IS är en produkt av Assad-regimen

I samband med Obamas besök i Stockholm september 2013 reste många vänstergrupper paroller som ”USA ut ur Syrien” efter att USA hotat Assad-regimen med kryssningsmissiler som svar på diktatorns kemgasattacker. Nu blev hoten inte verklighet. Ryssland skyndade sig till regimens räddning och pressade fram en symbolisk deal där Assad lämnade över en del av kemvapenförrådet till FN. Diktatorn kunde sitta kvar och inbördeskriget fortsatte rasa.

Men ju mer inbördeskriget rasade desto starkare blev de reaktionära islamisterna. Kurdiska PYD hade slutit en vapenvila med regimen och lyckades upprätta en partidominerad autonomi. Den autonomin kom snart under attack av IS. Ställd mot den reaktionära terrorn var det lätt att stödja Rojavas försvar – och det gjorde hela vänstern utan undantag. Men vi måste förstå att IS är en produkt av regimen. Arbetarens nya chefredaktör Toivo Jokkala skrev i sin första ledare mycket riktigt att det var Syriens regim som militariserade upproret, att det var regimen som införde det sekteristiska giftet.

”I skuggan av detta har en fascistoid terrorarmé som IS, som annars hade haft svårt att göra några som helst avancemang, vuxit sig stark – till en början utan att knappt röna regimens intresse”, skriver Jokkala.

De stater som aktivt stöttat regimen och de aktörer som stått passiva har båda förlängt inbördeskriget och därmed indirekt låtit IS växa. Auktoritära, så kallade ”sekulära”, regimer har berikat sig på arbetarklassen och de urbana fattigas bekostnad. I fattigdom och desperation vänder sig folket till religionen och de som använder den för reaktionära politiska mål. Det är något som tvärtom underblåses av de ”sekulära” regimerna i regionen.

När motsättningen mellan ”sekulära” och islamistiska krafter upphöjs till det enda centrala så vilseleder det vänsteranalysen. Sekulära tyranner som Bashar al-Assad hamnar i ett annat ljus när de ställs mot islamistiska barbarer som IS. Detta trots att regimen är ansvarig för över 90 procent av de civila dödsfallen och trots att regimen faktiskt underblåser och låter IS-monstret härja.

Så den falska motsättningen mellan Assad och IS måste förkastas. Den tänkta motsättningen mellan Assad och imperialismen måste också förkastas. Vi måste inse att Ryssland har förlängt blodbadet genom sitt stöd, medan väst förlängt blodbadet genom sin passivitet. Assad, Ryssland, väst – alla är ansvariga för att IS växt fram. Därför kan vi inte lita på någon av dem när de säger sig bekämpa IS eller pratar om ”fredsförhandlingar” med massmördaren i Damaskus. Varje avtal som innebär att diktatorn och hans män går fria är ett recept för ytterligare kaos, precis som vi nu ser i Jemen.

Rysslands bombplan och Irans invasionsstyrkor måste ut ur Syrien. Samtidigt måste vi i vänstern rikta vårt stöd dit det behövs, till de demokratiska och progressiva delar av oppositionen som fortfarande lever, mot alla odds.

Ursprungligen en ledare i Internationalen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

About these ads