Brottsligheten inklusive det dödliga våldet minskar

Om det faktum att brottsligheten och det dödliga våldet minskar i Sverige råder inget tvivel. Förresten minskar det inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Det är ett välkänt faktum. Vad som också är välkänt är att antalet anmälda brott är ett dåligt mått på brottsligheten. De flesta våldsbrott och brott mot person anmäls nämligen inte. Bara en liten ökning av anmälningsbenägenheten (minskning av mörkertalet) ger då en stor ökning av antalet anmälda brott.

Årligen drabbas omkring 2–3 procent av Sveriges befolkning av någon form av misshandel, enligt de större offerundersökningarna (NTU). Totalt sett har det under 2000-talet vare sig skett någon minskning eller ökning av andelen utsatta för misshandel. Mellan 2000 och 3000 personer skrivs varje år in på sjukhusens slutenvårdsavdelningar för skador orsakade av misshandel eller ännu grövre våldsbrott. Trots stabila nivåer av misshandel enligt offerundersökningar och sjukhusdata de senaste 15–20 åren, har antalet anmälningar om misshandel ökat kraftigt. Viktiga förklaringar till det är enligt forskningen nya arbetssätt och rutiner inom polisen, samt en allmänt ökad uppmärksamhet på, och en minskad tolerans mot, våldsbrott. Trots att alltfler misshandelsbrott anmäls är dock mörkertalet för brotten fortfarande högt.

År 2011 anmäldes omkring 9700 rån till polisen, vilket motsvarar mindre än 1 procent av samtliga anmälda brott. De flesta rån som anmäls är personrån, vilka utgjorde 75 procent av rånanmälningarna år 2011. Den näst största kategorin är butiksrån – 8 procent av de anmälda rånen – medan de mer uppmärksammade bank- och värdetransportrånen utgör 1 procent. Mörkertalet är emellertid stort för personrånen. Enligt offerundersökningar drabbas omkring 1 procent av Sveriges befolkning av rånliknande händelser varje år. Särskilt utsatta är ungdomar i storstadsområden samt vissa yrkes- och företagarkategorier, så som anställda i och innehavare av jourlivsbutiker, kiosker och tobakshandlar, guld- och juvelerarbutiker samt videobutiker. Enligt brottsstatistiken ökade rånen kraftigt under 1990-talet och sedan början av 2000-talet har de fluktuerat kring en förhållandevis jämn men historiskt sett hög nivå. Främst är det person- och butiksrån som ökat, där brottsaktiva ungdomar i storstäderna och mer kriminellt etablerade missbrukare står för en stor del. De två senaste åren har dock personrånen uppvisat en minskning.

Våldsbrott om uppmärksammas kraftigt är våldtäkter och andra sexualbrott. Antalet anmälningar ökade för några år sen kraftigt. Det avspeglar dock inte ett ökat antal våldtäkter. Resultaten visar att den självrapporterade utsattheten för sexualbrott enligt NTU är både låg och stabil över tid. Under de sju år som undersökningen genomförts har omkring 0,8 procent av samtliga tillfrågade uppgett att de utsatts för något sexualbrott under det föregående kalenderåret. Anmälningsstatistiken visar däremot på en tydlig ökning. Det förklaras till viss del av en ökad benägenhet att anmäla dessa brott till polisen – något som framgår av ntu likväl som i en del specialstudier. Anmälningar om våldtäkt ökar särskilt, vilket även förklaras av förändringar i lagstiftningen och den sedan år 2005 utvidgade lagliga definitionen av våldtäkt. De absolut senaste åren har ökningen avstannat något.

När det gäller dödligt våld (mord, dråp, vållande till annans död) så är problemet dock inte att bara en mindre del anmäls utan för dessa brott är att det finns alldeles för många fall av dödligt våld i anmälningsstatistiken.

I anmälningsstatistiken redovisas samtliga anmälda händelser med dödlig utgång där det finns anledning att utreda om dödligt våld kan ha varit dödsorsaken. Många av dessa händelser visar sig efter utredning avse annat än dödligt våld, till exempel självmord, olyckor eller naturlig död. Det händer även att flera polisanmälningar upprättas för ett och samma fall av misstänkt dödligt våld, vilket innebär att statistiken innehåller dubbletter. Vidare förekommer det att försök, förberedelse eller stämpling till mord eller dråp felaktigt registreras som fullbordade mord eller dråp. I anmälnings-statistiken ingår även dödligt våld som begåtts utomlands, men som anmälts i Sverige.

Diskrepansen mellan antalet anmälda brott och faktiska brott har ökat över tid. Det kan delvis förklaras av att det ärendehanteringssystem för registrering av anmälda brott som Polisen införde i början av 1990-talet medförde att färre anmälningar kontrollerades manuellt. Tidigare granskningar av polisanmälningar från 2000-talet har visat att mellan hälften och cirka två tredjedelar av de anmälda brotten avser annat än dödligt våld. Dessa omständigheter innebär att statistiken över anmälda brott är olämplig att använda som mått på det dödliga våldet, vad gäller både omfattning och utveckling.

På 1990-talet dödades omkring 100 personer varje genom dödligt våld. Sen dess har det minskat. 2014 dog 87 personer av dödligt våld. Lägst antal personer dog av dödligt våld år 2012, 68 stycken.

Det finns i de undersökningar som gjorts och görs regelbundet ingenting som visar på ökad våldsbrottslighet utan omvänt så tyder det mesta på att våldsbrottsligheten minskar, framförallt de allra grövsta brotten, det dödliga våldet. Som jag skrivit tidigare har därför högerextremister och såna som Joakim Lamotte helt fel. Brottsligheten minskar medan de påstår nåt annat.

Svensson/Brå
Läs mer:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Passning

    Antonsson har ju visat att den långsiktiga trenden är en kraftig ökning (1975 – ) Vilken
    mätperiod är bäst?

    • Den stora ökningen var 1950-talet till slutet av 1970-talet, sen stod det still. Sen mitten av 1990-talet har brottsligheten minskat. Det är inget unikt för Sverige utan ser likadant ut i hela västvärlden.

      Antalet anmälda brott har dock ökat kraftit hela tiden och jag misstänker att det är vad den där Antonsson (vem det nu är) använder sig av. Antalet anmälda brott säger ingenting om brottsligheten utveckling eller om dess nivå. Därför har den där Antonsson totalt fel (förutsatt av att personen använder sig av antalet anmälda brott, vilket verkar ganska uppenbart att personen gör).

      1. För att avgör hur stor brottsligheten är och hur den utvecklas måste offerunderökningar och trygghetsundersökningar användas.
      2. Anmälda brott innefattar bara en liten del av alla brott, framförallt när det gäller brott mot person och därför säger det inget om brottsligheten eller brottslighetens utveckling.
      3. De som hävdar att brottsligheten ökar använder si all av antalet anmälda brott, men antalet anmäld brott kan inte användas så och följaktligen har de fel.
      4. Vi som säger att brottsligheten minskar använder oss av den end statistik som faktiskt visar brottslighetens nivå och dess utveckling. Vi har därmed rätt.

  • Pingback: Antalet anmälda brott säger ingenting om brottsutvecklingen | Svensson()

  • Passning

    Noterar att i din text är antalet anmälda rån lika stort som det är i offerundersökningen.
    Menar du att den som anmäler ett brott i en offerundersökning inte anger sig själv
    som offer? ????

    • Antalet anmälda rån kommer från anmälningsstatistiken. Det jämför Brå sedan med resultaten från NTU. Din fråga är följaktligen helt irrelevant.