Brittiska kronbesittningar – kanalöarna

Del 5 av 15 i serien Brittiska samväldet

Brittiska kronbesittningar (crown dependencies) är länder som lyder under det brittiska kungahuset men som inte är en del av Storbritannien, inte heller av Brittiska samväldet eller EU.

De länder som har detta förhållande till Storbritannien är Bailiwick of Jersey och Bailiwick of Guernsey (Kanalöarna) samt Isle of Man. Dessa tre områden har lite olika typer av grundlag med lite variationer i förhållandet till Storbritannien och det brittiska kungahuset. Medan Jersey (Bailiwick of Jersey) och Isle of Man bara består av en bebodd ö vardera består Guernsey (Bailiwick of Guernsey) av de bebodda öarna Guernsey, Alderney, Brecqhou, Herm och Jethou. Detta inlägg handlar bara om Guernsey, Jersey och andra öar i Engelska kanalen. Isle of Man kommer att behandlas i ett separat inlägg.

Guernsey

Guernsey

Bailiwick of Guernsey som har en befolkning på 65 800 invånare och en yta på 78 kvadratkilometer består i sin tur av tre administrativa enheter:

  • Guernsey (63 kvadratkilometer), som inkluderar öarna Herm (2 kvkm och 60 invånare) and Jethou (0,2 och 3)
  • Sark (5,4 och 600), inklusive ön Brecqhou
  • Alderney (8 kvadratkm med 1 209 invånare)
Herm

Herm

Parlamentet på Guernsey heter States of Deliberation, the parlamentet på Sark heter Chief Pleas och parlamentet på Alderney heter States of Alderney.

I States of Deliberations sitter också två representanter från Alderney men ingen från Sark. Guernsey är indelat i 10 församlingar plus Herm och Jethou.

Herm styrs helt från Guernsey och hyrs ut till lämpliga personer. Idag är det Herm Island Ltd som hyr och sköter ön. Det är ett bolag som ägs av stiftelsen Starboard Settlement. Ett förhållande som dock inte varit helt konfliktfritt. Från början var Herm ett bostället för eremitmunkar vilket sannolikt är bakgrunden till öns namn. Mellan 1570 och 1737 användes ön bara som jaktmark av Guernseys guvernörer.

1811 fick Herm fast befolkning då en rad faciliteter anlades som kunder hysa och serva arbetarna på det nyligen startade granitbrottet på ön. Under första världskriget var prinsen och prinsessan Blücher de som hyrde Herm. De planterade in kängurur på ön men de utrotades senare igen. Ön lämnade i stort sett ifred av tyskarna under andra världskriget.

Bailiwick of Guernsey köpte Herm från den brittiska kronan år 1949. Efter sköttes ön av Peter Wood och hans ättlingar till 2008 då Starboard Settlement tog över. Ön lever på turism.

Jethou styrs också direkt från Guernsey. 1416 blev ön en kunglig egendom men numer ägs ön av Bailiwick of Guernsey. 1920 – 1923 hyrdes ön av Compton MacKenzie som också hyrde Herm. Befolkningen på ön har i stort sett alltid bara bestått av de familjer som hyrt ön:

On the top is a marker. It is said that in earlier times, pirates were hanged on it with chains, like nearby Crevichon.

From September 1964 until December 1971 the island was occupied by the Faed family consisting of Mr Angus Faed, his wife Susan Faed and their four children, Colin, Erik, Colette and Amanda. Mrs. Susan Faed was the 22nd tenant of Jethou.

In 1972, Charles Hayward founder of the Firth Cleveland Group of Companies, purchased the Crown Tenancy of the island and lived there with his wife Elsie Darnell George until Sir Charles’s death in 1983.

It is flanked by two islets, Crevichon to the north and Fauconniere to the south. There is one house on the island and two cottages as well as a large garage where vehicles such as quad bikes and tractors are stored.

It is now leased by Sir Peter Ogden of IT company Computacenter.

Under 100-årskriget ockuperades Guernsey flera gånger av Frankrike. Frö att försvara ön grundades då Guernsey-milisen. Även på Alderney, Sark och Jersey skapades miliser men de blev inte lika långlivade. Guernsey-milisen fanns i mer än 600 år och upplöstes 1951.

Under brittiska inbördeskriget på 1600-talet var ön motståndare till kungadömet förutom ett fort, Castle Cornet, som ockuperades och hölls av rojalister ledda av Sir Peter Osborne. Det var det sista rojalistiska fästet i hela Storbritannien.

På 1700- och 1800-talen var många kapare baserade på Guernsey varifrån de bedrev en framgångsrik verksamhet. Under andra världskriget evakuerades de flesta barn från Guernsey till Storbritanninen. Efter att tyskarna ockuperat ön sändes många vuxna invånare till koncentrationsläger och tyskarna fortfifierade ön mycket kraftigt.

I Guernseys folkvalda parlament finns 38 direktvalda medlemmar plus två representanter från Alderney. På ön finns också en representant för det brittiska kungahuset, en Lieutenant Governor. Invånarna på ön har diskuterat utökad självständighet tillsammans med Jersey så att de två områdena kunde bilda en egen stat inom det Brittiska Samväldet men så långt har inga sådana steg tagits.

Guernsey är ett välkänt skatteparadis där många skattesmitare från en rad olika länder har bankkonton. Riskkapitalbolag har ofta sina fonder registrerade på Guernsey eller Jersey av skatteskäl.

Alla öarna i Bailiwick of Guernsey annekterades 933 av Hertigdömet Normandie och tillsammans med Jersey utgör öarna de sista resterna av detta hertigdöme. Mycket av lagstiftningen och författningarna är fortfarande av feodalt snitt. Därefter hamnade Guernsey och Jersey under brittiska kronan från 1204 och har så förblivit.

Alderney

Alderney

Alderney tillhörde munkarna på Mont St. Michel som förläning åren 1042-1057 varefter biskopen i Coutances blev länsherre. 1591 köptes ön av Earlen av Essex och från innan 1601 hyrde han ut den till familjen Chamberlain som innehade ön till 1643. Från 1612 fanns på ön en Judge med samma funktion som Bailiffs på Jersey och Guernsey. Detta varade till 1949.

Samtidigt fanns på öarna från krigsperioden 1631-59 en guvernör vars ämbete ärvdes. Först innhades den av Carteret-familjen från Jersey, därefter av Sir Edmund Andros på Guernsey för atts en ärvas inom Guernseyfamiljen Le Mesurier till 1825. Guvernören Henry Le Mesurier på 1700-talet var en känd kapare. Den siste guvernören var John Le Mesurier som 1825 överlämnade ön till Brittiska Kronan. Sen dess har Alderney styrts av States of Alderney. Istället för guvernören blev nu ”the Judge” regeringsöverhuvud. På 1800-talet fortifierades Alderney men idag är de flesta av forten övergivna och förvandlade till ruiner.

Under andra världskriget ockuperades öarna av Tyskland. Hela Alderneys befolkning evakuerades dock till England eller Guernsey och när tyskarna ockuperat ön förvandlades den till koncentrationsläger, egentligen fyra olika läger med fyra olika typer av fångar och ändamål. Vid krigets slut var husen på Alderney i stort sett förstörda, allt trä hade eldats upp, ön fick saneras och göras säker innan invånarna kunde återvända.

Efter 1945 infördes skatter för första gången på Alderney. Detta för att finansiera hamnen och flygplatsen. Skatterna administrerades av Bailiwick of Guernsey varvid Guernsey regeringn blev ansvarig för ånga myndighetsfunktioner på Alderney. Idag lever ön på turism, försäljning och administration av internetdomäner (alla kanalöarnas domäner sköts av Alderney) och online-spelsajter.

Alderney är formellt helt självständigt men har genom fördrag överlåtit vissa funktioner till Bailiwick of Guernsey. Styret sköt av ett folkvalt parlament, States of Alderney, med tio ledamöter. 2 av dessa sitter också i Guernsey parlament, States of Deliberation.

Sark

Sark

Sark är formellt ett helt självständigt land men har genom beslut och avtal överlåtit en del funktioner till Bailiwick of Guernsey och därav räknas ön ibland som en del av Bailiwick of Guernsey. Fram till 2008 hade Sark en feodal författning där huvuddelen av makten fanns hos feodalherren, kallad Seigneur. Den nya författningen från 2008 innebär ett i huvudsak folkvalt parlament (Chief Pleas) med 54 medlemmar fast med en ärftlig post (Seigneur) och en livstidsmedlem (Senechal).

Den nya författningen har ökat makten för den som är Senechal och anses inte heller den demokratisk. Den drevs till stor del fram av bröderna Barclay som äger Sarks hotell samt ön Brecqhou då den gamla författningen innebar begränsningar för dem vad det gällde arv och markägande. Samtidigt har den också inneburit att samtliga öinvånare har rösträtt, vilket inte var fallet tidigare då bara de ursprungliga 40 familjerna hade rösträtt. Konflikterna mellan öns majoritetsbefolkning och bröderna Barclay som innehåller en rad olika aspekter består trots den nya författningen.

På medeltiden beboddes Sark främst av munkar men på 1500-talet var ön obefolkad och fungerade som en bas för pirater. 1565 fick dock familjen Carteret på Jersey ön som förläning:

1565, Helier de Carteret,Seigneur of St. Ouen in Jersey, received letters patent from Queen Elizabeth I granting him Sark as a fiefin perpetuity on condition that he kept the island free of pirates and occupied by at least forty of hersubjects. This he duly did, installing forty families, mostly from St. Ouen, on the island.

På ön bedrevs länge silverbrytning men 1844 gick denna verksamhet med förlust och nedläggning hotade. Länsherren, Seigneur Ernest le Pelley inteckande med brittiska kungahusets godkännande ön till kaparen John Allaire. När lånen inte kunde betalas efter att gruvbolaget gått i konkurs tvingades Pierre Carey le Pelley, ny Seigneur att sälja förläningen av ön till Marie Collings.

Under andra världskriget var ön i likhet med de andra kanalöarna ockuperad av Tyskland.

Egendomarna på ön ägs egentligen inte utan är att betrakta som rena förläningar. Detta är en del av det som konflikten med bröderna Barclay berör. Är det en förläningen kan de fråntas rätten att inneha Brecqhou. De hävdar dock att ön Brecqhou inte är en förläning men domstol har slagit fast att ön tillhör Sark.

Den lilla ön Brecqhou är en del av Sark och utgör en del av de ursprungliga 40 egendomarna på Sark, La Moinerie de Haut. Denna egendom innehades i början av 1900-talet av öns Seigneur (feodalherren). 1929 sålde Sibyl Hathaway, den dåvarande feodalherren, den lilla ön Brecqhou till Angelo Clarke.  I samband med detta överläts den plats i parlamentet som tillhörde La Moinerie de Haut till ägaren av Brecqhou. Ägare av ön mellan 1966 och 1987 var Leonard Joseph Matchan. Han hade en personlig flagga som ofta såg som Brecqhous flagga och gav ut frimärken.

1993 köptes Brecqhou av bröderna Barclay som anser att ön aldrig tillhört Sark och att den ägdes av feodalherren inte gjorde att den var en del av förläningen Sark. Bröderna Barclay vägrar (trots att domstol dömt till deras nackdel) följaktligen följa lagarna på Sark. De använder bilar och helikopter på ön vilket är förbjudet enligt lagstiftningen på Sark. De ger också ut egna frimärken.

Jersey

Jersey

Bailiwick of Jersey består av fler öar, men bara en är bebodd, Jersey. Total finns det 99 500 invånare på ön. Hela Bailiwick of Jersey är cirka 118 kvadratkilometer stort. I likhet med Bailiwick of Guernsey kom ön till hertigdömet Normandie år 933 och från 1204 är det brittiska kungahuset innehavare av Jersey. Öns befolkning ägnade sig i stor utsträckning åt fiske och fiskade bland annat på Grand Banks utanför Newfoundland. Under engelska inbördeskriget verkar ön ha varit rojalistisk vilket gav länsherren fördelar efter att de skyddat den brittiske kungen Charles II vid hans landsflykt:

In the late 16th century, islanders travelled across the North Atlantic to participate in the Newfoundland fisheries. In recognition for help given to him during his exile in Jersey in the 1640s, Charles II gave George Carteret, bailiff and governor, a large grant of land in the American colonies in between the Hudson and Delaware rivers, which he promptly named New Jersey. It is now a state in the United States of America.

1781 gjorde Frankrike ett misslyckat försök att inta Jersey och under andra världskriget ockuperades ön av tyskarna som fortifierade ön med hjälp av ryska krigsfångar som sattes i slavarbete.

Jersey har ett folkvalt parlament på 51 medlemmar, States of Jersey, men valdeltagandet på ön är mycket lågt (33% i valet 2005). Dessutom finns fem medlrmmar utan rösträtt som utses av olika tjänstmän på ön. En av dem utses av det brittiska kungahusets representant på Jersey med titeln Lieutenant Governor. Administrativt är Jersey indelat i 12 församlingar.

Jerseys ekonomi handlar främst om att vara skatteparadis för riskkapitalbolag, banker och rika kapitalister. Finansiella tjänster står för 40% av ekonomin  medan turismen bara står för 8%.

Kanalöarna

Kanalöarna

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Kiribati och NauruBrittiska kronbesittningar – Isle of Man >>
About these ads

  • Bertil Nillson

    ”Brittiska kronbesittningar (crown dependencies) är länder som lyder under det brittiska kungahuset men som inte är en del av Storbritannien, inte heller av Brittiska samväldet eller EU.”

    Kanalöarna är vad som återstår av hertigdömet Normandie, vilket en gång innehades av den engelske kungen men som förlorades efter 100-års kriget genom Parisfördraget 1259. Rent formellt innebar fördraget i princip att den brittiske kungen gjordes till den franske kungens vasall över öarna. Detta är fortfarande den egentliga grunden för den märkliga konstitutionella status, som växt fram genom århundradena till en del kodifierad och till en del bestående av praxis.

    • Ja, så är det. Men ändå inte då brittiska kronan gick med på att upplösa hertigdömet mot att kvarvarande delar förblev den brittiska kronans.

      • Bertil Nillson

        Hertigdömet Normandie upplöstes inte genom Parisfördraget utan kom istället under den franske kungen. Den normandiska lagen, som var skild från den franska, fortsatte att gälla och den franske kungen fortsatte att förläna hertigtiteln. Det kom att dröja till 1469 innan hertigdömet definitivt upplöstes. Bruket av titeln upptogs även i senare tid och den siste, som innehade den, var Louis XVI:s son Louis-Charles.

        Sedan är har du helt rätt i att den engelske kungens rätt till Kanalöarna, efter 1259, inte utgick ifrån att han var hertig av Normandie. Rätten utgick istället rätten ifrån hertigdömet Akvitanien, som förlänats av den franske kungen.