Konflikten är rika mot fattiga

Reklamforskaren och skribenten Nina Åkestam menar i Metro att ”Vår generations konflikt är tydlig”. Den står inte mellan vänster och höger, utan mellan öppna och stängda gränser. Vi kan inte göra något åt flyktingströmmen annat än att ta emot de som kommer, anser hon.

Men det här är ett odemokratiskt sätt att resonera som liknar högerns ”den enda vägen” och ”det finns inga alternativ”. I det ena fallet är det liberalt öppna gränser som är ohjälpligt ödesbestämda, i det andra fallet nyliberalt öppna marknader.

Men i båda fallen har vi i en demokrati rätt att själva bestämma vår politiska väg. Och ska vi då i första hand engagera oss för att bekämpa sjukdomssymptomen (flyktingkrisen) eller grundorsaken till denna (den orättvisa fördelningen av jordens resurser)?

Vi har ett global marknadsekonomiskt system där i mångt och mycket västmakterna fortfarande sätter spelreglerna. Det innebär att vi betalar lite för de fattiga ländernas produkter, och de dyrt för våra. Slavlöner i Kina och Bangladesh ger oss västkonsumenter billiga produkter.

De dominerande kapitalistmakterna upprätthåller sålunda ett orättfärdigt globalt system som skapar enorma inkomstklyftor i världen, som förstör miljön på de fattiga ländernas bekostnad, och som understödjer många lokala diktaturer så länge dessa spelar med i västs utsugning av Syd.

Ett maktlöst FN ser på medan stormakterna bestämmer de ekonomiska spelregler som globalt gynnar dem själva. Istället behövs någon form av demokratisk världsordning som reglerar ekonomi, miljö och välfärd så att alla människor på jorden gynnas.

Ständig nya modeteorier poppar upp som distraherar från att se de ovan beskrivna grundläggande globala samhällsstrukturerna. Vilka i grunden är det som gör att människor inte anser sig ha någon framtid i det egna landet.

Kampen och konflikten står alltså inte mellan öppna och stängda gränser. Den står som alltid mellan rika och fattiga. Det är genom att avskaffa det globala klassamhällets omoraliska inkomstklyftor som vi bäst bekämpar alla flyktingkatastrofer.

Hans Norebrink, vårdarbetare och vänstersocialist

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Jag

    Jag håller med om att konflikten står mellan fattiga och rika. Men det är mer korrekt i meningen arbetarklass/kapitalister än i meningen nord/syd, eftersom Kinas och Bangladesh arbetare i första hand sugs ut av interna kapitalister och statsmän. Om vi tar exemplet Japan, som gjort resan från ”syd” till ”väst” så var det ju faktiskt först under USA’s ockupation som arbetarrörelsen kom igång då den fackföreningsfientliga lagstiftningen började luckras upp.

    Alla vill handla så billigt som möjligt, svårt att komma ifrån det. Japan blev inte rikt för att väst av god vilja började betala mer för deras produkter, utan för att den japanska arbetarklassens krav på bättre villkor och löner tvingade fram investeringar i mindre arbetsintensiv produktion, aka högteknologi. Kina är inne på samma väg, men korruption samt arbetarfientligt och auktoritärt styre kan sätta käppar i hjulen.

    • Svar från Hans Norebrink:

      Vi har nog samma åsikter om konflikten arbetarklass-kapitalistklass som grundläggande i världen, men man kan inte ta upp allt i en text.

      Ovanpå den lokala klasskampen finns dock den internationella, alltså den planetära marknadsekonomins underordning av västmakterna och deras globala institutioner.

      Det är den världsordningen som också (indirekt) suger ut Kinas, Bangladeshs och andra Sydländers arbetskraft genom de omoraliskt orättvisa löner den skapar.