För en kämpande, folklig mosaikvänster

Inför Socialistiska Partiets partiråd 24 oktober har partiets Verkställande Utskott sammanställt följande förslag till resolution. Resolutionen anger en organisatorisk riktning och är inte ett definitivt beslut om partiets organisationsform. Till rådet kommer både tilläggs- och motförslag att läggas.

De politiska stridsfrågorna hårdnar kring gemensam välfärd, jämlikhet, flyktingmottagande, klimatutmaningar och krigsrustningar. Samhällskrafterna polariseras. Till höger har nationalister och reaktionärer länge byggt upp styrkorna medan den borgerliga – och socialdemokratiska – så kallade ”mitten” försvagats. Samtidigt visar EU-eliten sin makt att undertrycka folkvilja och demokrati i Grekland och på andra håll. Ingenting ska få hindra bankernas, de kapitalistiska intressenas och marknadslösningarnas tyranni.

Det är hög tid för den radikala arbetarrörelsen och vänstern att kraftsamla för ett starkt alternativ till högerutvecklingen och pressa den gamla arbetarrörelsen bort från nyliberala system och samförstånd med borgerligheten. Ansvarsfulla och rättvisa jämlikhetssvar på dagens stora frågor kräver att kapitalets tvångsgrepp bryts och nya solidariska samhällslösningar ersätter dagens förkvävande och alltmer odemokratiska kapitalism.

På flera håll i Europa och på andra håll har breda radikala vänsterprojekt samlat folkligt stöd för att utmana orättvisorna. Grekiska Syriza, spanska Podemos, portugisiska Bloco Esquerda, turkiska HDP liksom danska Enhedslisten, tyska Die Linke och nederländska SP hör till vänsterpartier som, trots svårigheter och bakslag, lyckats förena olika strömningar till en folkligt förankrad motpol till högern. Masstillströmningen till brittiska Labours nye vänsterledare Jeremy Corbyn är uttryck för en liknande utveckling, liksom den radikale socialdemokraten och uttalade socialisten Bernie Sanders växande stöd i USA.

Hur kan även svenska vänsterkrafter samla sig till en stark motpol mot en alltmer mörkblå höger? Hur kan olika vänsterströmningar och idériktningar förenas till ett gemensamt projekt med folklig förankring?

Framgångarna på olika håll i Europa har ofta skett mot bakgrund av långvariga folkliga mobiliseringar som funnit kanaler till politiken i form av vänster­partier av ny typ, rörelse- och koalitionspartier byggda på pluralism och mosaiker av folkligt gräsrotsengagemang.

De svenska förutsättningarna är ännu annorlunda, rörelser underifrån ännu svagare. Men utvecklingen påverkar även oss. En daglig välfärdskamp förs sedan länge runt om i landet. Klimatrörelsen aktiveras åter. Flyktingaktivister har visat vad människor själva kan åstadkomma genom solidaritet underifrån. Inom den fackliga rörelsen framträder unga aktiva som kämpar mot lönedumpning och otrygga anställningar. I gamla och nya folkrörelser vill människor ha förändring. Inom socialdemokratin diskuteras hur partiet åter ska kunna bli ett folkrörelseparti, istället för dagens toppstyrda valapparat. Vänsterpartiet har vunnit många nya medlemmar, men har svårt att organisera och kanalisera deras energi.

Det är just nu, i denna period, vi måste lära av den nya vänstern runt om i Europa, inspireras av deras exempel, öppna och bredda våra ytor av deltagande och inflytande.

Därför tog Socialistiska Partiet i januari initiativ till ett Rött Forum för att diskutera möjligheterna att följa de europeiska exemplen. Forumet har följts av fler där SP:are, vänsterpartister och andra mötts till diskussion om tidens utmaningar. Vänsterpartiet har välkomnat initiativet och deklarerat sin vilja skapa ett brett vänsterparti som kan förena olika strömningar.

Initiativ måste nu tas för att gå från ord till handling.

Vänsterpartiet uppmanade vid Vänsterdagarna i Malmö i september vänsterkrafter, även utanför partiet, att delta i den diskussion som nu inleds inför partiets kongress i maj 2016. Det är ett välkommet initiativ som aktivt bör riktas till hela arbetar- och vänsterrörelsen, inklusive kvinnorörelser, flyktingaktivister och klimatkämpar med eller utan medlemsbok.

Som ett led i detta uppmanar vi därför Vänsterpartiets ledning: Gör Vänsterpartiets kongress i vår till hela vänsterns parlament! Öppna processen för den radikalism och det motstånd mot social nedrustning, ökande press och klyftor som finns överallt i samhället – liksom för den brokiga vänsterns olika strömningar. Håll inte diskussionen bara inom den etablerade partistrukturen. Diskutera och utveckla förslag på jobbet, i aktivistgruppen, på alla de olika platser där människor möts.

Rött Forum och andra gemensamma mötesplatser kan göras till politiska verkstäder för utveckling av svar på dagens brännande frågor. Vi kan följa exemplen från Podemos och brittiska Labour: Dörrarna på vid gavel! Mångfald tillsammans!

På så sätt kan vi ta kliv i riktning mot att skapa den nya, kämpande regnbågsvänster som har möjlighet att förändra de politiska styrkeförhållandena.

Socialistiska Partiet vill bidra till en sådan utveckling och föreslår Vänsterpartiet att vår och andra socialistiska riktningar aktivt och kollektivt deltar i processen som medlemmar eller samarbetspartners. Följande förslag gäller Socialistiska Partiets organisatoriska utvecklingsriktning och ambition:

• ?Socialistiska Partiet ansluter sig som kollektiv till Vänsterpartiet med möjlighet att verka som lojal politisk strömning tillhörig världsrörelsen Fjärde Internationalen. SP-kamraterna skulle då kämpa för att stärka och utveckla Vänsterpartiet tillsammans med andra radikala röster till ett brett folkligt block i svensk politik. En kraft som genom att bygga på den sociala mobiliseringen ute i samhället kan förändra politiken. Vi fortsätter den process som inletts med V för att klargöra förutsättningarna.

• ?Om kollektivt medlemskap av formella skäl inte är möjligt fortsätter vi att fördjupa vänstersamverkan och finna lämpliga organisatoriska vägar för dialog, samarbete och medverkan i riktning mot en bredare och växande vänsterpol. Socialistiska Partiet ser sig inte som ett parlamentariskt parti och rival till Vänsterpartiet utan som organiserad medkämpe för en växande vänster.

• ?För att konkret bidra till formerande av en öppnare vänster breddar vi veckotidningen Internationalen med stöd av en tidningsförening, i likhet med exemplet från vårt bokförlag Röda Rummet, öppen för alla som delar denna strävan, oavsett partitillhörighet.

Socialistiska Partiet har kämpat i nära ett halvt sekel i svensk vänsterpolitik för en antikapitalistisk och antistalinistisk demokratisk och internationalistisk socialism. Vår internationella rörelse uppstod i kampen mot både kapitalistiskt förtryck, socialdemokratisk undfallenhet och stalinistisk terror. Vår övertygelse är att arbetarrörelsens och vänsterns centrala svagheter utgår ifrån en bristande tilltro till arbetarklassens och de underordnades demokratiska självverksamhet. Därav vår inriktning på folkrörelsepraktik underifrån, i facket liksom i övriga sociala rörelser.

”Arbetarklassens befrielse kan bara vara dess eget verk”, lyder att gammalt ideal från arbetarrörelsens och socialismens barndom. Det är än viktigare för dagens arbetarbefolkningar efter kommunismens stalinistiska mardröm, socialdemokratins byråkratiska förfall och den kapitalistiska finanselitens världsherravälde. De erfarenheter vår rörelse bär med sig från generationers kamp för det idealet ska vi förena med den nya tidens vänstervåg.

Verkställande utskottet, Socialistiska Partiet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

9 svar på “För en kämpande, folklig mosaikvänster”

  1. Lite tråkigt att SP verkar kasta in handsken. Vänsterpartiet har aldrig lyckats tillföra särskilt mycket. Under lång tid satt man fast i det realsocialistiska träsket samtidigt som man, i brist på annat och i utbyte mot nästan ingenting alls, säkrade det socialdemokratiska maktinehavet och dess symbiotiska förhållande till storkapitalet.

    Idag är man ett lydigt verktyg för makten där man mot betalning i form av vissa mindre hjärtefrågor säkerställer att regeringen i allt väsentligt kan fortsätta i det nyliberala spåret. Partiets stora valfråga, vinster i välfärden, har begravts i utredningar och därigenom i princip försvunnet från debatten.

    Över tid har vänsterpartiet aldrig (förutom under 2:a världskriget och under Schymans tid) varaktigt lyckats ta sig över nivån på dryga 5 procent. Det är svårt att se hur en bättre framtid för den marginaliserade och idag, för att vara helt ärlig, betydelselösa svenska vänstern skulle kunna ta sin utgångspunkt från vänsterpartiet.

    1. SP kommer inte att gå med i Vänsterpartiet. Därför att vi inte får vara självständigt organiserade på det sätt som det går att vara i Enhedslisten, Syriza och andra partier. Det rä en demokratisk fråga. Ett parti som inte tillåter minoritet är utlämnade åt den enda organiserade fraktion som finns i ett sådant parti, partiledningen. SP vill ha ett parti som Enhedslisten och Syriza. Ett sådant parti i Sverige kräver Vänsterpartiets medverkan på något sätt. Men vänsterpartiet vill inte ha ett sådant parti i nuläget. Så då blir det inget.

      1. Gott så men vad jag har svårt att förstå är hur man ens kan komma på tanken att i nuvarande läge skapa en vänsterplattform med vänsterpartiet, som bas. En ganska entydig slutsats utifrån de nya vänsterpartiernas (Syriza, Podemod, Die Linke…) framgångar är att de avstår från organiserade samarbeten med gamla socialdemokratiska partier, som egentligen är som vilka andra borgerliga partier som helst med undantag av att man en gång om året – första maj – dammar av de röda fanorna för att upprätthålla någon form av illusion kring sitt ideologiska men sedan länge helt bortglömda ursprung.

        Vänsterpartiet satsar hela sin prestige på att troliggöra att man har ett stort inflytande över regeringens politik. Sjöstedt skryter vitt och brett om hur ”duktig” han varit i budgetförhandlingarna. Att denna ”duktighet” lett till någon verklig vänsterpolitik är dock, i alla fall för mig, omöjligt att se.

        För mig är vänsterpartiet diskvalificerat, som plattform för en progressiv rörelse, så länge man inte helt kapar banden med regeringen och istället vågar föra en oppositionspolitik värd namnet. Först då kan det hända något.

        1. Die Linke är det gamla östtyska kommunistpartiet som breddats. Exakt samma tanke som SP har kring V. De samarbetar dessutom ofta med socialdemokraterna.

          1. Min bild är att Die Linkes samarbete organiserade samarbete med socialdemokraterna är begränsat till några delar av gamla Östtyskland (delstaterna Brandenburg och Thüringen) i andra gamla östtyska delstater (Sachsen, Sachsen-Anhalt och Vorpommern Mecklenburg) är det organiserat samarbete med konservativa CDU som gäller. På förbundsnivå skyr socialdemokraterna die Linke som pesten.

          2. Die Linke är ett betydelselöst parti i väst och existerar i praktiken bara i öst. På förbundsnivå är det av den anledningen svårt att samarbeta md dem för socialdemokraternas del. Men oavsett det så är ett Vänsterpartiet ett parti av samma typ som Die Linke var innan sammanslagningen med ett antal tidigare socialdemokratiska utbrytare i väst. En sammanslagning som ledde till att Die Linke kom att acceptera organiserade minoriteter.av alla de slag. Även Syrizas utveckling är ju liknande, bara det att den pågick i cirka 40 år innan det nuvarande partiet blev ett faktum. Bakgrunden är dock ungefär densamma.

          3. Jag har inga invändningar mot att bygga partier på det sätt du beskriver. Det är inte det som mina kommentarer vänder sig emot. Det jag vänder mig emot är att dagens vänsterparti inte är moget att ta rollen.

            Utrymmet för en ny bred vänster finns hos grupper, som inte längre känner sig hemma hos socialdemokratin eftersom de i grunden har ett vänsterperspektiv på tillvaron samtidigt som Europas socialdemokratiska partier förvandlats till ”main stream” mittenpartier.

            Framgången för Syriza var inte att man samverkade med det gamla socialdemokratiska PASOK utan att man vågade gå sin egen väg. Vänsterpartiet vågar inte gå sin egen väg. Så länge partiet vägrar ta en tydlig oppositionsroll gentemot socialdemokraterna finns det därför inga som helst förutsättningar att vänsterpartiet skulle kunna bli en grund för en ny bred vänster i Sverige.

            Sedan är det förstås så att det inte går att bygga något på små och i debatten helt osynliga politiska intresseorganisationer, som om vi skall vara uppriktiga knappast, p.g.a. av sin litenhet, är att se som partier. KP är dessutom stalinistisk gammalvänster, som inte har någon plats i ett modernt vänsteralternativ. KP är mer till skada än till nytta då det cementerar fördomar om socialism.

            Visst kräver ett vänsterprojekt vänsterpartiet, men så länge partiet är lierat med en mittenregering, är det ganska meningslöst att ens försöka komma vidare.

Kommentarer är stängda.