Det finns alternativa vägar för Grekland

Inför Sverigedemokraternas tal i Almedalen tog Dagens Nyheter (DN 1/7) stöd av förra årets rapportbok från SOM-institutet, Fragment, för att förklara det förändrade politiska landskapet, där skillnaden mellan Socialdemokratin och Moderaterna tycks spela allt mindre roll.

Den klassiska höger-vänsteruppdelningen av svensk politik kommer enligt rapporten allt längre ned på listan av prioriteringar hos de svenska väljarna, medan frågor om livsstilsval och attityder till invandring kommer allt högre upp. Något DN och SOM-institutet tar som intäkt på att det finns nya konfliktlinjer i svensk politik som inte står mellan arbete och kapital.

En alternativ analys skulle så klart kunna tänkas vara att politiken har retirerat från de stora avgörande frågorna och lämnar attityder och moral som de enda återstående synliga konflikterna mellan progressiva och reaktionärer.

Det är ironiskt, men också oerhört talande för hur politik ser ut idag att den analysen görs parallellt med att hela Europa kan vara på väg att vända historiskt blad – för så måste ändå den förestående grekiska folkomröstningen betraktas.

Det går endast att begripa den grekiska krisen och Trojkans bemötande av densamma genom att se den som en konflikt mellan den ägande klassen och det egendomslösa folket. Det är just därför som det inte alls går att få någon?väg­ledning från de stora tid­ning­arnas ledar-, ekonomi- eller nyhetssidor. Det sorgliga är att även vår statsminister stämmer in i kören av föregivet snusförnuftiga, men i grunden okunniga, moralister.

Faktum är att Syriza aldrig vägrat betala tillbaka några skulder. Tvärtom är deras förhandlingsvilja något som partiet ofta kritiserats för ifrån vänsterhåll. Den grekiska regeringen har under de senaste fem månaderna försökt få igenom ett avbetalningspaket, finansierat med bland annat höjda skatter på större företag och privata förmögenheter. Vad trojkan svarat med är en detaljstyrning av hela avbetalningsplanen och det är kanske ingen chock att deras medicin är ett rakt igenom nyliberalt stålbad.

Så tänker sig alltså Trojkan bestämma enskilda EU-länders ekonomiska politik – och vår egen regering höjer inte ens på ögonbrynen.

I skuggan av den postideologiska diskursen håller vår tids största höger-vänsterkonflikt på att nå sin kulmen. Det är förstås inte bara en fråga om Greklands rätt till nationellt självbestämmande, utan hela Europas öde. Skall ordet demokrati framgent innebära att ett lands befolk­ning formellt åtnjuter vissa personliga friheter, men att all politik över individnivå styrs av storföretag och överstatliga institutioner? Vi säger absolut NEJ.

Ursprungligen en ledare i Internationalen som skrevs innan folkomröstningen och därför är något förkortad vid denna publicering.

Intressant?
Mer: Röda Malmö, Kildén & Åsman, Internationalen, ETC1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Observatör

    ”Faktum är att Syriza aldrig vägrat betala tillbaka några skulder. Tvärtom är deras förhandlingsvilja något som partiet ofta kritiserats för ifrån vänsterhåll. Den grekiska regeringen har under de senaste fem månaderna försökt få igenom ett avbetalningspaket, finansierat med bland annat höjda skatter på större företag och privata förmögenheter.”

    Tyvärr är det inte så enkelt.

    Ett stort problem består i Greklands bristande förmåga att driva in skatter (http://www.dn.se/nyheter/forre-skattechefen-domer-ut-grekiska-skatteverket/). Greklands politiska historia senaste 100 åren är mycket turbulent och landet har haft ett otal olika regeringar, av olika politiska färger (även innefattande fascistisk diktatur) och mer eller mindre korrupta, vid sidan av detta har en byråkratisk och delvis korrupt statsapparat – till delar ett ”självspelande piano” – växt fram.

    Effektiv skatteindrivning är en förutsättning för fördelningspolitik värd namnet. Detta område är en Syrizas största utmaningar. Trojkan är inga ”duvungar” utan högst medvetna om Greklands svårigheter att driva in skatter. Låt oss inte vara naiva – Syriza har ett stort trovärdighetsproblem i detta (att det är andra än Syriza som orsakat problemet har föga betydelse i sammanhanget).

    Ett annat problem är att Grekland, så länge man är medlem av EU och därigenom förpliktigad att följa alla dess regelverk, kommer att ha mycket svårt att i praktiken förhindra att förmögenheter av olika slag flyttas ifrån Grekland (i den mån det inte redan skett). Råder i praktiken fri rörlighet av kapital, kommer det kapital som är möjligt att flytta, att flyttas till länder med lägre beskattning – en fullt rationell logik i den rådande ekonomiska ordningen. Också detta är något som Trojkan har fullt klart för sig.

    Om ökat skatteuttag inte bedöms som trovärdigt kvarstår att dra ned på utgifter. Detta är Trojkans grundlogik, som utifrån Trojkans totalt ”ekonomistiska” utgångspunkter är rationell. Sedan finns andra aspekter (Eurons trovärdighet, geopolitisk rädsla för Ryssland etc.), som kanske ändå leder att en tillfällig lösning nås. Grundproblemen kommer sannolikt att kvarstå med nya kriser och nya förhandlingar av ”utpressningskaraktär”. För mig stavas grundproblemen ”Euro” och ”EU”.