Etnicitet centralt i polisens arbete

För några år sedan rapporterade medier om en rasistisk jargong hos malmöpolisen. Poliser som uttryckt sig i termer av ”apajävel” och ”Neger Niggersson” ställde hela kåren vid skampålen. Etnicitet spelar stor roll, men det handlar långt ifrån alltid om diskriminering, menar sociologen Daniel Görtz som gjort en fältstudie på malmöpolisens arbete.

– Polisen har själv svårt att känna igen sig i bilden som ibland utmålas i media, säger Daniel Görtz.

Daniel Görtz har gjort den största fältstudien någonsin av Malmöpolisens arbete. Efter mer än 500 timmars jobbskuggning, intervjuer och enkäter har han kommit fram till att mycket inom polisen kretsar kring etnicitet. Det har betydelse för hur polisen avsöker det offentliga rummet och i vilka bostadsområden de gör sina insatser.

– Å ena sidan är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken. Å andra sidan punktmarkeras de, säger Daniel Görtz som menar att det är en ond spiral där många invandrare känner sig trakasserade och misstänkliggjorda.

Hans viktigaste slutsats är dock att även om etnicitet är centralt i polisens arbete så är det långt ifrån alltid som denna fokusering handlar om diskriminering.

– Ofta används etnicitet för att överbrygga skillnader och närma sig en person. Det kan till exempel vara ett intressant samtalsämne och fungera som isbrytare, och ibland används det för att ta avstånd från rasism eller för att ursäkta någons beteende.

Innan man dömer ut att etnicitet spelar roll i polisens arbete så måste man förstå hur en används, menar Daniel Görtz.

Men bör verkligen etnicitet få spela roll för en professionell poliskår?

– Det kan jag varken svara ja eller nej på. Idag gör den det. Frågan är om man använder den på ett schysst sätt eller inte i den polisiära vardagen. Det finns en förutfattad mening om att när det pratas om etnicitet i polisens arbete så handlar det alltid om diskriminering.

Även om Daniel Görtz inte har stött på explicit rasistiska tillmälen i sitt fältarbete och sina intervjuer så är det tydligt att poliser uttrycker sig på ett sätt i det offentliga rummet och på ett helt annat i jargongen kollegor emellan.

Med kollegorna ironiserar man gärna över det så kallade PK-samhället och kan skämtsamt åthuta varandra med ”man får inte säga zigenare”. Poliserna uppfattar gärna sig själva som stora, starka och schyssta – som ett slags moderna riddare med polisuniform istället för rustning. Men i kontakter med två specifika samhällsgrupper utmanas polisens positiva bild av sig själva – med romer och med de så kallade autonoma grupperna.

– När poliserna konfronteras med de här grupperna så framstår de inte som riddare utan snarare som förtryckare, det vill säga tvärt emot den bild de vill ha av sig själva. Polisens förhållningsätt till romerna kan beskrivas som infekterat och särskilt laddat. Här sätts polisernas annars ofta antirasistiska markeringar åt sidan och man finner olika sätt att rättfärdiga ett avståndstagande mot romerna som kategori.

Svensson/Lunds universitet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

About these ads