Ann Heberlein, klass, klassresor och det goda samhället

Ann Heberlein har hoppat på mig i en ledarkrönika i GP. Hennes resonemang och kommentarer till mitt inlägg om Enfald, likriktning och ensidighet på GP:s ledarsida förtjänar en kommentar. Mitt ursprungliga inlägg handlade om att urvalet till ledarkrönikörer i GP var ganska enkelspårigt, klassmässigt och etniskt. Detta står jag fast vid även om jag missat att Heberlein faktiskt har arbetarklassbakgrund.

Ann Heberlein menar att jag inte förstår att den som idag har hög utbildning kan ha en annan bakgrund och därmed värderingar som kommer ur denna bakgrund. Jag begriper inte hur hon kan utläsa något sådant i mitt inlägg. Jag själv är ju idag medelklass med arbetarklassbakgrund och har akademisk utbildning på dataområdet. Jag har dock fortfarande en stark arbetarklassidentitet och har utbildat mig som medelålders efter att ha arbetat i industrin sen jag var ung tonåring. Jag förstår mycket väl det Heberlein hävdar att jag inte förstår. Det är uppenbart att hon inte ens läst sidan om mig som person på bloggen för då hade hon insett hur fel hennes påstående är. Så frågan är vem som gjort dålig research? Jag eller hon? Jag har missat att hon faktiskt har arbetarbakgrund. Hon har missat att jag har det och att vi båda har akademisk utbildning. Men ingenstans där jag läste om Ann Heberlein framgick hennes bakgrund. Men en miss är det förstås ändå. Sådant händer.

Sen är vi sjävklart överens om att ett gott samhälle innebär att klass inte ska spela nån roll. Men i dagens Sverige spelar klass en stor roll, klass, social bakgrund, etnicitet avgör i stor utsträckning vilka möjligheter en person har i samhället. Att några kunnat göra individuella klassresor förändrar inte detta. Det betyder också att klasstillhörighet, etnicitet, religion och bakgrund (religiös, klassmässig, etnisk, invandrare osv) har stor betydelse för en människas åsikter. Det är därför det är ett problem att de utvalda krönikörerna alla tillhör den etablerade vita, kulturella och akademiska eliten i Sverige. Det ger allt för begränsade perspektiv helt enkelt. Allt för mycket av samma sak.

Det betyder samtidigt inte att det som dessa skribenter skriver med nödvändighet är dåligt. Exempelvis är inte Heberleins krönika dålig. Den är istället rätt bra och jag håller med om allt utom skrivningarna där hon hoppar på mig förstås.

I ett gott samhälle ska inte klass, etnicitet, religion, bakgrund osv spela nån som helst roll. Men vi har inget sådant samhälle i Sverige. Ett ganska gott samhälle har vi förstås, ett av världens bästa, men det är inte tillräckligt. Klass spelar fortfarande en roll. Det räcker inte att en del från arbetarklassen kan göra en klassresa i likhet med Heberlein och jag själv.

För att klass inte ska spela nån roll måste klassamhället avskaffas. Det betyder att kapitalismen måste avskaffas till förmån för socialism. Ett samhälle där inflytande och makt inte utgår från penningen utan från människan, den enskilde individen. Ett samhälle med demokrati även på det ekonomiska området, ett samhälle där politiken och demokratin är viktigare än penningpungen. Ett socialistiskt samhälle.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

PS. Heberlein skriver också att alla kan få en novell refuserad. Helt riktigt. Jag har visserligen aldrig försökt få en novell utgiven, men jag har ändå skrivit en del av en bok som blivit utgiven, även om det inte är en novell eller en roman.

 

About these ads