Polisanmälda hatbrott ökar

Carin Djärv

Carina Djärv. Foto: Lieselotte van der Meijs

Under 2014 identifierade Brå cirka 6 270 polisanmälningar med möjliga hatbrottsmotiv, vilket är den högsta nivån hittills. Ökningen gäller alla motiv utom sexuell läggning, där nivån är oförändrad jämfört med 2013. Det visar Hatbrottsstatistiken 2014, som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerade igår.

Bara en del av alla hatbrott anmäls till Polisen och kan identifieras som hatbrott av Brå. Av polisanmälningarna från 2014 uppskattar Brå att knappt 6 270 polisanmälningar innehåller ett hatbrottsmotiv. Av dessa bedömdes:

69 procent (drygt 4 310 anmälningar) ha främlingsfientliga/rasistiska motiv.
10 procent (nästan 640 anmälningar) ha sexuell läggning som motiv.
8 procent (drygt 490 anmälningar) ha islamofobiska motiv.
8 procent (knappt 490 anmälningar) ha kristofobiska och andra antireligiösa motiv.
4 procent (knappt 270 anmälningar) ha antisemitiska motiv.
1 procent (drygt 70 anmälningar) ha transfobiska motiv.

Det totala antalet anmälningar under 2014 är den högsta nivån hittills. Sedan förra mätningen år 2013, har anmälningarna ökat med 14 procent. Störst ökning jämfört med förra året (2013) stod det kristofobiska motivet för (75 procent). De senaste fem åren har kategorin mer än tredubblats, från knappt 100 anmälningar år 2010 till drygt 330 anmälningar 2014. Orsaken till detta är säkert att dessa brott numera anmäls i allt större utsträckning och toleransen för dem har minskat. Det finns utifrån Brå:s rapport ingen anledning att tro att antalet kristofoba brott ökat.

Andra motiv som uppvisar en noterbar ökning är det islamofobiska och det antisemitiska motivet som ökat med 50 respektive 38 procent jämfört med 2013. Hatbrottsanmälningar med sexuell läggning som motiv ligger på samma nivå som 2013 men har totalt sett minskat med 18 procent de senaste fem åren.

Sannolikt ingen ökning av antalet hatbrott

Statistiken över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv säger inte mycket om förekomsten av hatbrott i samhället. De flesta brott anmäls nämligen inte. Ökningen av antalet anmälningar betyder därför sannolikt främst att mörkertalet minskat. Det är inget tecken på att antalet hatbrott verkligen ökar.

Enligt Nationella trygghetsundersökningen (NTU) var det år 2013 uppskattningsvis 1,8 procent av befolkningen (16–79 år) som blev utsatta för främlingsfientliga hatbrott. Det motsvarar 136 000 personer. Detta var en ökning jämfört med året innan då 1,4% uppgav att de utsatts för hatbrott. Denna förändring är dock inte statistiskt säkerställd och kan därför inte tolkas som ett bevis på att antalet hatbrott ökar. Förändrade attityder och mindre tolerans i samhället för olika typer av diskriminering kan också leda till att antalet personer som uppger att de utsatts för hatbrott ökar.

Andelen utsatta för antireligiösa hatbrott var 0,5 procent, och andelen utsatta för homofobiska hatbrott var 0,3 procent.

Homofobiska hatbrott uppgavs vara polisanmälda i större utsträckning (45 procent) än antireligiösa (33 procent) och främlingsfientliga (28 procent).

Sett till utsatthet för främlingsfientliga och homofobiska hatbrott var den utsatta i 75 procent av fallen under 45 år. För antireligiösa hatbrott var motsvarande siffra 71 procent.

Den typ av brott som står för ökningen av den självupplevda utsattheten är hot och trakasserier medan de grövre brotten som personrån och misshandel inte ökat. Antalet personer som anser att de utsatts för antireligiösa hatbrott har ökat, vilket sannolikt avspeglar ändrade definitioner och ändrad inställning.

Av de främlingsfientliga hatbrotten som enligt NTU skedde 2013 uppgavs 28 procent vara polisanmälda vilket är en minskning jämfört med 2012. Det är dock fortfarande en högre andel jämfört med åren 2007 samt 2009–2010 även om skillnaden inte är statistiskt säkerställd. Sett till de olika brottstyperna var personrån den brottstyp som uppgavs vara anmäld i störst utsträckning (76 procent), medan hot uppgavs vara anmält i lägst utsträckning (19 procent).

Majoriteten av de anmälda hatbrotten utreds, men få personuppklaras

Av alla ärenden med identifierade hatbrottsmotiv som anmäldes under 2013, påbörjades en utredning i 59 procent av fallen. Personuppklaringen var 5 procent, vilket är samma nivå som 2013. En möjlig förklaring kan vara att många brott begås av okänd person på allmän plats. Det är alltså svårt att knyta en gärningsperson till brottet.

– Att personuppklaringen är låg är inte unikt för hatbrott, säger Carina Djärv, utredare på Brå. De brottstyper som till största del ingår i hatbrottsstatistiken har en personuppklaring på mellan 0 och 6 procent, även utan hatbrottsmotiv.

Fler kvinnor än män utsatta för antireligiösa hatbrott

Enligt Brås nationella trygghetsundersökning, NTU 2014, var det fler kvinnor än män som utsattes för antireligiösa hatbrott under 2013: 62 procent kvinnor jämfört med 38 procent män. Vid utsatthet för homofobiska hatbrott var könsfördelningen den omvända, 57 procent var män medan 43 procent var kvinnor. Vid utsatthet för främlingsfientliga hatbrott var könsfördelningen jämn, ungefär 50 procent vardera för kvinnor respektive män.

Svensson/Brå

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads