Åklagare och advokater om organiserad brottslighet och mc-klubbar

Del 10 av 14 i serien Polisen och bikerkulturen

Boken Peter Rätz – Nio år som undercoveragent skriven av Dick Sundevall är ett alster som borde lämnas därhän då den liksom boken om Mega innehåller en stor del felaktiga fakta. Men boken innehåller ett väldigt intressant avsnitt där Sundevall citerar så kallat ansedda experter och advokater m.m om begreppet organiserad brottslighet vilket vi här vill delge läsarna. De citerade styckena återfinns samtliga mellan sidorna 235-242:

Statsåklagare Nils Eric Schultz var under 17 år förordnad att arbeta utslutande mot organiserad brottslighet: – Många av utredningarna avsåg grov och ofta mycket grov brottslighet som det givetvis är angeläget för rättsväsendet att försöka stävja. Men under dom här åren kan jag med säkerhet bara säga att det var två fall där jag kunde se någon organisation värd namnet. Ett rånargäng och ett gäng som langade knark. Annars var det sm det brukar i Sverige: tillfälliga, löst sammanhållna konstellationer.

Nils Uggla, framstående brottsmålsadvokat med lång erfarenhet och därtill Notarius Publicus. Uggla fick frågan om hur många fall han hade haft där han kunnat se eller ana en grov organiserad brottslighet, eller en maffialiknande gruppering:Visst finns det smärre grupperingar, men att kalla dessa för maffiagrupperingar är enligt mitt förmenande att driva det för långt. Sålunda är svaret på din fråga att jag under 30 år ej kan påstå att jag varit i kontakt med någon svensk maffiagrupp eller ens hört talas om det. Däremot har jag både haft och hört talas om smärre grupperingar.

Lars Kruse, som har sin advokatbyrå i Helsingborg, är en av Sveriges mest framträdande advokater: Bortsett från ett par ärenden med internationell anknytning bl.a. en holländsk bedragarliga, är det enkelt att svara: 1 ärende på 20 år.

Thomas Olsson, känd från fallet Ulf och nu högaktuell som advokat åt Thomas Quick: Narkotikahanteringen torde på ett visst plan vara organiserad, men det rör sig för svensk del oftast om personer som gått ihop för att utföra brotten. De kan ha familjeband, etnisk tillhörighet eller någon annan anknytning till varandra, men de ingår inte i en organisation, vars verksamhet sträcker sig utanför så att säga den aktuell brottsligheten…Så om man med “grov organiserad brottslighet avser en grupp människor som gått samman i en organisation vars övergripande syfte är att begå brott, utan att det i förväg är fastställt vilken typ av brott som avses, eller skapa förutsättningar för att begå brott, så är det nog en ganska sällsynt företeelse. De flesta grupperna förefaller att utgöra mer eller mindre löst sammankoplade nätverk som syftar till att antingen genomföra vissa konkreta brott, t ex narkotikahantering eller skattebrott. eller beskydda varandra mot andra kriminella.

Johan Eriksson, som förekommit i Tv-serien “Advokaterna”: Min principiella inställning är att man tycks laborera med olika begrepp om vad som faktiskt är organiserad brottslighet. Att ett antal personer till exempel under någon slags gängflagg begår rån kan i min värld knappast kvalificeras som organiserad brottslighet. Med min syn på saken kan det möjligen vara så att utländska organisationer från tid till tid opererar på svensk mark i exempelvis narkotikatransaktioner men att någon egentlig egen organiserad brottslighet inte finns i vårt land. Alldeles säkert svarar den under alla förhållanden inte för någon högre procentsats i vår brottsstatistik. Under min tid som verksam advokat tycker jag mig ha stött på tecken på organiserad brottslighet i princip uteslutande i fall där det förekommit utländsk medverkan.

Peter Althin, den mest kända av de framstående brottsmålsadvokaterna sa: Möjligen är det ett par fall under mina 35 år i yrket där det skulle kunna handla om grov organiserad brottslighet. Men om jag gick tillbaka och skärskådade dessa, är jag inte säker på att de heller skulle kunna passa in i den rubriceringen.

Payback Sveriges kommentar

Det är synnerligen märkligt att regering och riksdag iscensatt en sådan enorm satsning mot så kallad grov organiserad brottslighet när en mängd experter och personer med mycket lång erfarenhet av arbete med just grova brottsmål inte anser att det ens existerar någon grov organiserad brottslighet i Sverige!

Borde inte och hade inte riksdag och regeringen en skyldighet att genomföra en fullödig utredning rörande i första skedet om grov organiserad brottslighet ens existerade i Sverige? Hade inte regering och riksdag att i sådana fall ta fram en exakt definition av vad som utgör organiserad brottslighet och att fastställa att ingen förening ska kunna förföljas under sådana definitioner utan att ha begått konkreta brott såsom organisation först? Jo, självklart. Vi fastslår således att regering och riksdag verkställt en satsning mot en form av brottslighet som inte ens förekommer i Sverige.

Och då kommer vi osökt till frågorna: Fanns det inte mer angelägna och mer frekvent förekommande brottstyper som förtjänat en sådan här stor satsning bättre? Vem tjänar på att en satsning mot grov organiserad brottslighet kommer till stånd? Och vem har i så fall utövat påtryckningar för att säkerställa att satsningen genomförs? Å kanske viktigast av allt: Är det då märkligt att polisens resultat hela tiden försämras om den grupp de prioriterar att arbeta gentemot har en polisuppblåst kriminalitet och den satsning de fokuserar allt större del av sin verksamhet uppå, egentligen inte förekommer ens i verkligheten?

Payback Sverige

Ursprungligen publicerat i nättidskriften Payback.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Författaren och forskaren Lars Lagergren om polisen och bikerkulturenBiker och polis >>
About these ads