Brittiska kolonier – de obebodda

Del 7 av 15 i serien Brittiska samväldet

Dvs områden utan permanent befolkning, för de är trots allt bebodda av forskare och besökta av turister.

Storbritannien har ett ganska stort antal underlydande områden som fortfarande är att betrakta som kolonier. Formellt går de under beteckningen översjöiska territorier men i motsats till Frankrikes översjöiska departement ingår de inte i moderlandet. De översjöiska territorier som styrs av Storbritannien är 14 till antalet, två saknar helt inhemsk befolkning och har bara forskare som uppehåller sig där periodvis.

Två stycken är militärbaser varav ett där den inhemska befolkningen deporterats. Dessa två plus ytterligare en koloni styrs i praktiken diktatoriskt.

Områden med forskarbefolkning, namn, befolkning:

British Antarctic Territory, 50 (400 på sommaren)
Sydgeorgien (South Georgia and the South Sandwich Islands), 90

Militära områden,namn, befolkning:

Akrotiri och Dhekelia, 14 000
British Indian Ocean Territory, 3 000

De femte området som i praktiken styrs diktatoriskt är Pitcairnöarna, som har en befolkning på 50 personer. Detta inlägg handlar om de områden som inte bebos av en permanent befolkning, dvs de två som ligger i Antarktis-området.

South Georgia and the South Sandwich Islands

South Georgia and the South Sandwich Islands

South Georgia and the South Sandwich Islands innefattar totalt 3 903 km2 fördelat på en mängd öar varav en största är South Georgia på 3 528 km2. Runt kusten på South Georgia finns en lång rad småöar där de viktigaste är: Annenkov IslandBird IslandCooper IslandGrass IslandJomfruenePickersgill IslandsWelcome IslandsWillis Islands och Trinity Island. South Georgia (Sydgeorgien) har varit bebott. De första säl- och valjägarna bosatte sig sannolikt på ön under 1700-talet:

During the late 18th century and throughout the 19th century, South Georgia was inhabited by English and Yankeesealers, who used to live there for considerable periods of time and sometimes overwintered. The first fur seals from the island were taken in 1786 by the English sealing vesselLord Hawkesbury, while the first commercial visit to the South Sandwich Islands was made in 1816 by another English ship, the Ann.

The sealers pursued their trade in a most unsustainable manner, promptly reducing the fur seal population to near extermination. As a result, sealing activities on South Georgia had three marked peaks in 1786–1802, 1814–23, and 1869–1913 respectively, decreasing in between and gradually shifting to elephant seals taken for oil. More efficient regulation and management were practised in the second sealing epoch, 1909–64.

Falkland Islands Dependencies

Falkland Islands Dependencies

Från 1843 betraktade Storbritannien ön som en koloni. Den förvaltades som en del av Falkland Islands Dependencies som bestod av Graham Land, South Georgia, the South Orkneys, the South Shetlands, and the Sandwich Islands. De var formellt underställda styret på Falkland Islands (Falklandsöarna). Graham lan, South Orkneys och South Shetlands är idag delar av British Antarctic Territories och regleras delvis av Antarktisfördraget. 1927 krävde Argentina överhöghet över South Georgia.

1904 startades den första permanenta valfångststationen i Grytviken. Starten inleddes med en konflikt som berörde ett bolag i chilenska Punta Arenas som 1900 fick tillstånd av Falklands regering att bedriva val- och säljakt från hela South Georgia. Stationen i Grytviken startades dock av ett annat företag, Compañía Argentina de Pesca som fått hyra Grytviken av den brittiska regeringen. En lång rad av valstationer anlades i början av 1900-talet och drevs i flera fall ända till 1960-talet.  Den sista som lades ner var Leith Station som stängdes 1965.

Sydgeorgien

Sydgeorgien

Valstationer med befolkning och vilka år den var aktiv på något sätt:

Inblandade bolag var bl.a  Compañía Argentina de Pesca, Christian Salvesen Ltd (UK), Albion Star (South Georgia) Ltd. (Falkland Islands), Hvalfangerselskap Ocean, Tønsberg Hvalfangeri and Sandefjord Hvalfangerselskap och Southern Whaling and Sealing Company (South Africa). De japanska bolagen Kokusai Gyogyo Kabushike Kaisha and Nippon Suisan Kaisha hyrde Grytviken åren 1963–64 respektive Leith Harbour 1963–65 och efter det var det slut med valjakt med bas på South Georgia.

Under valfångsttiden levde omkring 1000 personer på South Georgia under sommaren och cirka 200 på vintern, 1909 räknade befolkningen till 720 personer varav nästan alla var skandinaver och andra nordbor, därav 579 norrmän, 59 svenskar, 16 danskar och 15 finnar.

1905-1949 drev Argentinas en meteorologisk väderstation i Grytviken och från 1909 fram till någon gång på 1950-talet hade britterna en lokal administration i Grytviken. Under andra världskriget var bara Grytviken och Leith Harbour befolkade och öppna. Från 1965 fanns en viss befolkning kvar i Leith Harbour och Grytviken fram till 2001 då South Georgia lämnades nästan helt öde

1982 ockuperades South Georgia (Leith Harbour och Grytviken) en kort tid av argentinska soldater som en del av Falklandskriget. Alla utom 15 britter som höll sig kvar på Bird Island, i Schlieper Bay, Lyell Glacier och St. Andrews Bay evakuerades från ön. Efter att ön återtagits av brittiska trupper kort därpå så behöll britterna en liten militär garnison (King Edward Point i närheten av Grytviken) på South Georgia intill år 2001. 1985 upphörde ön att vara underlydande Falkland Islands och blev ett självständigt territorium under militärt styre. Det militära styret övergick 2001 till ett civilt och idag lever omkring 30 forskare på ön i den tidigare militärbasen på King Edward Point.

South Sandwich Islands ligger 700 kilometer sydost om South Georgia och består av 11 öar på totalt 310 km2, i huvudsak vulkaniska öar. De är delade i fyra grupper, Traversay Islands som består av Zavodovski (25 km2), Leskov (0.3 km2), Visokoi (35 km2), Candlemass Islands bestående av Candlemas (Candelaria, 14 km2) och Vindication (Vindicación, 5 km2), Central Islands som är Saunders (40 km2), Montagu (Jorge,110 km2) och Bristol (Blanca, 46 km2) samt Southern Thule bestående av Bellingshausen (1 km2), Cook (20 km2) och Thule (or Morrell) Island (14 km2).

Idag är South Sandwich Islands obebodda men så har det inte alltid varit, 1955-56 hade Argentina en sommaröppen station, Teniente Esquivel vid Ferguson Bay på sydöstra Thule Island. Mellan 1976 och 1982 hade hade Argentina istället en flottbas på Thule Island, (Corbeta Uruguay). Basen utrymdes i Falklandskriget 1982 och förstördes av britterna 1983. Argentina har sen 1938 krävt övehöghet över South Sandwich Islands.

South Georgia och South Sandwich Islands styrs av en kommissionär som formellt utses av det brittiska kungahuset men som normalt guvernören på Falkland Islands. han har idag hjälp av en administratör (Chief Executive Officer), en underadministratör (Executive Officer), en miljöansvarig och en fiskeriansvarig. South Georgia and South Sandwich island har på grund av att de saknar egentlig befolkning ingen större ekonomi men har inkomster från fiskeritillstånd, frimärksutgivning, mynttillverkning, turism, hamnavgifter och tull.

British Antarctic Territory

British Antarctic Territory

Från 1908 hävdade Storbritannien överhöghet över stora delar av Antarktis, inklusive Graham Land, South OrkneysSouth Shetlands, Enderby Land och Victoria Land. De förvaltades som en del av Falkland Islands Dependencies och var underlydande kolonin Falkland Islands. Victoria Land och Enderby Land överlämnades till Australien år 1933. i samband med andra världskriget förändrades Storbritanniens engagemang och verksamhet i Antarktis för att sen förändras 1961 igen:

In 1943, at the height of World War II, the UK undertook a military operation known as Operation Tabarin, to provide reconnaissance and meteorological information in the South Atlantic Ocean. This ”secret” wartime project became the civilian Falkland Islands Dependencies Survey and later the British Antarctic Survey (BAS). BAS is responsible for most of the United Kingdom’s scientific research in Antarctica. In the 1950s the Antarctic Treaty was negotiated to demilitarise the region and retain Antarctica – defined as all land and ice shelves south of 60°S latitude – for peaceful research purposes. The treaty was passed in 1961.

Antarktis omfattas alltså av ett internationellt traktat (fördrag, avtal). Inga geografiska anspråk på Antarktis är internationellt erkända. De ursprungliga undertecknarna var sju stater med territoriella anspråk (Argentina, Australien, Chile,Frankrike, Nya Zeeland, Norge och Storbritannien), två supermakter (USA och Sovjetunionen) samt Belgien, Japan och Sydafrika. Alla dessa stater drev forskningsstationer på Antarktis under 1957-1958.

1962 grundades British Antarctic Territory, som omfattar totalt 1 709 400 km2, för att förvalta de brittiska områdena i själva Antarktis inklusive South Orkney och South Shetlands. Området förvaltas direkt från Storbritannien:

The British Antarctic Territory is administered by the Foreign and Commonwealth Office (FCO). A Commissioner is appointed and is always the Head of the FCO’s Overseas Territories Department.

The Territory has a full suite of laws, and legal and postal administrations. Given the provisions of the Antarctic Treaty System, the Territory does not enforce its laws on foreign nations who maintain scientific bases within the Territory. It is self-financing, with income from the sale of postage stamps and income tax.

Idag finns det två brittiska heltidsanvända forskningsstationer i området, Halley och Rothera samt tre sommaröppna, Signy (8 personer), Fossil Bluff och Sky Blu. Signy på South Orkney användes året runt mellan 1947 och 1996. Dessutom fins det en ukrainsk station, Akademik Vernadsky Station, som innan 1996 var brittiska stationen Faraday samt en ren turistanläggning:

Since 1996, the historic base at Port Lockroy on Goudier Island has been staffed by the UK Antarctic Heritage Trust during the Antarctic summer. Receiving about 10,000 visitors a year, it is one of the most visited sites on the continent. Visitors can tour the museum, buy souvenirs, post mail, and view the large gentoo penguin colony

South Orkney Islands

South Orkney Islands

På Laurie Island i South Orkney Islands (620 km2 ) finns den argentinska stationen Orcadas Base sen 1903. Där bor cirka 45 personer på sommaren och 14 på vintern. De större öarna i ögruppen är Coronation Island, Laurie Island, Signy Island, Powell Island, Fredriksen Island, Monroe Island, Matthews Island och Roberts Island.

South Shetland Islands (3 687 km2) finns det desto fler stationer och de har 500 invånare som mest. De större öarna i gruppen är:

Forskningsstationer på South Shetland Islands:

Fältstationer på South Shetland Islans:

South Shetlands

Deception island har vad som förmodligen är den bästa och säkraste hamnen i hela Antarktis. Mellan 1906 och 1931 fanns en valfångststation i Whalers Bay och ett samhälle på ön. Bolaget som drev valfångststationen var från 1906 till 1912 det norsk-chilenska bolaget Sociedad Ballenera de Magallanes och från 1912 det norska Hvalfangerselskabet Hektor A/S. Mellan 1944 och 1967 fanns där en brittisk forskningsstation men därefter har ön bara sporadiskt varit bebodd och besökt av forskare och turister.

British Antarctic Territory har en begränsad ekonomi men ger ut frimärken och mynt samt har inkomster av turism och inkomstskatt på de som bor i området. Speciella regler gäller för invånarna i området och de som är födda där vad det gäller medborgarskap.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Brittiska kronbesittningar – Isle of ManBrittiska kolonier – militärbaserna >>
About these ads