Inget centrum mot rasism utan centrum mot ”våldsbejakande extremism”

Det är i grunden den kritik som riktas mot det statliga Segerstedtinstitutet som idag invigs i Göteborg av flera ministrar från ett stort antal forskare i Göteborg. Det fokus på ”våldsbejakande extremism” institutet fått är enligt dessa forskare helt felaktigt:

Vår kritik mot att den nationella satsningen på rasismforskning i Sverige inte höll tillräckligt hög kvalitet besvarades alltså med att man ytterligare begränsade just denna forskningsinriktning. Från att ha varit en verksamhet vars inriktning var bekämpandet av rasism har Segerstedtinstitutets uppdrag nu glidit över i ett fokus på våldsbejakande extremism.

Vi finner även detta fokus djupt problematiskt på grund av dess bristande förståelse för ojämlikheter. Frånvaron av en strukturell analys leder inte endast till att den rådande maktordningen lämnas ogranskad utan också till att de konkreta satsningarna riktas mot symtom snarare än mot orsakerna till samhälleliga problem.

Samtidigt är det nya institutets riktlinjer och arbete kraftigt influerad av toleransprojektet i Kungälv och institutet leds av den som vara ansvarig för toleransprojektet, Christer Matsson. Toleransprojektet måste sägas ha varit en framgångsrik verksamhet då det lett till klart minskad ungdomsbrottslighet och vandalism i Kungälv samtidigt som det stoppat rekrytering till högerextrema nazistgrupper och till kriminella gäng. Nu är det säkerligen inte bara toleransprojektet som lett till att rekryteringen till högerextrema minskade i Kungälv utan det är sannolikt resultatet av en mängd olika saker där det aktiva antirasistarbetet i Göteborg säkert också spelat en viss roll. Toleransprojektet i Kungälv har dock på många sätt varit en framgång utifrån det vi vet idag även om det inte utvärderats vetenskapligt ännu. Det känns därför inte som om Segerstedtsinstitutets inriktning med nödvändighet kommer att bli felaktig.

Däremot bygger verksamhet med stor sannolikhet på mer traditionella socio-ekonomisk analyser (klassanalys) än på modern identitetspolitisk maktkritik. Det är något jag i grunden tycker är bra och på den grunden känner jag mig tveksam till den kritik som framförs då den i huvudsak är baserad på identitetspolitiskt tänkande och identitetspolitiska så kallad maktkritik.

Samtidigt finns det förstår problem med den inriktning som regeringen nu gett det nya institutet. Det blir inte ett institut mot rasism, utan ett institut mot rekrytering till grupper som av samhällets utsetts till ”våldsbejakande”. Denna klassificiering av olika grupper är minst sagt problematisk och kan leda mycket fel. Vi vet också att det finns en tendens att betrakta grupper som klassificierats som ”våldsbenägna” som delar av den organiserade brottsligheten. Vilket naturligtvis är helt befängt med det understryker den negativa utveckling och problematik som göteborgsforskarna tar upp i sin kritik av Segerstedtinstitutet:

Diskursen kring våldsbejakande extremism har växt fram i nära förbindelse med vår tids övergripande politiska paradigm i form av kriget mot terrorismen och har smittats av dess övertro till övervakning och säkerhetsåtgärder som universallösning på i grunden sociala problem. Till de mest allvarliga konsekvenserna av allt detta hör utpekandet av redan socialt och politiskt utsatta grupper som om de vore speciellt benägna till våld. Svenska muslimer vittnar i dag om hur deras barn redan i förskolan antas befinna sig i riskzonen för att bli terrorister.

Ett fokus på bekämpning av våldsbejakande extremism innebär att universitet underordnas en politisk diskurs som utgår från enskilda riksdagspartiers agendor, vilket är högst problematiskt om våra universitet skall leva upp till principen om politiskt oberoende och uppmuntrande av kritiskt tänkande. Kritiken mot talet om våldsbejakande extremism kretsar kring hur själva definitionen av våld blir godtycklig och beroende av rådande dominansförhållanden i ett samhälle. Att en nationell satsning mot rasism nu har glidit över i en satsning som underordnar akademin en politisk diskurs som riskerar att ytterligare späda på den rasism som strukturellt drabbar vissa grupper i landet kan inte beskrivas som något annat än ett försök att släcka bränder med bensin.

I nuläget har inte bara Göteborg utan också Sverige berövats det centrum för forskning om rasism som statsminister Stefan Löfven utlovade i regeringsförklaringen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads