Flytta till USA Alice!

Göteborgs-Postens ledarskribent Alice Teodorescu har uppenbarligen invandrat till fel land. Det är i USA hon skulle trivas mest med ”Den Amerikanska Drömmen Att Lyckas Individuellt”. Där livet är en tävling med få vinnare och den stora majoriteten förlorare. De som ”inte blev något”. De som inte ”gjorde karriär”.

Hon tar upp de som ”slår sig fram” men inte ”hyllas” eller ses som ”inspirationskällor”. Hon skriver om de ”handlingskraftiga”, ”avancemang”, ”framgång”, ”lyckas” ”klassresor”. Men att dessa klättrare på samhällsstegen inte blir ”ärade”, ”ansedda” och ”berömda”.

Dessa hyllas däremot i USA, javisst. Men hallå, statistiken visar att klassresor och klassbyten är lättare och vanligare i Sverige än i USA, trots allt tal där om de som tar sig uppåt.

Det är mycket bra att de som har olika form av kapacitet har möjlighet att nå de positioner och yrken i samhället de har personlig möjlighet till, att de får uttrycka sin fulla potential. Så ska ett bra samhälle se ut.

Men varför ska dessa karriärister DESSUTOM hyllas? Är det inte nog att de når de positioner i samhället de eftersträvar? Är de bättre än andra för det? En fråga som inte handlar om avundsjuka som Alice tror.

Tvärtom bör snarare alla som arbetar, sköter sig och betalar skatt hyllas, de som i det tysta drar sitt strå till samhällsstacken. Alla jobb behövs, så varför ska bara de som Alice menar ”lyckas” och är ”framgångsrika” hyllas?

Även de som inte når de arbeten de eftersträvar men som tar de jobb de kan få bör i så fall hyllas. Men egentligen är det väl självklart att alla ska göra rätt för sig på de positioner de hamnar i samhället, oavsett om Alice anser att de har lyckats eller inte.

Är det inte snarare att lyckas att vara en bra samhällsmedborgare, en bra förälder, en bra människa, en bra arbetskamrat, en vänlig granne. en solidarisk världsmedborgare, en som gör sin plikt och kräver sin rätt i Sverige?

På mitt jobb som patienttransportör på Sahlgrenska (i snart sammanlagt 25 år) har vi många människor som gör sitt bästa för patienterna utan att det var det yrke de aspirerade till. Där finns en elektriker, en undersköterska, en logistiker, en massör, en läkare som hoppade av innan han blev klar, en geolog, en inredningsarkitekt, en kemiingenjör, en lärare, och jag själv utbildad journalist och fil mag i internationella relationer.

Är vi misslyckade människor i Alices värld? Inte framgångsrika? Ovärdiga att hyllas för vårt vårdarbete? Förlorare?

Hans Norebrink, vårdarbetare.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads