Det där med arbetarlitteratur

Från Bruket till YardenVar på en monterseminariepunkt på Bokmässan om arbetarlitteratur och arbetarförfattare. I en monter tillhörande Lunds Universitet. Den handlade formellt om en antologi om arbetarlitteratur med namnet Från Bruket till Yarden. Det senare är en anspelning på Kristian Lundbergs bok Yarden.  Boken är med stor sannolikhet intressant, men samtidigt undrar jag också om det inte är lite blodfattigt och von Oben. För så upplevde jag seminariet där Bibi Jonsson talade.

Grunddefinitionen av arbetarlitteratur är litteratur skriven av arbetare om arbetare för arbetare. Det har den varit länge och det är en hållbar definition som jag ser det. Bibi Jonsson verkade också vara av den åsikten. Samtidigt upplevde jag en slags torr akademisk distans från hennes sida. Dessutom verkade det som om helst skulle inbegripa de flesta kvinnliga författare i begreppet arbetarlitteratur. Oavsett vad de skrev om. Det tycker jag var ett märklig grepp och det verkade hon göra i en slags vilja att balansera den snedvridning könsmässigt som kommer av den begränsning akademikerna verkar gör kring arbetarlitteratur.

Istället för att inkludera borgerliga författare bara för att de är kvinnor skulle det sannolikt vara bättre att inkludera deckare, science-fiction och fantasy i begreppet arbetarlitteratur i den mån de handlar om arbetare, är skrivna av arbetare och för arbetare. Så är det nämligen mycket ofta i deckargenren och ibland också när det gäller SF och fantasy. Dessutom är det vanligt med kvinnliga författare och jämställdhetsfrågor i denna typ av litteratur.Aandra författare som väl är att betrakta som arbetarförfattare är ju Sigge Stark, Martha Sandwall-Bergström och Margit Sandemo. Sedda över axeln av finkulturens försvarare, men de har varit och är mycket lästa. Arbetarförfattare både vad det gäller bakgrund, vad de skriver om och vilka de läses av. Men akademiker tycks helt förbise allt som inte är ”finlitteratur”. Deras forskning blir därmed ofta något inskränkt och begränsad. Blodfattig och helt klart mindre intressant. Många arbetarförfattare utelämnas helt enkelt på det sättet.

Även om deckare inte alltid är skrivna av arbetare så handlar de däremot ofta om arbetare och läses av arbetare. Det gäller exempelvis böcker av Jens Lapidus, Jan Guillou och Leif GW Persson. Andra deckare är skrivna av arbetare, för arbetare och om arbetare. Sådana författare är exempelvis Renzo Aneröd, Kjell Eriksson och Henrik Johansson men kanske ska även en del poliser som skriver deckare räknas dit. Och förresten var räknas såna som jag. Arbetarbakgrund, fabriksarbetare större delen av mitt liv, skriver ständigt om arbetarklassfrågor och för arbetarklassen (mina läsare är 70% män och 50% av alla läsare har bara grundskolautbildning eller två år på gymnasium/fackskola. Fast, det är klart, jag skriver sällan skönlitterärt. Kanske borde jag börja.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads