Dammar och bevattningssystem konsumerar betydligt mer sötvatten än man tidigare trott, och påverkar globalt. En ökning i både avdunstning och i växternas transpiration ökar vattenförlusten till atmosfären och ger mindre tillgängligt vatten på land.
En studie från Stockholms universitet visar att dammar och bevattningssystem ökar den globala mänskliga vattenkonsumtionen mycket mer än man tidigare trott.
– Små saker vi gör på jordens yta kan påverka väldigt mycket globalt. Tidigare har effekterna av mänsklig aktivitet underskattats. Effekterna har hittills till och med varit större än de vi sett av klimatförändringen, säger Fernando Jaramillo, postdoktor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.
Forskarna har studerat data från 1901 till 2008 för klimat, hydrologi och vattenanvändning i hundra stora avrinningsområden spridda över hela världen. Resultaten höjer den tidigare uppskattningen av det globala mänskliga fotavtrycket för sötvattenkonsumtion med närmre 20 procent.
Från marken till atmosfären
Den totala mänskligt orsakade ökningen av förluster av sötvatten till atmosfären beräknas till 4 370 kubikkilometer per år. Det motsvarar två tredjedelar av hela Amazonflodens årliga flöde, jordens i särklass största flodavrinning.
– Det är som en jätteflod av sötvatten från marken till atmosfären. Det är allvarligt att vi förändrat så mycket utan veta om det. Vi visar att vi redan ligger över vad som föreslagits vara en planetär gräns för vattenkonsumtion. Det är allvarligt att vi gör det, vare om vi har passerat en verklig gräns eller om gränsen har varit för lågt uppskattad, säger Gia Destouni, professor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.
Svensson/Stockholms Universitet
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Jordbruk, Geografi, Stockholms Universitet, Bevattning, Bevattningssystem, Dammar, Fernando Jaramillo, Gia Destouni, Vattenföluster, Avdunstning, Vattenbrist, Samhälle, Politik
