänsterflygel. Valet ligger idag, menar han, mellan en osäker framtid utanför det så kallade eurosamarbetet eller en långsam död inom detsamma. Den som frågar Anders Borg får det diametralt motsatta svaret och hur illa det än låter har han en poäng; idag finns ingen ekonomisk motpol till den globala kapitalismen. Ett litet land, avskuret från den europeiska marknaden, har inte många allierade att vända sig till. Dessutom återkommer alltid löftet till väljarna – den grekiska regeringen saknar folkligt stöd för ett aktivt brott med euron.

Svaret tycks finnas i skuldkommissionens utredning. Den är ett vapen för den grekiska regeringen att hitta nya fotfästen i förhandlingarna med trojkan. Fler nedskärningar är inte möjliga att genomföra och en revision av skulden är det enda rimliga, på kort sikt innebär det att regeringen måste vägra betala. Kanske leder det till en uteslutning ur eurozonen, men det sker i så fall inte på Syrizas initiativ.

Situationen erbjuder inte mycket till ljusning för Syriza och det grekiska folket, men det finns några tydliga återvändsgränder och några uppenbara riktlinjer – från vår socialistiska rörelse tar det sig uttryck som en kamratlig vädjan – våga hålla fast vid era principer! Ingen vet om det leder till seger, men att föra borgerlig politik under rött flagg kommer tveklöst leda till förlust.

Ursprungligen en ledare i Internationalen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Observatör

    ”Det fanns aldrig utrymme för några förhandlingar. Trojkans mål har legat fast från start; total underkastelse är enda vägen för Grekland.”

    Och det finns tyvärr ingen större anledning att förvånas över detta. Trojkan handlar utifrån sin logik och i denna är det viktigare att statuera exempel och förhindra att andra länder – med betydligt större ekonomier än Grekland – ger sig ut på ”äventyrligheter”. Dessutom har det rådande ekonomiska systemet haft god tid på sig att förbereda sig för det scenario, som nu verkar vara i full gång. Det är förvisso lätt att vara efterklok och kanske är tiden för ”mirakel” ännu inte förbi men det mesta talar ändå i dagsläget för att Syriza begått ett fatalt misstag genom att inte förstå styrkan i Trojkans och EU’s logik.

    Det blir alltmer tydligt att det fanns två alternativ efter Syrizas valvinst. Det ena alternativet var att direkt inleda arbetet med att ta sig ur Euron och kanske också EU för att – åtminstone på sikt – återupprätta ett nationellt självbestämmande, säkert en mycket smärtsam resa men ändå en resa med framtidshopp. Det andra alternativet hade varit att ge sig in i ett förhandlande med ”givande och tagande” – innefattande en del svikna vallöften – men att ändå kunna åstadkomma något bättre jämfört med vad tidigare regeringar presterat.

    /*Ett stycke med ett antal faktapåståenden med efterföljande resonemang. Inga källor till eller belägg för påståendena presenterades, därför borttaget*/ #AS

    Hoppet ställs nu till en hastigt påkommen folkomröstning, där folket efter en veckas turbulens med stängda banker och utmålande av skräckscenorios med löner utbetalda i värdelösa ”kuponger” av Syriza förväntas att förkasta Trojkans och EU’s åtgärdspaket. Vi får se hur det går med detta men oddsen är inte direkt upplyftande. Ett nederlag i folkomröstningen kommer göra det omöjligt för Syriza att sitta kvar. Den ”gamla ordningen” kommer att återupprättas och risken i detta är stor att Syriza kommer att sluta som en politisk dagslända.

    • Syriza har agerat i enlighet med folkets vilja. I Grekland har det inte funnits stöd för att lämna euroområdet. Alltså var det inte ett alternativ för Syriza. Detta oavsett om andra alternativ varit ekonomiskt bättre eller inte. Demokratisk styrning istället för ekonomisk alltså

      Nu låter Syriza folket bestämma i en folkomröstning. Demokratisk styrning igen. De agerar i samklang med folket och i enlighet med folkets vilja. Blir det ja till uppgörelsen kan naturligtvis inte Syriza sitta kvar. Det är ju så demokratin fungerar. Om Syriza därmed faller platt till marken som parti är det för tidigt att sia om. Sannolikheten för att folk röstar jag verkar dock vara mycket låg, men den finns förstås.

      • Observatör

        Syrizas främsta mandat, givet i valet, är att förhindra den ekonomiska och sociala katastrof, som Grekland är mitt uppe i och som nu, 5 månader efter valet, accelererar på ett mycket oroande sätt. Om detta tror jag att vi är ganska överens.

        Samtidigt är Grekland en representativ demokrati och inte direkt demokrati. I en representativ demokrati har regeringen ett förtroende och ett mandat , att under mandatperioden, föra en politik för att efter bästa förmåga – även i komplexa samhällssituationer – försöka nå de mål som satts upp. I skyldigheten mot väljarna ingår då också att förvalta sitt mandat på ett sådant sätt att man hela tiden utvärderar och förstår de möjligheter och de begränsningar (särskilt begränsningar man själv inte råder över), som man har att verka under. Självklart kan begränsningarna vara så stora att en regering inte längre ser någon möjlighet att i tillräcklig omfattning kunna uppnå sina mål. I detta skede kan avgörandet skjutas till folkets direkta avgörande i val till demokratiska församlingar eller folkomröstningar.

        I det grekiska fallet förefaller det allt mer uppenbart (”Det fanns aldrig utrymme för några förhandlingar. Trojkans mål har legat fast från start; total underkastelse är enda vägen för Grekland.”) att omvärldens (Trojkans och EU’s) begränsningar inte tillåter att man samtidigt äter upp kakan (d.v.s. får till den skuldsanering som krävs för att skapa anständiga levnadsförhållanden) och att ha kakan kvar (att kvarstanna i Euro). Ekvationen saknar helt enkelt en lösning.

        Det är oförmågan eller i vart fall senfärdigheten att dra denna slutsats som nu – som det tycks – har försatt Syriza i en situation man inte kontrollerar. Hela min poäng består i att slutsatsen borde dragits mycket tidigare då det fortfarande funnits någon form av handlingsutrymme kvar. I slutändan döms alltid en regeringen efter dess faktiska resultat och inte efter dess förmåga att utstå självspäkning.

      • Observatör

        Vad gäller det av dig strukna avsnittet, som diskuterade kapitalflykt, inses´att jag inte givit några belägg. Belägg saknas dock inte, här följer ett:
        http://www.dn.se/ekonomi/kapitalflykten-fran-grekland-okar/

  • Idag försöker SvD smeta av sig skulden för krisen på vänstern. Absurt. De har haft makten i sex månader. Bloggade om detta: http://asiktskompassen.blogspot.de/2015/07/pa-vilket-satt-ar-vanstern-ansvarig-for.html

    • Jag godkänner den denna. Men vill du ha länkar från mig så är det bästa sättet att länka till mig. Det ger automatiskt en tillbakalänk.