Hur många brott begår egentligen medlemmar i mc-klubbar?

Del 6 av 14 i serien Polisen och bikerkulturen

Rättvisande jämförelser i statistiken?

Innan vi ger oss in och analysera tillgängligt tabellmaterial måste vi föra ett resonemang kring det statistiska urvalet kring de tre olika undersökningarna samt om siffrorna överhuvudtaget är jämförbara. Den första undersökningen avser 100 st medlemmar i Hells Angels MC och Bandidos MC. Undersökning två avser 112 medlemmar i Hells Angels MC, Bandidos MC och Outlaws med undergrupper och den tredje aktuella undersökningen avser 170 medlemmar i Hells Angels MC.

Undersökningarna avser således olika urval men är likväl alla tre av värde då de är de enda undersökningar som företagits rörande kriminalitetens storlek i mc-miljön. Då den tredje är den undersökningen som omfattar överlägset flest medlemmar är den därför enligt vår bedömning också adekvat såsom jämförelsematerial.

Rikskriminalpolisens uttalanden kring statistiken

I Rikskriminalens rapport står följande att läsa: Brottslighet som utförs av Hells Angels medlemmar i olika grupperingar och konstellationer är främst narkotika, tillhandahållande av svart arbetskraft, ekonomisk brottslighet och indrivning eller utpressning.

Vidare: Påpekas bör att brotten i denna förteckning ger en generell bild för brottsligheten utförd av medlemmar i Hells Angels MC:s organisation då vissa av brotten begåtts innan individen gjort sitt inträde i organisationen samt att statistik på brott utförda av personer som lämnat organisationen inte ingår i körningen, liksom uppgifter om brott som enligt lag gallrats från brottsregistret.

Hells Angels MC har inte begått 2 800 brott!

För ett tag sedan kunde vi läsa ”Hells Angels har begått 2 800 brott” i alla landets större tidningar samt på en mängd, stora feta löpsedlar. Payback Sverige har nu genomgått och analyserat siffrorna för att granska sanningshalten i de stort uppslagna påståendena.

Vi kan direkt börja med att konstatera att medlemmar, hangarounds eller prospects i Hells Angels MC begått sammantaget 1093 olika förseelser. Resterande antal står Red and White Crew för som förvisso är en undergrupp till Hells Angels men inte synonyma med HA och heller ingen mc-klubb, även om de är självklar del bikerkulturen. Så det korrekta talet i sammanhanget är således 1 093 förseelser.

Trafikförseelser och narkotikabrott

Av de 1093 registrerade förseelserna, vilket vi väljer att kalla dem då en hel del i statistiken består av just förseelser, härrör en stor del från trafikförseelser och även narkotikabrott för eget bruk är klart överrepresenterat. Narkotikabrott är väl ett grovt brott? På den personliga nivån ser vi en människas bruk av narkotika såsom ett olycksaligt missbruk som mer är att räkna som tragiskt för den enskilde drabbade än ett grovt brott. I flera länder är ju inte heller eget bruk kriminaliserat…

357 trafikförseelser + 138 narkotikabrott = 495/1093= 45,2 % av det totala antalet brott  varav trafikförseelserna ensamma står för 357/1093 = 32,6 %. Det vill säga nästan en tredjedel av det totala antalet brottsförseelser utgörs av rena trafikbrott! Och nästan hälften av alla brottsförseelser är att hänföra till trafikbrott eller eget bruk av narkotika.

Vi kan här även konstatera att Rikskriminalens påståenden rörande narkotikabrottslighet, närmast helt är att hänföra till ett antal medlemmars egna bruk, vilket självklart inte kan ligga till grund för uttalanden från Rikskriminalen att klubben har narkotikabrottslighet såsom någon form av brottslig klubbnäring.

Inkasso och Utpressning

De klassiska brottstyperna som polisen alltid framhållit vad gäller mc-klubbars kriminella grund-verksamhet är inkasso och utpressning. Vi kan ur brottsregistren utläsa att dessa brottstyper uppgår till 2 st vad gäller inkassobrott och det totala antalet domar i utpressningsärenden är 17 st. Sett över den långa tid dessa brott är registrerade kan vi här konstatera att polisen således far med grov osanning och helt saknar stöd i brottsstatistiken för sina påståenden.

Mord

I Kalla Fakta under december månad rullade redaktionen smaklöst och helt okontrollerbara siffror i TV-rutan rörande misstänkta mord hänförliga till klubben. Payback Sverige som medverkade i programmets efterföljande debatt hävdade bestämt att ingen medlem är fälld för mord. En uppgift som ställde Kalla Fakta och som de inte kunde gå i svaromål kring då polisen inte vågade debattera saker kring bikerkulturen offentligt i TV. Statistiken över samtliga medlemmar, prospects och hangarounds visar här att Payback Sverige självklart hade rätt och att Kalla Fakta, läs: Lasse Wierup, inte gjort hemläxan! Ingen person inom Hells Angels MC är någonsin fälld för mord!

Vapenbrott

Vapenbrotten har varit i ropen under det senaste året, emedan polisen önskat skärpningar av vapenlagen utefter att så kallade ”kriminella individer” allt oftare påstås vara beväpnade och inblandade i olika skottlossningar med dödlig utgång.

Det totala antalet uppgår till 130 st varav 70 förseelser är att hänföra till brott mot knivlagen. Då ett flertal personer inom mc-klubben dock arbetar inom sådana yrken där kniv hör till yrkesverksamheten kan man dock här beräkna att ett större antal lagöverträdelser är av sådan karaktär att hade de avsett andra medborgare hade de aldrig blivit föremål för utredning eller anmälan.

Ekonomisk brottslighet och tillhandahållande av svart arbetskraft

Ytterligare ett påstående från Rikskriminalen är att Hells Angels MC är inblandad i ekonomisk brottslighet och tillhandahåller svart arbetskraft. För att ett sådant påstående ska äga giltighet måste då den presenterade statistiken ge ett stort, klart och tydligt bevis för att så är fallet. Ur statistiken framgår att medlemmarna gjort sig skyldiga till 12 brott mot skattelagen samt 20 bokföringsbrott. Då ett antal medialt intressanta personer specialgranskats av Skatteverket har det fått till resultat att ett antal personer genom åren fällts för skattebrott. Det är absolut inte så många brott, vare sig till antal eller beskaffenhet, att de kan kvalificera sig för att ligga till grund för ett mer allmänt påstående att klubbens medlemmar skulle vara involverade i tillhandahållande av svart arbetskraft. 12 brott på 170 medlemmar över en längre tidsperiod är istället en obetydlig brottstyp i sammanhanget då andra brottstyper är betydligt mer frekvent förekommande. Vi konstaterar således att även härvidlag är Rikskriminalens uttalande utan substans med en agenda att utan något som helst statistiskt underlag försöka demonisera klubben och dess medlemmar.

Bokföringsbrotten är något fler till antalet, 20 st. Men återigen är 20 brott på 170 medlemmar under en längre tidsperiod inget som kan ge något som helst underlag för Rikskriminalens påstående att klubbens medlemmar systematiskt skulle ägna sig åt bokföringsbrott eller ekonomisk brottslighet. Då ett flertal medlemmar dessutom driver legala företag med tillhörande bokföringsplikt är den brottslighet som här förekommer till största delen ett resultat av sedvanlig näringsverksamhet som stundom, ibland såväl bikers som andra företagare, ibland genererar denna typ av brottslighet. Brottsligheten på området är ju snarare väldigt låg i förhållande till såväl antalet personer som den tid brottsregisterutdragen avser varför även här Rikskriminalens påståenden befinns sakna all form av substans och bäst kan förbigås utan att överhuvutaget vidare uppmärksammas då de är byggda på en lögnaktig grund av byggfuskkaraktär.

Slutsats rörande Rikskriminalens påståenden samt uppmaning till media

Vi kan således konstatera att Rikskriminalen sin vana troget, och av mycket god anledning, förlitat sig helt på att media inte kritiskt ska granska de framlagda uppgifterna utan bara per automatik köpa alla polisens påståenden kring bikerklubbar. Med facit i handen hade ju Rikskriminalen helt rätt då inget media gjort en förutsättningslös granskning utan bara skrivit av Rikskriminalens påståenden. Rikskriminalen räknade dock inte med  Payback som alltid utför det kritiska journalistiska granskningsarbete som andra media inte gör.

Vid en djupare granskning faller nämligen det ena av Rikskriminalens påstående efter det andra i en lång dominorad. På det ena området efter det andra har vi här ovan genomgått och konstaterat att vi återigen beslagtagit Rikskriminalen med att ljuga och fara med grov osanning på punkt efter punkt. Det är högst anmärkningsvärt att den part, journalistkåren, som genomgått en mångårig akademisk utbildning med fokus på att just kritiskt granska och ifrågasätta myndigheters och makthavares fakta och påståenden likväl fortsätter att okritiskt kalkera och kopiera en myndighets slutsatser och påståenden utan att kontrollera fakta.

Än märkligare framstår det ju att detta är ett specifikt fakta för just bikerområdet. På andra områden fullgör i de flesta fall media sina skyldigheter. Det är nu hög tid att vakna och börja utsätta polisen för samma granskning som ni i alla år utsatt bikers för. Gör jobbet! Granska Sveriges sönderfallande polisväsende och hjälp oss att rikta om polismyndigheternas fokus till de områden där de många och verkliga brotten begås! För även ni vill väl ha ett demokratiskt, tryggt och rättssäkert samhälle, eller?

Slutord om statistiken

Vi vill avsluta den statistiska granskningen med de ord vi avslutade den första granskningen av bikerkriminalitetens storlek i Payback nr 1/2009, då de orden fortfarande är aktuella. allmängiltiga och högst högst adekvata gällande även denna statistiska granskning:

Först ut är ett citat ur boken Olja, krom och manlig gemenskap: Stephen Lyng och Mitchell L. Bracey, JR – Den enda procenten berövas gadden: “Även om Änglarnas utforskning av gränserna för den egna livsstilen förledde vissa klubbmedlemmar att begå smärre lagbrott, var de i sitt allmänna mönster av kriminella aktiviteter inte annorlunda än andra män från underklassen. Men deras subkulturella identitet och särpräglade stil gjorde dem till väl synliga måltavlor för polisiära åtgärder. Enligt Thompson utsattes Änglarna i samband med sina träffar rutinmässigt för polisens trafikkontroller, vilket ledde till åtskilliga åtal för mindre överträdelser som normalt skulle ignorerats.. Den primära effekten av denna praxis blev att brottsregister för klubbmedlemmar upprättades genom en process av selektiv lagtillämpning. Änglarna kanske inte bröt mot lagen oftare än andra motorcyklister, men de blev mycket oftare än den mera slätkammade majoriteten uppskrivna för de överträdelser de begick. Det kriminella mönster som utvecklades bland Änglarna under dessa år skapades alltså lika mycket genom den av polisen utövade sociala kontrollen som på grund av enskilda Änglars benägenhet för brott.” Avsnittet refererar till Hunter Thompson och hans bok Hell´s Angels.

Vårt andra och sista citat väljer vi  ur boken ”Svensk Maffia”, sidan 82.”..här var det ordningspolisen med piketstyrkan i spetsen, som fick i uppdrag att punktmarkera mc-klubbarnas medlemmar och supportrar ute på stan och i trafiken. Mängder av anmälningar skrevs om rödljuskörningar, bristande bilbältesanvändning, rattfylleri och ringa narkotikabrott”.

Detta är nyckeln till bikers förhöjda lightbrottslighet (mindre allvarliga förseelser) vad exempelvis avser trafik- och narkotikabrott. Kontrolleras ditt fordon och ditt blod ideligen kommer det givetvis att ge utslag i statistiken. Utslaget hade förmodligen blivit detsamma vilken befolkningsgrupp som än utsatts för liknande granskning avseende fordonskontroller, blodprov, skattefusk och svartarbete. Det är inte mängden av gruppernas vardagsbrottslighet som skiljer sig åt. Det är antalet kontroller och det repetitiva och systematiska i kontrollerandet som, endast drabbar bikerkulturen och självfallet därvidlag, också i faktiska tal genererar fler fall av exempelvis bristande bilbältesanvändning inom bikerkulturen än annorledes.

Payback Sverige

Ursprungligen publicerat i nättidskriften Payback som del nummer 10 i en serie om bikerkultur, polis och brott.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< MC-brott – en Brårapport från 1996Polisen och forskaren Amir Rostami om Hells Angels >>
About these ads