Brittiska kronbesittningar – Isle of Man

Del 6 av 15 i serien Brittiska samväldet

Isle of Man är en ö på 572 kvadratkilometer med en befolkning på 84 500. Ön som är en så kallad kronbesittning ligger mitt i Irländska sjön, är underlydande den brittiska kronan men inte en del av Storbritannien, EU eller det Brittiska samväldet.

Isle of Man

På 700-talet började vikingar bosätt sig på ön och sannolikt etablerade de snrat det som än idag är parlamentet på Isle of Man, Tynwald (Tingvallen). Den officiella starten av Tynwald brukar anges till 979 men faktum är att inget möte före 1300-talet är känt. Oavsett vilket är det världens äldsta i bruk varande parlament. Isländska alltinget grundades dock tidigare då det grundades 930 medan det första mötet för Färöarnas lagting ägde rum på på 900-talet Båda dessa har dock periodvis varit upplösta. Alltinget under åren 1800-1845 och lagtinget mycket längre tid. Den svenska riksdagens ursprung kan för sin del föras tillbaka till riskmötet 1319.

Innan vikingarna kom befolkades ön främst av gaeler. Under nordbornas tid på Isle of Man (Mann) lydde ön först under Dublin, ett rike och en stad etablerad av nordbor, mellan 990 och 1067 styrdes Mann av jarlen på Orkney. Nominell tillhörde alltihop under hela tiden det norska kungariket, men i praktiken var dessa sydliga länder självständiga. 1079 erövrades Dublin såväl som Mann av Godred Crovan, också han troligen en nordbo. Han grundade Kungadömet Mann och öarna (Kingdom of Mann and the Isles) som bestod av Hebriderna och Isle of Man, Riket styrdes från St. Patricks Isle, en liten invid Isle of Mann, som idag är obebodd.

Detta rike, under formell norsk överhöghet bestod till 1864 då Magnus Olafsson, King of Mann and the Isles, tvingade överlämna Hebriderna till Skottland efter att den norske kungen dött. 1865 dog han och året efter överlämnade den norske kungen Mann till Skottland. Självständigheten behölls dock i praktiken till 1875 då skotska trupper lyckades besegra styrkor från Isle of Man. Mellan 1290 och 1319 var Isle of Mann ockuperat av britterna. Därefter följde en period av omväxlande engelsk och skotsk överhöghet. Från 1346 var ön under stabil engelsk överhöghet.

Det engelska kungahuset överlämnade därefter Isle of Man som förläning till en rad olika adelsmän och högdjur. Från 1504 till 1736 var familjen Stanley länsherrar, därefter deras släktingar från familjen Murray (Duke of Atholl) till 1765. De var sällan på ön själva utan styrde via guvernörer. Ilsle of Man fungerade under denna tid som ett centrum för smugglare. 1765 beslutade Tynwald att ön skulle återköpas från familjen Murray men familjen. En lag mot smuggling tog också. Tynwald hade fungerat under hela tiden sen des start och hade sen långt innan återköpte fått kontroll över öns finanser och mycket annat. 1828 sålde familjen Murray sina resterande rättigheter på Isle of Man. De nya lagarna medförde också att brittisk tjänstemän kom att spela en större roll för öns styre.

Isle of ManSuccessivt utvecklades dock ön till ett skatteparadis, direktstyret från Storbritannien minskade. 1866 fick Isle of Man ett nominellt självstyre men det skulel dröja tills dett var demokratiskt. 1949 flyttades makt från öns Lieutenant Governor som styrde för det brittisk kungahusets räkning till en regering utsedd av densamme tillsammans med Tynwald. 1980 upphörde tiden med en Lieutenant Governor som ordförande i denna regering. Idag har Isle of man en regering som kallas Council of Ministers och en som är Lieutenant Governor fungerar som statsöverhuvud som representant för det brittiska kungahuset.

Den lokala administrationen på ön är delvis baserad i Ilse of Mans ursprungliga indelning i 17 församlingar. Indelningen består av 4 städer: DouglasCastletown, Peel and Ramsey; 5 byar: Kirk MichaelLaxey, Onchan, Port Erin och Port St Mary; samt 15 församlingar (de delar av de ursprungliga 17 som inte ingår i städer eller byar): Andreas, Arbory, Ballaugh, Braddan, Bride, German, Jurby, Lezayre,Lonan, Malew, Marown, Maughold, Patrick, Rushen, Santon. Ön är också indelad i 6 sheadings som har betydelse i valsammanhang och en del andra sammanhang. Dessa sheadings består av ett antal församlingar (inklusive de bitar som är stöder och byar):

  • Ayre – Andreas, Bride, Lezayre
  • Garff – Lonan, Maughold, Onchan (Kione Droghad)
  • Glenfaba – German, Patrick
  • Michael – Ballaugh (Balley ny Loughey), Jurby (Jourbee), Michael (Mael)
  • Middle – Braddan, Marown, Santon
  • Rushen – Arbory, Rushen (Rosien), Malew
Sheadings, församlingar, städer och byar

Sheadings, församlingar, städer och byar

Isle of Man är i praktiken ett skatteparadis utan bolagsskatt och med mycket låga inkomstsaktter. Huvuddelen av öns inkomster kommer från bankverksamhet i syfte att skydda folks förmögenheter från skatt och annat. Turism och tillverkningsindustri är de övriga större ekonomiska verksamheterna på ön.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Brittiska kronbesittningar – kanalöarnaBrittiska kolonier – de obebodda >>
About these ads