Troligen har Sverige hög narkotikadödlighet – men …

ETC har publicerat en artikel som hävdar att Sverige har en högre dödlighet än någonsin bland narkomaner. Det är troligen inte ett sant påstående. Det finns flera orsaker till detta. Dels är statistiken bristfällig även om den är bättre idag än för 10-15 år sen och på vissa punkter också rent felaktig.

I statistiken så är det framförallt dödsfall på grund av ersättningsmedel (metadon och buprenorfin) samt dödsfall på grund av cannabis som ökat de senaste 10 åren. Påståendet om att folk dör på grund av cannabis är vad jag förstår rent felaktigt. Ingen människa dör på grund av cannabis. Det handlar om personer som dött av oförklarlig anledning med cannabis i kroppen. De har i de allra flesta fall också alkohol i kroppen liksom olika typer av läkemedel. Det är mer sannolikt att de dött på grund av alkohol eller läkemedel än på grund av cannabis men på grund av att cannabis anses ”farligare” än alkohol så blir det en notering om dödsfall på grund av cannabis. Vilket alltså helt enkelt är orimligt och fel.

När det gäller buprenorfin är statistiken numera sannolikt okej, men historiskt är det problematiskt då d tidiga årens statistik bara handlar om en i efterhand uppskattad dödlighet. Huruvida antalet dödsfall på grund av buprenorfin ökat eller inte kan därför inte avgöras utifrån den statistik som finns. Däremot kan nog de senaste årens siffror på antalet personer som dött med buprenorfin i kroppen anses vara korrekta och om några år kan vi se hur utvecklingen varit.

Det tredje problemet är antalet narkotikamissbrukare i Sverige. Ingen vet tyvärr hur många som finns men är det så att antalet ökat under senare år har dödligheten gått ner. Nu är den totala siffran på antalet narkotikamissbrukare i sig också ett problem då ingen dör av den vanligaste narkotikan, cannabis. Dödsfallen handlar framförallt om opiater (läs heroin), ersättningsmedel som ges till heroinister och fentanyl som också används av opiatmissbrukare. Om antalet opiatmissbrukare står still eller minskar så har dödligheten i gruppen ökat, men är antalet missbrukare ökande så minskar dödligheten.

Ersättningsmedlen orsakar i dag fler dödsfall än vad heroin gör. Orsakssammanhangen är dock komplicerade och det kan inte tas som intäkt för att påstå att ersättningsbehandlingen är mer problematisk än heroinmissbruket i sig. Troligen är det istället de svårigheter att få ersättningsbehandling som finns, den nolltolerans mot alla droger som följer med programmen och bristen på behandling med ersättningsmedel i olika delar av Sverige som är problemet. Något som beskrivs bra i Magnus Lintons bok Knark – en svensk historia. Brister i vården är problemet helt enkelt, något som också påpekas i ETC-artikeln som förutom antagandet om ökande dödlighet är en bra artikel som visar på problemen i den svenska vården av missbrukare.

I den statistik som finns har antalet narkotikarelaterade dödsfall ökat från 325 år 2004 till 686 år 2014 (var ETC har fått siffran 764 ifrån har jag ingen aning om, den tycks inte vara korrekt). Räknas cannabis bort har utvecklingen gått från 278 dödsfall år 2004 till 614 år 2014. Om vi också räknar bort buprenorfin på grund av otillförlitlig statistik så blir resultatet en ökning från 271 dödsfall år 2004 till 500 år 2014. En mycket kraftig ökning som främst beror på ökat antal dödsfall på grund av metadon och fentanyl, men också på grund av en öka antal dödsfall på grund av opiater (heroin – morfin 6-AM). Men dödligheten har bara ökat om antalet missbrukare inte ökat i samma takt som antalet dödsfall.

Har antalet missbrukare ökat (vilket är sannolikt, men ingen har undersökt detta) så har Sverige inte högre narkotikarelaterad dödlighet än nånsin och inte heller en av de högsta i Europa om vi mäter i förhållande till antalet missbrukare. Däremot ligger Sverige sannolikt högt om vi sätter den narkotikarelaterade dödligheten i relation till befolkningen. Samtidigt är statistiken i många länder inte lika bra som i Sverige eller inte direkt jämförbar och internationella jämförelser är därmed problematiska. Med anledning av de många frågetecknen ser jag det som svårt att hävda att Sverige ligger i topp vad det gäller den narkotikarelaterade dödligheten i Europa, något som jag tidigare varit helt övertygad om var ett sant påstående.

Vidare finns det också en generell osäkerhet om statistiken under tidigare år. Den är klart osäkrare än vad den är idag. Sannolikt var antalet dödsfall på grund av narkotika fler än vad som upptäcktes. Det är därför svårt att hävd att utvecklingen faktiskt innebär en kraftig ökning över en längre period så som siffrorna visar.

Låt oss därför titta på utvecklingen de senast 5 åren, de påstådda cannabisdödsfallen utesluter vi helt men vi räknar med buprenorfindödsfallen då statistiken för denna senare period kan antas vara korrekt. Antalet dödsfall år 2010 var då 395 medan det år 2014 var 614. En kraftig ökning. Vi kan med andra ord anta att antalet dödsfall på grund av narkotika faktiskt ökat under senare år även om vi inte kan påstå något sådant över en längre period på grund av brister i statistiken. Ökningen har varit 79 fall på grund av heroin, 9 fall på grund av metadon, 53 fall på grund av buprenorfin, 49 fall på grund av fentanyl och 12 vad det gäller amfetaminrelaterade dödsfall. Det förefaller inte som om det är ersättningsprogrammen i sig som är orsaken till den ökade dödligheten med tanke på att heroinrelaterade dödsfall är de som ökat mest i antal.

I sammanhanget är det också värt att notera att alla som är aktiva i narkotikafrågor har intresse av att dödligheten ska öka. Förespråkarna för en restriktiv nolltoleranspolitik för att de villl kunna peka på hur farlig ersättningsbehandlingen är medan företrädarna för ersättningsbehandling vill kunna påpeka vilka allvarliga konsekvenser Sveriges restriktiva narkotikapolitik har. Ökade inte antalet dödsfall skulle bägge sidor i debatten förlora underlaget för sina åsikter.

Läs också:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads