Köttskatt är inte alls självklart

Anders Karlsson i tidningen Internationalen har sällat sig till de många som pläderar för köttskatt. Grundargumentet är ganska enkelt, köttproduktion innebär stora utsläpp av växthusgaser. Men det är dock lite mer komplicerat än så.

När nötboskapen enbart betar extensivt och får ensilage som foder på vintern menar många forskare att de inte orsakar några nettoutsläpp av växthusgaser utan att sådan köttproduktion i stort är klimatneutral. Det finns förstås forskare om inte håller med om detta, men i vilket fall som helst är det inte självklart att sådan inhemsk produktion av kött är klimatfientlig, utan den kan mycket väl vara klimatneutral. Viltlevande idisslare producerar klimatneutralt kött. Det betyder också att nötkreatur som lever på samma sätt som älgar, hjortar och antiloper också borde innebära en klimatneutral köttproduktion.

Det finns också mycket som tyder på att forskarnas uppfattning om hur stora utsläpp av växthusgaser som köttproduktion orsakar är kraftigt överdrivna. Oftast tas ingen hänsyn tas till hur mycket koldioxid som betesmarken sväljer när forskare hävdar att köttproduktion står för en stor del av växthusgasutsläppen. Dessa kolsänkors effekt tas ofta  inte med i ekvationen.

Huvuddelen av världen nötkreatur används inte för köttproduktion. 25% av världen nötkreatur finns i Indien där köttkonsumtionen är liten och stora delar av befolkningen äter absolut inte nötkött. i många andra delar av världen används nötboskap främst till mjölkproduktion och inte till köttproduktion. Ändå räknas all nötkreaturs utsläpp i allmänhet med i de siffror som nämns.

Anders Karlsson utgår dessutom från ett delaktigt påstående. Nämligen att jordbruk och livsmedelsproduktion skulle stå för 25% av alla klimatfarliga utsläpp. Det är enligt de uppgifter jag kan hitta på nätet inte sant. En rimligare siffra är kanske 15%. Koldioxid står för 70% av världens utsläpp av växthusgaser medan metan (20%), dikväveoxid (5%), fluorföreningar (5%) och ozon står för mindre andelar. DIkväveoxid kommer främst från användning av konstgödsel och metan från nötkreatur.

Risodling är dessutom en större källa till utsläpp av växthusgaser än vad köttproduktionen är. Kanske vore det bättre att fokusera på förändrad risodling än köttskatt.

Problemet är inte heller så enkelt att vi bara kan titta på köttproduktionen. Vi måste också beakta sådant som biologisk mångfald, tillgången till gödningsmedel, självförsörjning vad det gäller livsmedel och minskade transporter. Det gör inte Anders Karlsson i sitt inlägg som därmed får en slagsida och gör hans stöd till köttskatt mindre genomtänkt.

Konstgödsel är en viktig faktor för utsläpp av vissa växthusgaser. Det finns också fler problem med konstgödsel som övergödning av haven och att den kommer att ta slut inom 50 år. Dvs världens fosfater kommer att ta slut. Det enda sätt denna gödsel kan ersättas är med naturligt producerad gödsel. Den kan vi bara få från djur som vi håller för produktion av ägg, mejeriprodukter, päls, skinn och kött eller för nöjes skull som hästar.

Samtidigt kommer den inte att räcka, produktiviteten i lantbruket kommer att minska och därmed blir det brist på livsmedel. För att försörja befolkningen på jorden behöver då all tänkbar mark användas för livsmedelsproduktion. Sverige och andra liknande länder har mycket mark som idag inte används för detta ändamål men som tidigare användes. Denna tidigare betesmark duger inte för produktion av vegetabilisk föda, däremot duger den för extensiv köttproduktion. Både för produktion av gödsel och för att garantera tillräcklig med livsmedel kan det i framtiden bli nödvändigt med fler djur i extensivt jordbruk. Att då införa en straffskatt på kött och kanske kraftigt minska antalet djur idag är en mycket kortsiktig politik.

Extensivt jordbruk med betesmarker har en annan bra effekt. Denna typ av naturmiljöer är bland de artrikaste som finns och för att bevara den biologiska mångfalden i många områden behövs denna typ av jordbruk. Sverige och Sveriges natur har faktiskt till stora delar skapats av sådant jordbruk och det landskapet kan inte bevaras eller återskapas om det inte finns några betesdjur. Total sett behöver också världen transporter minska. Detta innebär i praktiken minskad handel och ökad lokal självförsörjningsgrad. I vissa delar av världen, som exempelvis Sverige, måste det innebära ökad lokal kött- och mjölkproduktion. Annars blir det mycket svårt att lokalt försörja befolkningen med mat.

Att jämföra den yta som krävs för vegetabilisk produktion med den yta som krävs för extensiv köttproduktion är helt meningslöst. Den mark som kan och bör användas till köttproduktion är sådan mark som inte kan användas för vegetibiliskt inriktat jordbruk av många olika skäl. Att det krävs mer mark för köttproduktion är alltså helt rimligt. Att odla soja på bra jordbruksmark för att tillverka djurfoder är däremot inte rimligt.

Kanske är tanken på köttskatt inte helt tokig, men att resonera så som Anders Karlsson gör i tidningen Inernationalen är för begränsat. Tas inte hela bilden med riskerar en beslutsfattare att hamna fel och idag menar jag nog att det finns en mängd skäl som talar för att köttskatt inte är den rätta vägen att gå. Framförallt för att köttskatt bygger på ett kortsiktigt tänkande med bas i en förenklad frågeställning som inte tar hänsyn till all faktorer och inte bygger på ett allsidigt ekologiskt systemtänkande.

Intressant?
Mer om köttskatt: GP1, 2, 3, KB, NT, BT, SVT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Beholder beholdersson

    Det vore kanske bättre att börja med hårdare skatt på skitmat, ofta ingår kött inom kategorin skitmat. Vilket då hade kunnat slå två flugor i en smäll, mindre utsläpp och minskad fetma.

    • Ja, det upplägget kanske är bättre.