Brittiska kolonier – militärbaserna

Del 8 av 15 i serien Brittiska samväldet

Av de kvarvarande brittiska kolonierna (formellt översjöiska territorier) så är två stycken rena militärbaser. Det är dels två områden på Cypern som förvaltas gemensamt, Akrotiri och Dhekelia med 16 000 invånare och 254 km2, dels är det Chagosöarna med Diego Garcia som formellt går under namnet British Indian Ocean Territory med 3 000 invånare.

Akrotiri and Dhekelia har ingen vald regering utan styrs av befälhavaren för de brittiska trupperna som alltså också är ansvarig för hela områdets styre. Formellt är han utsedd av det brittiska kungahuset som styresman över området på förslag från försvarsministeriet. Han har en officer till sin hjälp som sköter det praktiska vad det gäller det civila styret i de två militärbasområdena. Lagarna är i stort sett desamma som används i den grekcypriotiska delen av Cypern.

Cypern

Cypern

Befolkningen består av nästan 8 000 civila cyprioter och 8 000 britter (3000 soldater plus familjer). Akrotiri (Western Sovereign Base Area (WSBA),123 km2) består egentligen av två baser, RAF Akrotiri och Episkopi Cantonment, samt hela Akrotiri by (inkl. Limassol saltsjö).  Dhekelia (Eastern Sovereign Base Area (ESBA), 131 km2) består av Dhekelia Cantonment och ett område avskilt därifrån runt och inklusive byn Ayios Nikolaos som ligger i den turkiska delen av Cypern.

De två suveräna basområden skapades i samband med Cyperns självständighet år 1960 efter att landet länge varit en brittisk koloni. I samband med Turkiets invasion av Cypern efter ett militärkuppförsök 1974 flydde många grekcyprioter söderut genom Dhekeliabasen som ligger på gränsen med de turkcypriotiska och grekcypriotiska delarna av Cypern. En del av dessa kom att bosätta sig på och stanna permanent på basernas områden, både på Akrotiri-basen och Dhekelia-basen. Turkcypriotiska flyktingar från södra Cypern sökte för sin del skydd på Akrotiribasen där de blev kvar till 1975 då de flögs ut till norra Cypern.

BIOT

Flagga för BIOT

Diego Garcia och kringliggande öar i British Indian Ocean Territory (BIOT) kartlades på 1500-talet av portugisiska sjöfarare. För lokal sjöfarare i Indiska Oceanen hade dock öarna varit kända mycket länge. På 1700-talet hävdade Frankrike överhöghet över öarna som en del av deras dåvarande koloni Mauritius. På öarna skapade Frankrike kokosplanatgera och de befolkades av plantagearbetare (slavar från Afrika och kontraktsanställda från Indien) med start 1793 på Diego Garcia. Storbritannien krävde överhöghet över öarna från 1786.

1810 erövrades öarna av Storbritannien och i freden i Paris år 1814 överlämnade Frankrike slutgiltigt öarna till Storbritannien. Fram till 1903 administrerades Chagosöarna som en del av kolonin Seycehllerna och däefter utgjorde öarna en del av kolonin Mauritius.

I samband med Mauritius självständighet 1965 splittrade Storbritannien upp området genom att ta Chagosöarna (inklusive Diego Garcia) från kolonin Mauritius och öarna Aldabra, Farquhar and Desroches (Des Roches) från Seychellerna för att bilda British Indian Ocean Territory (BIOT) som ett översjöiskt territorium (koloni).  Målet med denna operation var att bygga en militärbas på Diego Garcia för Storbritanniens räkning. 1966 köpte den brittiska regeringen alla privata plantager. Befolkningen, cirka 2 000 personer, på Diego Garcia (1 350), Peros Banhos (400) and Salomon Islands (250) tvångsevakuerades till Mauritius och Seychellerna mellan 1967 och 1973. 1976 återlämnades Aldabra, Farquhar och Desroches till Seychellerna i samband med att detta land blev självständigt. Sedan 1971 hyrs Diego Garcia av USA för att användas som militärbas.

Chagosöarna

Chagosöarna

BIOT består idag enbart av Chagosöarna. På öarna finns idag ingen brittisk civilbefolkning och därmed inte heller någon utsedd guvernör att representera det brittiska kungahuset. Regeringen för territoriet betsår av en komissionär och en administratör, vilka både bor och verkar i Storbritannien och inte i BIOT. Kommissionären har fullständig beslutanderätt över allt som rör territoriet. all befolkning (cirka 3 000 personer) på öarna är idag knutna till USA:s militär och gäller under USA:s militära lagar.

Den deporterade befolkningen har sedan de tvångsförflyttades till Mauritius kämpat för att kunna återkomma till öarna. Detta har inte lyckats och det sista som gjordes av den brittiska regeringen för att förhindra befolkningen möjligheter att flytta tillbaka var att inrätta världens störst marina skyddsområde, Chagos Marine Protected Area (MPA). Det är det störst fridlysta havsområdet i världen och har kullkastat de rättigheter som urinvånarna och Mauritius vunnit när det gäller rätten till fiske och utnyttjande av områdets naturtillgångar fram till dess att befolkningen kan återvända. Ett fartyg, Pacific Marlin, som är baserat på Diego Garcia och som drivs av Swire Pacific Offshore Group övervakar det skyddade havsområdet.

Förutom hyran från USA för Diego Garcia har BIOT också inkomster av frimärksutgivning och internetdomäner.

BIOT:s totala landyta är 60 kmfördelat på en mängd öar och holmar. Alla öar är delar av atoller, varav den största är Diego Garcia på 32,8 kvadratkilometer. Övriga atoller är de obevuxna Speakers Bank och Blenheim Reef (Baixo Predassa) samt de bevuxna Peros Banhos (9,6 km2), Salomon Islands (3,6), Egmont Islands (Six Iles, 4,5) samt den stora Great Chagos Bank som brukar delas upp i Nelson Island, Three Brothers (Trois Frères), Eagle Islands (3,4) och Danger Island (1). Delar av Eagle Islands var bebodda till 1935, Three Brothers var bebott under perioder på 1800-talet, Egmont Islands på 1800-talet och fram till 1935.

Mauritius hävda överhöghet till området och har tillsammans med den deporterade befolkningen vunnit flera internationella rättsprocesser i frågan. De har dock inte tillåtits återta området och den deporterade befolkningen har inte tillåtits flytta tillbaks.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Brittiska kolonier – de obeboddaBrittiska kolonier – de isolerade >>
About these ads

  • Erik Andersson

    ”Formellt är han utsedd av det brittiska kungahuset som styresman över området på förslag från försvarsministeriet. ”

    Formellt utses styresmannen av den brittiska monarken, d.v.s. den brittiska drottningen, och ingen annan. ”Brittiska kungahuset” för tankarna till ett kollektivt beslutsfattande vilket inte föreligger. Att monarken formellt fattar besluten (även om de de facto saknar allt inflytande) gäller i de flesta europeiska monarker utom i Sverige där monarken i den nya grundlagen fick en strikt symbolisk roll.

    ”Brittiska kungahuset” är, med tanke på de vidlyftiga tronföljdsreglerna (det finns 1000 tals arvsberättigade till tronen), ett ganska svårdefinierat begrepp. De som är berättigade till kungliga titlar (i princip söner och döttrar till en monark samt sonsöner och sondöttrar till en monark) har i flera fall obetitlade personer, som står före i tronföljden.